Plonk

Skriver inte här så ofta, men ibland vädrar jag någon tanke som inte riktigt har med de andra forumen att göra. Som detta tex.

Jag fick mail från International SOS (så kallade "travel alerts" om man är ute och reser, så man vet vilka områden man skall undvika för att det kan vara störningar eller stökigheter, allt från väderkaos till revolutioner alltså) i förra veckan som sa att Occupy rörelsen skall hålla demonstrationer imorgon (20:e februari) och att man därför skall undvika de områden där större Occupy-ockupationer pågår.

OK, det var ju snällt av dem att upplysa om detta. Fast jag får erkänna att jag nästan helt hade glömt bort Occupy. Jag trodde att de slagit ihop och gått hem igen. Tydligen inte. Så nu är frågan på allas läppar - har de duschat och rakat sig sedan i september?
Om inte - hur skiljer man dem från de "vanliga" uteliggarna vars enda "agenda" är att överleva ytterligare en dag. Jag vill ju inte råka ge mina pengar till fel personer här. Och med fel menar jag naturligtvis Occupy-folket.

Nej, jag skämtar inte helt. Jag är lite seriöst här. Hur sjutton skiljer man en uteliggare från en annan? Mitt hjärta blöder för de som halkat snett, för de som skjutits åt sidan av samhället eller som av olyckliga omständigheter hamnat där de gjort. Och jag skramlar ibland iväg min växel till någon som ser ut att behöva den mer än jag (jag vet att det kan vara så att de springer direkt iväg och skaffar sig en till sil, en ny öl eller något annat de är fast i, och att det finns teorier som säger att om man inte ger pengar till tiggare så hjälper man dem mer än om man gör det. Jag kan se logiken i det, men det kan vara så att de går iväg och köper sig en macka och en kopp kaffe och att det faktiskt är så att den där extra dollarn från mig är det som gör att de inte kraschade just idag.) om jag råkar ha den i fickan när jag passerar någon som ber om den.

De som gör det för politiska motiv har jag dock inte mycket sympati för. Det finns, enligt min mening, andra sätt att driva sina politiska åsikter och försöka förändra världen. Revolutioner på gatan har sin plats, men väldigt sällan i en demokrati.

Bloody Valentine

Spam:en från företagen har börjat drälla in gällande alla hjärtans dag nu.
Insåg att jag kommer vara i högborgen för fluff, choklad och rosa det här året - USA. Holy crap!

Måste kolla om den finns en DVD-spelare i lägenheten jag fått, eller om det går att koppla in datorn till TV'n på något smart sätt - det går inte att "fira" alla hjärtans dag utan skräckfilm ju! (Lappisens skärm är för liten för att verkligen gå in i filmerna, och det behövs för att skräck skall bli bra.)

Jag har ett par skräck-filmer jag inte sett liggandes på disken här, men det känns som det nog är dags för ett marathon med "orginalen" trots allt. Dvs det är dags att återuppta bekantskapen med de "fansansfulla" filmerna jag såg som...ehm...yngre? (Sorry mamma, men jag såg nog faktiskt skräck redan innan jag var 15.)

Klassiker som April Fools Day, My Bloody Valentine (orginalet från -81, inte nyinspelningen från 2009), Friday 13^th (åter igen - orginalet från -80, inte nyinspelningen från 2009), och kanske A Nightmare on Elm Street (fantastisk film! Det är inte bara skräck, det är så fantastiskt bra lek med psyket i den här serien att man inte kan annat än att buga inför herr Wes Cravens geni) och Hellraiser (den ultimata skräckfilmen? Ja, troligen.), trots att det inte var så länge sedan jag såg de senare, står nog på schemat för i år. Det tillsammans med en annan klassiker (om jag får tag på den) - Cristal.

Mhm. Jag skall nog klara av att ha en "hell of a day" även i år...

I can haz L-1 visa!11!1!!oneone!eleven!

Eller som konsultat-kvinnan sa: "Visa will be sent in 5-7 days."

Händelseförlopp:

1. Stå i regn utanför ambassaden och vänta på att få passera säkerhetsspärrarna. 20min.
2. Passera säkerhetsspärrarna. 5min, inklusive lite frågor om vad jag hade i väskan innan den åkte in i scannern. Det visade sig att jag var den första för dagen som faktiskt läst igenom reglerna innan jag kom dit och inte hade med mig mobil eller annan elektronisk utrustning (bortsett från klockan då, men den var ok att ha). Disco.
3. Ta en kölapp, sitta ned och vänta. 30min.
4. Lämna in alla papper, pass, kuvert, kvitton, etc. Få ett "Oooh! Thank you!" när receptionisten såg att jag hade ett kuvert med ett förbetalt posten-kvitto på. Ja va fan, jag gjorde allt by-the-book idag, vill inte lämna något åt slumpen. Betala extra-avgiften för L-1 visa ($500). 5min.
5. Sitta ned och vänta igen. 30min.
6. Ta fingeravtryck, svara på lite frågor ("For how long have you been employed by...Ericsson is it?", "What is your profession?", "What will you be doing in the US?"), få stämplade papper och kommentaren "Thank you. Visa will be sent in 5-7 days. Have a nice day.". 5min.

Så. Drygt 1,5h för att lämna över lite papper och ta fingeravtryck. Fånigt. Fast jag slapp i alla fall stå ute i regnet särskilt länge...

Det där skulle jag ha postat igår, det blev bara inte av... Så nu finns det en update: ungefär 24h efter besöket fick jag sms från Posten som sa att mitt rek-brev från "American Embassy" nu var mottaget hos dem och att det bör vara framme i min brevlåda senast måndag.

Woho!
Det innebär att tidplanen håller och jag alltså flyttar första veckan i februari.
Håll i hatten, för nu kommer det nog gå undan - sista veckorna lär försvinna i ett nafs...

Nu skall jag ut i mitt kvällsvackra Stockholm som fått sig ett litet täcke av snö och njuta av staden och trevligt sällskap.

Live and direct

Det slog mig just att jag ju kommer att få uppleva USAs presidentvalscirskus "live and direct" nästa år. Det kan allt bli lite disco det.

Kanske är det bäst att jag läser in mig ordentligt på det hela så jag hänger med, för jag gissar på att det inte spelar någon roll vilka aktiviteter jag pysslar med under 2012, allt mellansnack kommer i alla fall att kretsa kring valet...

Last visit?

Sitter på ett tåg hem från vad som mycket väl kan vara sista besöket i Linköping på många år. Det känns lite konstigt när jag tänker på det. Så när VNV Nation's "Gratitude" kommer in i spellistan är det kanske inte så konstigt att följande citat från High Fidelity hoppar in i tankarna.

"Did I listen to pop music because I was miserable? Or was I miserable because I listened to pop music?"

Men egentligen är jag inte eländig, det är inte alls så jag känner mig. Lite vemodig kanske? Ett ord som engelskan inte riktigt har en bra översättning på. 'Sad' tycker Google Translate, men det är inte alls ledsen jag känner mig. Kanske är det 'heavy-hearted' som är bästa översättningen? För det är lite tungt i hjärtat att lämna de närmsta vännerna nio tidzoner bort.

Tankarna bubblar och virvlar utan att riktigt få fäste någonstans, egentligen vill jag försvinna in i den bok jag håller på att läsa men det går inte - jag tappar fokus efter ett par sidor. Och att försöka läsa den i brottstycken är inte bra, den kräver närvaro, den har en del trådar att hålla ihop.

Kanske skall jag bara vända blicken ut genom fönstret och låta det förbipasserande landskapet, tillsammans med musiken i öronen, vagga tankarna till ro?

Jag kommer att sakna er. Mycket.

Leaving Las Vegas

Så var Vegas-vistelsen över för den här gången.

I had fun... Let's leave it at that. :-)

Nu dags för ett par dagar i mitt älskade San Francisco. Träffa goda vänner, äta fantastisk mat, dricka underbara viner, njuta av livet i intressant och underhållande sällskap.
Och så shopping förståss. Jag har ju lovat att svänga förbi Sephora ett pra rundor. Måste nog skaffa en till resväska först bara...

What happens in Vegas

Stannar ju som bekant i Vegas. Men ett par ögonblicksbilder kan jag ju dela med mig av.

Ingen vistelse i Vegas är komplett utan att luta sig tillbaka i teater-mörkret och se seriöst trippade föreställningar av Cirque du Soleil.

Satan i gatan vilka akrobater de är. Fantastiskt.
Fast jag får erkänna att jag för första gången inte var helt såld av showen. Såg _Kà_ den här gången. Det är en hel del "vapen-fight" i den, och där har jag sett så otroligt mycket bättre uppvisningar av kampsportare att det mest kändes lite genant när de viftade runt med sina svärd och stavar.

Men bortsett från den lilla biten så var det två underbara timmar. Om ni är i Vegas så se någon av deras shower. Det är värt varenda krona.

Gay donkey show

Killarna som står och delar ut stripp-klubb-flyers (och andra flyers...) försökte ett nytt trick för uppmärksamhet ikväll:
- GAY DONKEY SHOW! Anyone wanna go to a GAY DONKEY SHOW!?
...ingen av de förbipasserande reagerar...
Killen som ropat det vänder sig till en av de andra flyer-killarna:
- I told you nobody would want that...

Ehe...

Nu är jag matad och lite solad på. Så dags för kvällsaktiviteter.

SFO->LAS

Jag brukar inte ha problem med varken start, flygtur eller landning.
Inte med rejäl turbulens heller.

Men om man kombinerar turbulens med landning och dessutom sådan turbulens som inte bara gör att planet rör sig i y-led utan även i x-led så var det allt så att till och med jag blev svettig om handflatorna...

Yikes... Värsta landningen jag varit med om hittills.

Men nu har jag tagit mig till hotellet och fått mitt rum som har en jacuzzi i rummet med utsikt över resten av rummet:

Och det är varmt och soligt ute och jag skall nu ge mig ut på jakt efter mat och sedan leta reda på vad för Synd™ som jag skall fylla kvällen med...

What happens in Vegas, stays in Vegas...

Long dark tea time of...

Eller snarare "long long long long flight time" i det här fallet.
Damn vilken tid det tog att ta sig till sin destination.

Ut från CPH gick det ju smidigt. Jobbade in i det sista och fick för första gången i mitt liv avsluta ett samtal för att flygvärdinnan tyckte "Stäng av den där nu...". Ehm. Sorry.

Över till IAD (Dulles, Washington) gick smärtfritt. Första gången på länge som apklass inte stört mig allt för mycket. Inte så att jag kommer att hoppa jämfota av glädje över att flyga apklass igen, men jag dog inte av resan i alla fall. Sällskapet var kanske det som gjorde det hela uthärdligt. Mycket prat under resan, sådant hjälper ju tiden att flyta på när inflight entertainment-systemet inte har något utbud att glädjas över.

IAD är ingen rolig flygplats. Trång och långa köer. Gick dock förhållandevis smidigt genom immigration och transfer-security. 1.5h från att dörrarna öppnades på flyget till dess att jag hade en Starbucks™ Grande Latte (skim milk) i min hand. Helt ok, har varit med om värre i SFO tidigare.

I IAD blev det dock tvärstopp... Först var flyget in försenat. Sedan tog det lite längre tid med "engineering security check" av flyget (whatever that means) så boardingen avbröts mitt i en stund. När väl alla kommit in på planet, satt sig ned och stängt av all elektronisk utrustning så blev det stopp igen.
Den här gången var det ett oväder som gjorde att flygkontrollen sa stopp för nya starter.

WTF? Det var visserligen SVART på himlen, och det kom en och annan blixt, men det kändes inte som det var värt att stå still i 45min för. All in all blev vi rejält försenade, jag orkade inte riktigt bry mig om hur många timmar som försvann men jag var på hotellet vid strax efter 00. Jag tror att min itinerary sa att jag skulle ha kommit dit runt 22? Ah well. Jag lyckades faktiskt däcka lite drygt en timme av den flygresan.

Precis efter start så försökte jag ta ett par kort ut genom fönstret på flyget, tyvärr hade jag bara mini-kameran så bilderna blev inte riktigt så bra som jag hade hoppats på. Här är ett par i alla fall:

Nu dags att packa ihop sig från hotellet och hoppa på nästa flyg.
Vegas baby. Vegas!