En helg i Oskarshamn

När jag var en liten pojk på si så där 18-och-lite-drygt så var jag ganska ofta i Oskarshamn. Inte så mycket i själva samhället i och för sig, men väl vid färjeterminalen och ett flertal gånger även en bit utanför den. Anledningen till detta var att jag gjorde min militärtjänst på Gotland och den närmaste överfarten från där jag då bodde var just Oskarshamn. Jag har även varit där "civilt" och lekt Ung Forskare; den helgen lagade jag mest mat (jag var en av de som nästan alltid hamnade vid spisen när vi anordnade kurs ja - jag gillar att laga mat) och filosoferade kring saker man filosoferar kring när man är 18-19 (matematik, kemi, datorer och flickor - inte nödvändigtvis i den ordningen).

Nu i helgen som var så var jag där igen. Den här gången med ett bröllop som anledning till vistelsen. Oskarshamn är...litet. Väldigt litet. Så litet och "trångt" att jag fick vibbar av gamla orter jag bott på som jag aldrig någonsin vill tillbaka till. Hualigen... Jag är otroligt glad att livet fört mig ut i världen.

Men brölloppet var vackert, brudparet var vackert, vännerna var många och härliga att se igen, nya ansikten var också skoj att se, maten var god och drickan slank ned. Underbart. Sådana helger tycker vi om.

Och jag vill passa på att tacka den lilla sorken som viskade "I'm on fire for Jesus!" när vi tände ljus i kyrkan - tack! Jag höll på att skratta högt, det hade ju varit passande och fint... With friends like these... Men ja, jag kommer att sakna er när jag flytt landet. Massor. Säkert. Ja, på riktigt. Stollar!

På vägen hem stannade jag till hos mor&far och lämnade av lite prylar (läs: vin och champagne som jag inte vill baxa med mig till USA men som kan få bo och lagra sig i en fin liten källare i de småländska skogarna), blev bjuden på god mat, samt kaffe och sockerkaka(!). Härligt.

Jag körde alltså bil den här vändan, och det var egentligen det jag tänkte att jag skulle ha skrivit lite om. För det var en riktigt skön bilfärd. Det kändes så där som reklamen för den bilburne försöker få det att verka - "Frihet och världen för dina fötter". Cheesy? Ja, verkligen. Men jag satt där i bilen medan mörkret föll och såg skogen passera omkring mig medan jag lyssnade på dubstep (mamma: Så här låter dubstep.) och tankarna svävade omkring i huvudet på mig. Det var liksom en bra bilresa helt enkelt. Jag kände nästan för att bara fortsätta när jag närmade mig Lund - passera Malmö och över bron, genom Danmark, vidare ned genom Tyskland och bara känna välden passare förbi med mina tankar och musiken sköljandes över mig som en varm sommarvind.

Mycket blev tänkt och det var bra.

Nu sitter jag här efter en sjuhelsikes arbetsvecka med dubstep åter i högtalarna och en liten japansk whiskey som sällskap medan jag läst ut en god bok och nu traskar igenom lite anteckningar och försöker rensa upp lite i skogen av saker jag borde tänka på innan året slutar. Det är inte så många dagar kvar nu, och jag kommer vara på resande fot från 22/12 till 2/1 med massor av saker att göra som inte är att sitta och skriva ihop årets händelser. Vi får väl se om jag hinner innan 31/12 eller om det får vänta till i januari.

Inflytt

"Härmed förklarar jag lägenheten invegen..."

Det blev en hyfsat lugn tillställning trots allt. Runt 15-20 pers som mest, det dracks av så väl fulspriten som finspriten.

Lite besviken är jag dock på att det inte var fler som vågare raida champgneförrådet. Tssss. Fast det dracks desto mer öl och med tanke på hur lite Absint som är kvar så är jag förvånad över att det inte var stökigare i lägenheten när jag vaknade än det var (tog bara 20min att diska upp och ställa i ordning).

Det här får jag nog ta och göra om tror jag... Fast inte inflytt då, men festandet. Tack alla som dök upp!

Och extra stort tack för den...ehm...fina(?) inflyttningspresenten. En choklad för alla tillfällen helt enkelt. ;-)

Gnisk!

Igår firades 4th och July.
Ja, det var en dag för tidigt, men eftersom folk jobbar på måndag så tänktes det att det ju inte går att dricka alkohol på en söndag...

I stället för baseboll så spelades brännboll.
Vi kan väl säga som så här - det borde jag inte ha gjort...

Eller så borde jag ha sett till att snöra skorna ordentligt.
Ah well. Long story short: jag stukade foten.
Jag landade snett efter att ha "hoppat förbi konen" för att vara säker på att undvika att bli bränd. I samma mikrosekund som foten tg i marken kände jag att det skulle gå åt helvete... Ihop trillade jag som om någon ryckt undan benen på mig. Illamående av smärta var rätt länge sedan jag blev, men det blev jag alltså. Kallsvett och djup koncentration på att inte spy.

Trist. Det var en skoj kväll i övrigt och den hade nog fortsatt vara mycket skojigare om jag inte blivit tvungen att vika av hemmåt redan vid strax efter ett då jag knappt kunde sitta still på en stol utan att gnissla tänder.

Att se mig småhoppa fram över Lilla Torg måste ha varit rätt skrattframkallande. Det tog lång tid och gick sakta. Taxi-chaffisen undrade om jag skulle till MAS när jag stablade in mig i baksätet. Heh. Nej, så illa var det inte. Så hem ledde färden.

I morse var det med nöd och näppe att jag kom upp ur sängen och runt i lägenhten för morgonbestyren. Men efter en rejäl dos paracetamol och ibuprofen så kan jag i alla fall stappla omkring hjälpligt utan att att grimasera allt för mycket.

Fast jag får nog ställa in resandet imorgon. Skulle egentligen upp till Linköping i jobbet, men jag siktar nog på att jobba hemifrån tills jag kan gå normalt igen. Ingen idé att utmana ödet mer än nödvändigt...

Dagen spenderas således i soffan.
Men inget ont som inte har något gott med sig - jag har hunnit läsa ut en bok, uppgraderat en massa program (long overdue) och börjat sniffa lite på Android-programmeringen igen.

Nu skall jag hitta nummret till asiat-krogen med utkörning så att jag får i mig någon mat idag (pizza är inte en option) - man cannot live on Digestive alone.