Plonk

Skriver inte här så ofta, men ibland vädrar jag någon tanke som inte riktigt har med de andra forumen att göra. Som detta tex.

Jag fick mail från International SOS (så kallade "travel alerts" om man är ute och reser, så man vet vilka områden man skall undvika för att det kan vara störningar eller stökigheter, allt från väderkaos till revolutioner alltså) i förra veckan som sa att Occupy rörelsen skall hålla demonstrationer imorgon (20:e februari) och att man därför skall undvika de områden där större Occupy-ockupationer pågår.

OK, det var ju snällt av dem att upplysa om detta. Fast jag får erkänna att jag nästan helt hade glömt bort Occupy. Jag trodde att de slagit ihop och gått hem igen. Tydligen inte. Så nu är frågan på allas läppar - har de duschat och rakat sig sedan i september?
Om inte - hur skiljer man dem från de "vanliga" uteliggarna vars enda "agenda" är att överleva ytterligare en dag. Jag vill ju inte råka ge mina pengar till fel personer här. Och med fel menar jag naturligtvis Occupy-folket.

Nej, jag skämtar inte helt. Jag är lite seriöst här. Hur sjutton skiljer man en uteliggare från en annan? Mitt hjärta blöder för de som halkat snett, för de som skjutits åt sidan av samhället eller som av olyckliga omständigheter hamnat där de gjort. Och jag skramlar ibland iväg min växel till någon som ser ut att behöva den mer än jag (jag vet att det kan vara så att de springer direkt iväg och skaffar sig en till sil, en ny öl eller något annat de är fast i, och att det finns teorier som säger att om man inte ger pengar till tiggare så hjälper man dem mer än om man gör det. Jag kan se logiken i det, men det kan vara så att de går iväg och köper sig en macka och en kopp kaffe och att det faktiskt är så att den där extra dollarn från mig är det som gör att de inte kraschade just idag.) om jag råkar ha den i fickan när jag passerar någon som ber om den.

De som gör det för politiska motiv har jag dock inte mycket sympati för. Det finns, enligt min mening, andra sätt att driva sina politiska åsikter och försöka förändra världen. Revolutioner på gatan har sin plats, men väldigt sällan i en demokrati.

Last visit?

Sitter på ett tåg hem från vad som mycket väl kan vara sista besöket i Linköping på många år. Det känns lite konstigt när jag tänker på det. Så när VNV Nation's "Gratitude" kommer in i spellistan är det kanske inte så konstigt att följande citat från High Fidelity hoppar in i tankarna.

"Did I listen to pop music because I was miserable? Or was I miserable because I listened to pop music?"

Men egentligen är jag inte eländig, det är inte alls så jag känner mig. Lite vemodig kanske? Ett ord som engelskan inte riktigt har en bra översättning på. 'Sad' tycker Google Translate, men det är inte alls ledsen jag känner mig. Kanske är det 'heavy-hearted' som är bästa översättningen? För det är lite tungt i hjärtat att lämna de närmsta vännerna nio tidzoner bort.

Tankarna bubblar och virvlar utan att riktigt få fäste någonstans, egentligen vill jag försvinna in i den bok jag håller på att läsa men det går inte - jag tappar fokus efter ett par sidor. Och att försöka läsa den i brottstycken är inte bra, den kräver närvaro, den har en del trådar att hålla ihop.

Kanske skall jag bara vända blicken ut genom fönstret och låta det förbipasserande landskapet, tillsammans med musiken i öronen, vagga tankarna till ro?

Jag kommer att sakna er. Mycket.

Sista dagen

Imorgon är sista officiella dagen i min dubbel-roll som produktchef och projekledare. Det är lite vemodigt, även om jag ser fram mot den ny tjänsten och de utmaningar och förmåner den för med sig.

Jag har verkligen älskat att få fara och flyga över planeten, jag hade gärna gjort ännu mer av den biten. Jag går nu mot en mer stationär position, om än med mycket kundkontakt även den. Kanske kan jag forma den till att innehålla en del resor också, vi får se. Om inte så får jag väl resa desto mer privat - det blir förhoppningsvis ordentligt med äventyr på den nya hemmaplanen om inte annat, USA är stort nog att utforska bara det i ett par år (fast det blir nog några resor bort till andra delar av världen även de åren jag är i USA).

Jag har uppskattat att få träffa alla de människor jag träffat och älskat att få ta del av de kulturer jag kastats in i. De upplevelser jag fått, de utmaningar jag ställts inför har varit fantastiska och även de motgångar jag drabbats av har så här i efterhand varit uppskattad lärdom.

Jag har i perioder slitet som ett litet djur, jag har ibland offrat privatliv till förmån för jobbet - något många skulle säga är "fel prioriteringar". I beg to differ. Det jag fått ta del av genom mitt jobb skulle jag inte ha varit i närheten av att få ta del av om det inte vore för de prioriteringar jag gjort. Och även om jag kanske suckat ibland och undrat vad jag hållt på med när det varit som tyngst, så har jag så snart tyngden lättat kunnat se vad jag fått ut av det.

Så nu står jag här och ser bakåt på det jag gjort under mina dryga tre år som produktchef och funderar lite över vad jag åstadkommit. Man blir lätt lite fartblind när man sitter mitt i allt och tänker inte på hur mycket saker hinner skifta på den tiden. Tre år i den här branschen är en ganska lång tid och väldigt mycket hinner hända. Jag har upplevt en sammanslagning av två bolag, tre VD:ar (fyra om man räknar den som var innan bolagen slogs ihop också), otaliga omstruktureringar och en handfull nedskärningar. Jag har bytt arbetsuppgifter flera gånger men aldrig riktigt minskat scopet för det jag gjort (hur många tjänster har jag egentligen?). Jag har sett kollegor komma och gå och jag har sett produkter födas och dö.

Den största biten jag tar med mig ut från detta är att jag lyckats vända två stora sega kryssningsfartyg, som båda byggde på sluten kod i proprietära lösningar, till att få dem att nu bygga på standardiserade/öppna lösningar så långt det är möjligt och med bibehållen prestanda(!). Det senare var något som konstant kastades i ansiktet på mig - att det inte gick att göra lika bra/litet/snabbt/snygg/vfsh med de öppna/standardiserade lösningarna. En liten vinst för mitt ego, en större vinst för bolaget och våra kunder.

Och jag hör hur mina vänner, som vet vilken Microsoft/Windows-människa jag är, fnissa åt mig när jag säger att jag hjälpt till att flytta över lösningar till Linux och Open Source - men det bjuder jag på, för i min nya roll blir det MASSOR med smaskens Microsoft produkter (även om jag faktiskt tänker försöka lösa så mycket som möjligt även i den världen med F(L)OSS)...

Jag kommer nog fortsätta med delar av det jag gör idag även i min nya tjänst, och jag har hela januari med handover av gamla arbetsuppgifter medan jag försöker rampa upp de nya, så även om det är officiellt farväl imorgon så har jag nog några puckar kvar en stund till.

Kanske känns det mer "på riktigt" när jag lämnar landet, fram till dess sitter jag ju till och med kvar på samma stol på kontoret... Nåja. Det har varit en kul resa så här långt och jag hoppas att nästa del av resan blir riktigt rolig även den.

Huff'n'puff'n'huff'n'puff...

Idag fick jag för mig att det var en bra dag att dels slänga alla kartonger som stod och skräpade i lägenheten men också att shoppa mig en vinkyl.

Bara en halv-höjds, vilket ju var tur då jag var ensam om att släpa upp den för trapporna till lägenheten...
Det gick nästan helt smärtfritt. Jag lyckades naturligtvis skada ena "benet" under kylen, men inget som inte lite superlim fixade igen.

Installerad står den nu här och väntar på att fyllas med champagne och att få servera mig och gäster när helst det kan tänkas vara läge för ett glas av de kalla dropparna.

Ett par flaskor hade jag ju hemma i kylen, så de fick flytta över sig till nya vilpatsen. Det åkte in några Heineken och Staropramen också, så slipper de ta upp plats i det rätt trånga lilla kylskåpet som även skall försöka ha sådana där saker som frukostmat och nyttiga grönsaker och annat bôs...

Eftersom det var en bra dag att släpa vinkyl så kände jag att det även var en bra dag att bygga sprithylla. Så iväg till IKEA och shoppa plåthylla att ställa upp i köket. IKEA var knökfullt av någon anledning - det är ju inte lönehelg så varför i hela friden var det så fullsmockat?
Anyways. All konstig sprit har nu fått hoppa upp i hyllan och stå där och vänta på att stackars oskyldiga vänner (hm, jag har nog inga oskyldiga sådana iofs) skall komma förbi och botanisera bland dess lockande flaskor. Beware!

Men jo, det finns en del goda saker där bland hyllorna. För att inte tala om vin-stashen längst ner då.

Nu skall jag försöka komma på hur jag skall rotera sakerna i vardagsrummet för att få recievern, PS3:an och all annan elektronik på en så bra plats som möjligt vad avser kabeldragning och störande ljud. Inte helt trivialt.

---

Och jag noterar att bilderna man tar med X10mini blir förbannat suddiga hela tiden. Sunk!

Wow...

Ikväll har jag lyssnat på Craig Venter som hållit presskonferens.

Det var...magiskt...
Inte bara för att Craig är en bra talare och rolig att lyssna på, utan för innehållet som presenterades.

Syntetiskt liv. Bakterie skapad "från ettor och nollor". Dess DNA hopkokat i en hink och inplacerade i en cell utan eget DNA. Commence replication - voila, there is life.

Fantastiskt coolt. Så coolt att det väger upp all uncoolness som pågått senaste dagarna. Så coolt att jag glömde bort att lyssna på musik. Så coolt. Så stort. Mållös...

Här finns lite mer info:

http://www.jcvi.org/cms/research/projects/first-self-replicating-synthetic-bacterial-cell/overview/

Tyvärr ligger inte video-strömmen uppe än, inte heller en transkibering av Q&A-sessionen. Men det kommer nog inom en inte allt för avlägsen framtid.

De Stor Frågorna har alltså fått en ny:

• Var var du när de landade på månen? (det var stort på riktigt, till skillnad från en skjuten president) 
• Var var du när Kennedy sköts? (för den yngre generationen så - JFK var president i USA och det var före min tid också, men för de som levde då var det En Stor Sak™) 
• Var var du när Palme sköts/Anna Lindh knivhöggs/Diana kördes ihjäl/foo trillade av pinn? (ytterligare döda ledargestalter/kändisar, världen hänger gärna upp sig på när "kändisar" dör istället för på verkligt viktiga saker så som vetenskapliga genombrott) 
• Var var du när SpaceShipOne vann Ansari X PRIZE? (nästan lika stort som månlandningen, det här är startskottet för rymdfärd som inte kräver ett helt lands samlade ekonomiska resurser för att ploppa ut ett par individer per årtionde i omloppsbana) 
• Var var du när syntetiskt liv skapades? 

Så märk 2010-05-20 i era kalendrar och skriv en notis om vad ni gjorde så ni kan svara era barn när de frågar om tio-femton år, för det här är större än ni kanske tror.