Imorgon är sista officiella dagen i min dubbel-roll som produktchef och projekledare. Det är lite vemodigt, även om jag ser fram mot den ny tjänsten och de utmaningar och förmåner den för med sig.
Jag har verkligen älskat att få fara och flyga över planeten, jag hade gärna gjort ännu mer av den biten. Jag går nu mot en mer stationär position, om än med mycket kundkontakt även den. Kanske kan jag forma den till att innehålla en del resor också, vi får
se. Om inte så får jag väl resa desto mer privat - det blir
förhoppningsvis ordentligt med äventyr på den nya hemmaplanen om inte
annat, USA är stort nog att utforska bara det i ett par år (fast det blir nog några resor bort till andra delar av världen även de åren jag är i USA).
Jag har uppskattat att få träffa alla de människor jag träffat och älskat att få ta del av de kulturer jag kastats in i. De upplevelser jag fått, de utmaningar jag ställts inför har varit fantastiska och även de motgångar jag drabbats av har så här i efterhand varit uppskattad lärdom.
Jag har i perioder slitet som ett litet djur, jag har ibland offrat privatliv till förmån för jobbet - något många skulle säga är "fel prioriteringar". I beg to differ. Det jag fått ta del av genom mitt jobb skulle jag inte ha varit i närheten av att få ta del av om det inte vore för de prioriteringar jag gjort. Och även om jag kanske suckat ibland och undrat vad jag hållt på med när det varit som tyngst, så har jag så snart tyngden lättat kunnat se vad jag fått ut av det.
Så nu står jag här och ser bakåt på det jag gjort under mina dryga tre år som produktchef och funderar lite över vad jag åstadkommit. Man blir lätt lite fartblind när man sitter mitt i allt och tänker inte på hur mycket saker hinner skifta på den tiden. Tre år i den här branschen är en ganska lång tid och väldigt mycket hinner hända. Jag har upplevt en sammanslagning av två bolag, tre VD:ar (fyra om man räknar den som var innan bolagen slogs ihop också), otaliga omstruktureringar och en handfull nedskärningar. Jag har bytt arbetsuppgifter flera gånger men aldrig riktigt minskat scopet för det jag gjort (hur många tjänster har jag egentligen?). Jag har sett kollegor komma och gå och jag har sett produkter födas och dö.
Den största biten jag tar med mig ut från detta är att jag lyckats vända två stora sega kryssningsfartyg, som båda byggde på sluten kod i proprietära lösningar, till att få dem att nu bygga på standardiserade/öppna lösningar så långt det är möjligt och med bibehållen prestanda(!). Det senare var något som konstant kastades i ansiktet på mig - att det inte gick att göra lika bra/litet/snabbt/snygg/vfsh med de öppna/standardiserade lösningarna. En liten vinst för mitt ego, en större vinst för bolaget och våra kunder.
Och jag hör hur mina vänner, som vet vilken Microsoft/Windows-människa jag är, fnissa åt mig när jag säger att jag hjälpt till att flytta över lösningar till Linux och Open Source - men det bjuder jag på, för i min nya roll blir det MASSOR med smaskens Microsoft produkter (även om jag faktiskt tänker försöka lösa så mycket som möjligt även i den världen med F(L)OSS)...
Jag kommer nog fortsätta med delar av det jag gör idag även i min nya tjänst, och jag har hela januari med handover av gamla arbetsuppgifter medan jag försöker rampa upp de nya, så även om det är officiellt farväl imorgon så har jag nog några puckar kvar en stund till.
Kanske känns det mer "på riktigt" när jag lämnar landet, fram till dess sitter jag ju till och med kvar på samma stol på kontoret... Nåja. Det har varit en kul resa så här långt och jag hoppas att nästa del av resan blir riktigt rolig även den.
