I’m going to lead you, kicking and screaming, giggling and laughing into the future…

Alla som kan säga artist, album och låt som citatet/samplingen i ärendet är taget från (utan att tjuvkika på alla ledtrådar och aslöjande länkar i inlägget) får en stjärna i min bok. (Är du dessutom kvinna och kan detta, samt vilket år det ljöd i högtalarna första gången - Gift dig med mig!)

Och alla ni som (liksom jag) stod på ett industrilokalsgolv någonstans i världen och dansade er svettiga till denna låt när den dök upp - ni är bara för gamla och bör börja se er om efter en rullator och cateringfirma som har puréad mat på menyn. ;-)

Idag landade den i min brevlåda.
Idag har jag andaktsfullt lyssnat på bonus CDn i mina "referens-hörlurar" (Kom igen nu. Say after me - "Det finns ingen genväg till det perfekta ljudet." - Farbror Barbro har talat. Aooouuummmm...).
Idag har jag njutit i fulla drag av vad en av världens bästa psy-labels har att erbjuda.

Mhm.
Jag talar (naturligtvis) om Twisted och den nyligen utgivna Twisted DVD som innehåller mycket godis. Bara bonus skivan gjorde köpet värt nästan varenda krona (ja, viss musik ÄR värd ~200pix för en skiva - men den är sällsynt).

Nu har jag fått ytterligare ett incitament till att få tummen ur och skaffa en STOR bildvisare och en FET stereo (jag har ruskigt bra hörlurar, men basen slår inte så där härligt i bröstkorgen när man har dem på sig) så att jag verkligen kan njuta av den fullt ut också.

Men till dess är det nog dags att släcka ljuset, bluda och lyssna på skivan i lurarna en sväng till.

Turn on. Tune in. Drop out.
*poof*

Musik i mina öron.

Mmm.
Det här var ett bra köp. Jäklar vilket ljud det är i iAudio's spelare. Och sååå många inställningar. Ynf!

Nu kommer jag inte vilja göra annat än lyssna på musik i spelaren ett tag framöver.

No more music for you my friend.

...sa min mp3 spelare och lade benen i vädret och dog...
(Ok, jag SPAM:ar er lite idag märker jag. Jaja. Det tar ni säkert inte så mycket skada av.)

Eller, den fungerar som den skall så länge man inte rör vid den. Den har nämligen fått glapp i hörlurskontakten. Så om man kommer åt den skrapar ljudet eller "klipper". Vilket ju är lite osmidigt på en sak man skall ha i fickan medan man rör på sig. Svårt att inte komma åt den då.

Mindre skoj.
Den där spelaren köpte jag för 6 månader sedan. Liiiite längre än så kan man ju tycka att något från Sony bör hålla...

Och nej, jag orkar fasen inte skicka in den för reparation och vänta på att det dimper ner en ny spelare om en månad eller två. Jag fyller antagligen kontakten med lim och ser om den fortfarande fungerar... Och om den inte gör det så har jag för säkerhets skull beställt en ny.

Den här gången blir det en iAudio (nej, bara för att namnet börjar med "i" så innebär det inte att det är en Apple-produkt). Hoppas jag har mer tur med den än med mina tidigare spelare.

Jag minns fortfarande min första.
*här skall bilden "vagga" lite och bli suddig en stund medan huvudrollsinnehavaren drömmer sig tillbaka*

En Rio PMP300.
Importerad från USA, med i bagaget kom även två SmartMedia kort på vardera 16MB.
Ja, ni läste rätt - Mega Byte - det var tidig vår 1999... Hela kalaset gick på ca 3000 inklusive frakt (DHL, enda alternativet om man ville ha sakerna samma år...).
Det är ungefär vad en high-end spelare kostar idag också. Fast nu är ju high-end något annat än det var då. Och på den tiden fanns det bara Rio PMP300 eller MPMan F10 att välja mellan. F10 gick inte att stoppa i extra minne i, därför blev det inte en sådan.
*här blir bilden suddig en stund och när den blir klar igen så är vi tillbaka i nutid*

Aaah. The memories.

Jag har fortfarande kvar den. I en låda tillsammans med annan "död elektronik". Där finns andra MP3-spelare också - så som Nex iA (ryslig, men med CF som expansionskort vilket jag gillade då) och iPod shuffle (min ursäkt är att jag vann den på EclispeCon 2006, utan att veta att jag ens var med och tävlade om en sådan - men gratis är uppenbarligen inte alltid gott, eller ens något man kan stå ut med).

Tack för den banken...

Så där ja.
Nu tvingar banken mig att använda Open Source.

Det var inte vad jag ville...

Ok. Jag har ett Microsoft-alternativ också, men det innebär att jag måste gå över till ett nyare OS.
Visst. Jag har licenser för nyare OS, men jag trivs bra i gamla hederliga Win2k på min "daily work"-dator (Win 2k3 på musikmaskinen, i väntan på drivers för Vista).

På vilket sätt banken tvingar mig att antingen uppgraderade OS eller välja OSS?
Well. De börjar rekommendera MSIE7.0 och jag får arga mail om att jag loggat in med "en äldre version av webläsare".
MSIE7.0 går inte att köra på Win2k.

Så alternativet är Firefox 2.x.
Nu är det ju så att jag är en Gammal Ödla som inte tycker om de moderna "webläsarna" (det heter "browser"! Don't force me to get medieval on your ass!). Det tar tid att komma över smärtan i hur de hanterar tabar ("flikar" för er som nödvändigtvis måste försvenska vår fina engelska datorterminologivärld. Jag säger bara "Kunde inte gaffel!"...).
En gång i tiden körde jag nämligen Opera, och vande mig vid den tabhanteringen (att jag slutade köra Opera var för att den tvingade mig att titta på reklam - sedan sprang IE6 och Firefox 1.5 om).
Firefox 1.5 var helt ok, men 2.0 gör mest bara ont.

Vilket väljer jag? Open Source eller komplett ominstallation av datorn?

Colour me paranoid, men jag litar inte på stabiliteten i XP eller Vista nog mycket för att byta OS på min stabila lilla trotjänare.

Så, nu kan alla ni pingvinälskare fnissa elakt och peka finger - "Resistance is futile, you will be Open Sourced!". Det smärtar mig djupt in i min svarta själ. Men med tillräckligt mycket smärtstillande så överlever jag nog det här också.

Död eller Levande

Men...
Jag kunde ju bara inte låta bli!

Hur skulle jag kunna leva med mig själv om jag INTE hade filmen DoA i min DVD-hylla? Va? VA? VA!?!

Nej. Just det.
Det går ju bara inte. Jag har ju flera versioner av spelet, till flera spelkonsoller.
Så den fick åka med i korgen när jag impulsade lite film på väg hem från att ha misslyckats shoppa kläder.

Det är 83 minuter av mitt liv som jag inte får igen...
Det var visserligen vältränade* flickor som lekte kampsport*, och det är ju vackert och så. Men herrej-lar var dålig den var.

Varför har det inte gjorts någon bra "spel till film"-film sedan Mortal Kombat?
Eller... Hm...
Jag har iofs inte sett den sedan den kom -95, men jag minns så väl hur otroligt bra den var.
Mhm. Det var den minsann.

Så. Varför lyckas de inte med de nya filmerna för?
DOA hade ju potential!
Men inte då.

Ok. Lite disco var det ju att de grävt fram Eric Roberts (för er lite yngre läsare så kanske ni bara känner till honom i form av episod 15 av South Park när de blir insnöade - det är honom de äter upp ja - "...because nobody gives a shit about Eric Roberts!") och slängt in honom som skurken. Det är extra skoj för oss som minns honom från klassikerna Best of the Best 1 och 2. He he. (Det är för övrigt också några timmar av mitt liv som jag inte heller får tillbaka.)

Jag har sett för många skräpfilmer i mitt liv känner jag.

---

*) Jag är en sucker för vältränade kroppar i rörelse. Gnnnh...

Inga bomber

Så.
Då var det där med UK avklarat för den här gången.

Reading stod kvar. Vi hittade en liten lounge-klubb vars DJ hoppade mellan Chemical Brothers och reaggae (hur fan stavas det där oljudet egentligen?), ett inte helt genomtänkt val av spellista kanske, och som serverade (klubben, inte DJen) fluoroserande drinkar... Sååååå futuristiskt! ;-P
Nåja, sällskapet vägde upp det mesta och efter en timme tänkte man inte på den skeva musikblandningen längre.

London stod kvar det också. Om än med massor av avspärrningar av olika anledningar.
1) Årsdag av bombningar. Hoppsan, det hade jag missat helt. Jag försökte traska upp vid Kings Cross. Det gick inte. Jag fick dock veta varför lite senare...
2) Byggnadsarbete. Halva London tycks vara i renoveringssvängen. Och eftersom det är så trångt mellan husen så spärrar man helt sonika av en gata för att få plats med både byggnadsställningar och lastbilar.
3) Cyklister... Tour de France började visst i London. Så nu har jag (mer eller mindre ofrivilligt) tittat på en ström av cyklister i centrala London. Well. Jag förstår mig verkligen inte på den sporten, men stämningen runtomkring var trevlig. Bra väder = "folkfest".

Shopping? Nej, inte särskilt mycket. Jag vandrade iofs genom Camden och hittade mig ett par t-shirts och naturligtvis besökte jag Forbidden Planet, men så mycket shoppande blev det inte nej.
I Camden lyckades jag bli "40 quid richer". Personen före mig i bankomatkön tog sitt kort och gick - men glömde att ta pengarna. Jag försökte hitta henne, allt enligt devisen "men hur långt kan man hinna på 30 sekunder". Det gick inte så bra - det tar nog bara ett par sekunder att försvinna i folkmängden i Camden. Så där stod jag med 40pund i handen.
Vad gör man i en sådan situation? Vad är det moraliskt korrekta att göra? Hm...

En annan sak jag uppmärksammade i Camden - de har ju slutat sälja "psychedelic mushrooms" efter lagändringen för ett år sedan (eller nåt sådant, minns inte riktigt när det var). Så vad är det kidsen köper nu för att ha skoj på helgerna?
*drum roll*
Kaktusar.

Ookeeeey... Ja det är ju mycket bättre att småglinen käkar meskalin än psilocybin. Mhm. Mycket bättre.
Jag undrar om lagstiftarna ens lyckas lura sig själva att förbud skulle leda till att bruket minskar eller slutar?
Nåja...

Idag är jag så tillbaka i det regniga Skåne.
Fast lite besviken är jag allt - jag hade förväntat mig kanoter på gatorna och kanske en och annan gondol efter att ha läst DN på flyget hem.
Bah! Det småregnar bara lite och det går inte att se att det skulle ha varit något oväder alls.
Dis-a-ppoin-ted!

Bracknell

...ser ut som det gjorde för 10 år sedan.

"The kebab van" verkar iofs inte finnas kvar, men det är nog ingen förlust egentligen.