Ny drog

Sandsäck istehshit*.

*) Ja, det skall skrivas precis så.

Big badaboom

Idag tryckte mitt ena team på Knappen™.
En dag innan den deadline vi satt upp - snacka om just in time...
Och det fungerade.
Och allt är bra.
Aaah... Nice.

För övrigt håller jag på att bli gammal.
Ja, gammal.
Riktigt gammal.

För jag är övertygad om att man börjar bli gammal om man inte har en aning om vad Popfly skall vara bra till. Jag har nu petat runt lite, men inte tycker jag att det verkar vara något som är något att ha för något som man har en aning om vad man skall ha det till.

Men visst. Om ett par år sitter jag säkert där med en "Aha!"-upplevelse och "lever" i det som om det inte vore konstigare än att dricka mitt morgonkaffe eller skriva strunt på Blogger. Och om inte just Popfly så säkert något liknande.

Men just nu förstår jag det bara inte...

Goddamn hippies!

Tänk er en man i fyrtioårsåldern.
Tänk er honom ärrad - ett hårt liv har satt sina spår.
Hans hud är läderartad, hans ansikte fårat.
Han är vältränad, av verklighetens mödor inte av gym.
Han klär sig i slitna jeans och vit t-shirt. Till detta ett par väl ingångna kängor.
Klassiskt.

Han är en superhjälte av en lite annan sort.
Där den klassiske hjälten söker det klassiskt onda, söker vår hjälte förruttnelsen inom det som anses accepterat.
Där den klassiske hjälten räddar världen från bovar som hotar spränga den med kärnvapen, räddar vår hjälte världen genom att rensa den från fördummande, förtryck, falskhet och moralpanik.

I varje volym av vår hjältes krönika tar han hand om ett fenomen, en förekomst av något som hans författare vill slippa se i denna värld. Och han tar hand om det hela med en beslutsamhet och kyla som bara ett guds sändebud i gamla bibliska berättelser kan uppbringa.

Där den klassiske hjälten tar hand om saker som "onda kommunister", "terrorister med skägg" eller "affärsmän med megalomani" tar vår hjälte hand om saker som "s*****ologer", "smygrasister", "kvällspressjournalister", "astralhelare", "religiösa fanatiker" och annat löst folk.

Varje avsnitt i vår hjältes bok avslutas med en scen i tidig soldnedgång.
Med ett basebollträ vilandes över ena axeln och en ketting dinglande i den andra handen går han sakta frammåt i ett hav av fallna "fiender". Hans i början vita t-shirt är nu smutsig och fläckad av blod, hans jeans och kängor likaså.
Med ett halvt frånvarande, halvt sorgset uttryck över sig spottar han ur sig ett sista statement:

Goddamn hippies...

Aaah...
Vore det inte en fantastisk serie?
Jag kan se den utgiven på Vertigo tror jag...

Vi skall nog sluta träffas på luncherna. Våra idéer verkar spåra ur rätt ordentligt ibland...
Jag lovar - jag är en snäll pojke!

Das Boss

Jag har beslutat mig för att inte söka min chefs tjänst.

Tänkte bara meddela det, så de som eventuellt undrar vet hur det blev.

Jag kommer dock att vara stand-in för min chef under de närmsta tre månaderna och jag kommer att vara en av två TF under tiden som sökande efter ersättare pågår.
Så nej, det har inget att göra med att jag skulle tro att jag inte klarar det - jag är bara inte rätt person att ta hela högen med de förutsättningar och det fokus som jag vet att min chef-chef vill ha på positionen.

Om mamma får bestämma

...så får man gardiner i sitt sovrum som visserligen är fina på det där klassiska sättet, men som kanske inte helt känns som "jag"...

Men tack lilla mor, jag uppskattar det verkligen. De får sitta där till dess att jag kommit underfund med vad jag egentligen vill ha, och hittat det, och köpt det, och anpassat det, och hängt upp det och...

Eeh. Who am I kidding? De kommer sitta där till dess att Någon Annan™ ser till att de byts eller jag får ett komplett spel och blir inredningsarkitekt. Jag må läsa Wallpaper, men jag är långt ifrån inredningsnördig nog för att verkligen skaffa mig ett sådant hem... (Och vad då, jag är ju för fasen knappt här så varför lägga ner mer energi än nödvändigt på det?..)

Och om ni nu lyckas se att det står saker i fönstret och undrar vad det är - Det är min söta lilla döda flicka, min ängla-anka, 3-second-memory blåsfisk, Evil™ kind-of-sort-of-fågel pokemon och min ravetomte med sina psykedeliska ljus-svampar... (De festar ihop, det är ett jefvla liv på nätterna ibland. Men det är lugnt, jag tycker om dem iaf.)

Hur kunde jag missa?

Ok, jag har uppenbarligen inte varit så aktiv med mitt lyssnar-öra i synthscenen de senaste åren.

Jag har hängt med i de tyngre bandens skivsläpp, men har nästan helt missat de mer "poppiga".
Tex så upptäckte jag igår att Covenant släppte en skiva förra året - Skyshaper.

Den var ju riktigt trevlig. Easy-listening electropop liksom.

Welcome to sunny Byhåla

Ja ha ja. Om det vädret vi hade i förra veckan är det som engelsmännen kallar för "sunny" så vill jag inte vara med när det är dåligt väder.

Vi lyckades naturligtvis pricka in resan med väderombyte. Från soligt och fint till mulet och regnigt. Men egentligen kvittar det ju, vi var där för att jobba och inte för att roa oss...

I Byhåla finns inget att göra efter arbetstid. Nästa gång bosätter jag mig nog inne i London istället. Visst, det blir ju lite knöligare att ta sig till/från jobbet - men man har iaf något att göra efter jobbet. Engelsmännen är inte riktigt de som stannar kvar länge heller. De har (nu drar jag alla över en kam och generaliserar lite, det finns naturligtvis alla delar av skalan även i UK) en ganska slapp attityd till jobbet. Man stannar inte till 22 bara för att få ordning på saker utan säger "OK, vi hann inte idag. Vi tar det imorgon.". Det där är en attityd jag har svårt för... Jag vill se till att få saker avklarade. Jag kan ta 12-16h arbetstid ett par dagar i sträck om det behövs för att nå ett avslut. Och jag gör hellre det än drar ut på saker över onödigt många dagar.

När jag då på fredagen bokade om flighten för mig och den kvarvarande kollegan, istället för att bara säga "ok vi hann inte, vi får ta det remote på måndag" så höjdes det på ögonbrynen. Jag gillar inte att lämna saker hängandes i luften. Antingen avslutar man, eller så låter man bli att påbörja.
Vi kom ju hem innan det blivit lördag iaf... (För något värde på "hem"...)

Och det där var alltså summeringen av förra veckan. Jag är dålig på att efterhandsblogga helt enkelt.

Den här veckan har börjat med fråga från chef-chef om jag kan tänka mig att söka min chefs jobb.

Hoppsan...
Jag måste tänka på saken.

Full-on psychedelic Moby

Tack Sesto Sento för en av fredagens musikhöjdpunkter.

Det har mumlats om Moby's (ja jag vet att det där sättet att skriva är en anglicism, men jag är ju en av de där som brukar svamla om att jag egentligen vill avskaffa alla andra språk än engelskan. En värld, ett språk! ;-) ) _Lift Me Up_ och alla dess olika mixar som dykt upp i olika delar av min umgängeskrets.
Nu har (äntligen) den hittills mest dansata energirika dompfande übersköna versionen dykt upp - remixad av Sesto Sento. Me likes. Den här kommer antagligen att gå ofta i musikspelaren.

Annan gosig njutning för öronen från igår är ytterligare en remix - _Dancing with Kadafi - Future Prophecy Mix_. Future Prophecy har dammat av Infected Mushroom's gamla dänga från B.P. Empire. Inte mycket överraskning i den iofs, men det är en ruggigt bra låt till att börja med så det är svårt att göra något nytt otroligt med den - mest bara ett nytt fräscht sound på mixen och lite mer kraft i de fartfyllda partierna mot orginalet. Men bra är det.

Nu är det helg, och för en gångs skull skall jag inte arbeta.
Det är dags för en dag i solskenet tror jag. Studsa runt på gräset med Sesto-mixen av _Lift Me Up_ i lurarna låter som en lockande aktivitet.

Paris

Var soligt och varmt.

Men det fick jag ju inte njuta av, för jag har suttit i ett syrefattigt rum med parsiennerna fördragna hela dagen.

We conquer paradise...

just to burn it to the ground.

Idag har jag tillsammans med delar av mitt ena team (eh, det där blev kanske lite roddigt) varit inne och jobbat.
Det kan ju tyckas trist att behöva jobba på en röd dag - men i min värld är det där med röda dagar något som "drabbar" andra. För min del är det bara en dag som vilken som helst.

I det här fallet var det enda chansen att få 5timmar nedtid på ett av produktionssystemen.

Oh my god!
Ja det var värt att åka in för. Det var värt nedtiden. Det var värt senaste månadernas övertid från teamet i fråga. Det var värt allt.

Nu har vi sprungit förbi alla förväntningar. Igen...
Den här gången blir det dock svårt att slå. Nu har vi rejäla mål att jobba med istället.

Frågan är - hur stor bonus får jag för det? *ler*
(Nämnde jag att det är dags för löneförhandling nu i krokarna?..)

Skämt å sido. Nu kanske det alldeles för tungt lastade teamet kan få en paus, lite andrum och tid att ladda inför nästa satsning.

Själv skall jag nu se till att gräva fram alla siffror sombehövs för att göra ett par Schetaschnygga™ slides att dra på managementmötet imorgon för att visa på hur otroligt fantastiska mina team är och hur fett med cred och Respekt™®©++ vi alla förtjänar. ;-)

Så vad har NI gjort för nyttigt för världen idag då?..