Hm

Ibland funderar jag över varför jag över huvud taget när den tanken...
Det kommer inte att bli så, det är inte den vägen jag är menad att vandra. Men tanken är för skön/frestande för att helt lägga åt sidan.

Det har varit en långsam helg. Långsamma helger ger tid för tankar. Tankar behöver få snurra ibland för att man inte skall bli helt knäpp (att bara skriva "inte bli knäpp" vore att ljuga, för jag tror att vi alla är överens om att jag inte riktigt är som "alla andra barnen i sandlådan") eller låta saker fastna som bör läggas åt sidan.

Jag har åter igen börjat med filosofin "Inget att göra? Träna!". Somliga skulle nog säga att det är frustration som ligger bakom, andra att det är ett bra sätt att fylla ut sina dagar.
Själv är jag mest bara trött på att sitta still, trött på att inte göra något, trött på att känna mig som en streckgubbe överdragen med jello. Trött på att inte ha/hitta något vettigt att fylla min lediga tid med.

Så även om träningen i sig inte är så värst mycket vettigare än något annat så kan jag ju åtminstånde få gå till historien som både välbetald och vältränad... ;-P

Nåja.
Imorgon börjar sista veckan före semester.
Något säger mig att den kommer att bli lång...

Kvack, kvack - veckans grodor.

Två dagar med varsin "freudian slipper"...

Gårdagens (stressad jag på väg från ett möte till ett annat):
Till kvinnlig kollega - Har du tid för en snabbis i konferensrummet?
Vad jag TÄNKTE säga - Har du tid för en snabb avstämning i konferensrummet?

Dagens (som svar på fråga om hjälp med ett problem):
Till annan kvinnlig kollega - Ska bara få iväg rapporten så kommer jag bort och tar dig sen.
Vad jag TÄNKTE säga - Ska bara få iväg rapporten så kommer jag bort till dig sen och tar tag i det.

Och ja. I samma stund som meningen avslutats så insåg jag (i båda fallen) vad jag sagt och hur fel det blev.

Jag skyller på för lite sömn, för mycket kaffe och för många saker i luften samtidigt den här veckan.
Mhm. Så är det.

Music maestro!

Gudarna™ inom Psychedelic Trance scenen släpper snart nytt album.
I väntan på detta har de varit Onda nog att släppa lite försmaksgodis...

Eftersom jag är en Snäll Pojke så har jag naturligtvis varit ute på den stora vida interväven och laddat ned godiset på laglig väg.

Se där RIAA - Det går att sälja musik över nätet...

Nu ligger inte denna grupp på ett bolag som har något med RIAA att göra, det kanske är därför som de inte heller försöker DRM-skydda sin musik eller ta överpris för sina låtar.
Jag har för några ynka kronor per låt fått musiken i ett format som gör att jag kan spela den på vilken av mina musikstationer som helst, utan att behöva oroa mig för att den skall ha ett bäst före datum eller inte fungera någonstans.

Tack BNE - ni har förstått hur man får kunder.

Datorkarma

It is back!
Systemet uppe som det skall igen.
Woho!

Alla diskar accessbara, all mjukvara fungerar som den skall. All systems go.

Frogger

Så där ja.
Då var man tillbaka i kalla Sverige efter ett par dagar i ett vårljummet Paris.

Vi har traskat omkring i 15gradig värme, vindarna har varit starka men ljumma och det var rätt skönt att gå omkring sent på kvällen på väg från restaurangen tillbaka till hotellet.

Men nej, jag har inte varit på en nöjesresa. Dagarna har varit fyllda med presentationer, diskussioner, workshops. Givande men slitsamt - tidiga mornar, sena kvällar - och resorna sätter spår även om avstånden i sig är rätt korta.
Jag borde ägna en stund av morgondagen åt att samla ihop anteckningarna och intrycken innan de suddats ut av nästa informationsvåg, men det är helg och jag behöver ha lite av den varan också. Måndag blir nog bra.

Granne med företaget jag var hos låg ett STORT lager för Louis Vuitton (rätt stavat den här gången). Man skulle ha raidat lite innan man drog kanske... Nåja, det blir nog Paris igen och den gången får jag försöka ha lite ork till att springa runt med shoppingkortet och kanske stanna en dag extra eller två.

Nu vill jag mest bara luta mig tillbaka i en soffa och känna att jag kan ta det lugnt en stund. Smälta intrycken och le åt framtiden. Tankarna är många men behagliga.

Satan...

Krasch.
Datorkrasch.

Just idag HATAR jag datorer!

Kraschen borde ju inte ha betytt så där otroligt mycket - jag har ju backup.
Men inte fan skall man tro att en backup verkligen löser ens problem. Nej nej. Nu har naturligtvis PGP ballat ur så att jag inte kan läsa upp mina krypterade diskar.

Gissa hur kul det är på en skala? ;-P

Det är antagligen inte PGP i sig som ballat ur, det är något i systemet som saknas för att det skall fungera ordentligt. Men inte får jag reda på vad det är av alla analysprogrammen heller. Jag _VILL INTE_ installera om allt!

*mutter* *mutter*

Så för att få utlopp för lite av frustrationen/ilskan i alla fall så tränade jag så jag nästan spydde istället. Inte för att det egentligen hjälper, men man tänker åtminstånde inte på den strulande datorn medan man svettas och sväljer blodsmak.

Jo alltså... Så här ligger det till.

För en bunt år sedan så började skriva på någon slags sammanfattning av mitt liv. Texten har jag nu slängt så det är ingen idé att fråga efter den.
Anyway, jag började texten så här:

"Här står jag - 23 år gammal, med en fästmö vid min sida som jag älskar. Jag har ett jobb jag verkligen trivs med och som jag finner utmanande. Jag bor i en stad jag älskar och är omgiven av goda vänner. Jag drar in mer pengar varje månad än jag hinner göra av med.
Härifrån kan det bara gå utför.

Och det gjorde det..."

Deprimerande...
Men jo, strax efter att jag nådde den där höjdpunkten så följde ett totalt mörker. Livet kraschade på alla håll och kanter, jag vantrivdes med både migsjälv och världen omkring mig.
Det mörker som lade sig över mig då har sedan följt med mig som en trogen tjänare. Oftast mer omslutande än i bakgrunden.

De senaste åren har dock just det mörkret så sakteliga gett sig av. Mitt liv har varit fullt av motgångar som gett sitt mörker, så jag har inte riktigt insett att det där djupa mörkret faktiskt lämnat mig.

Men nu står jag här, snart tio år senare, och tittar efter var jag befinner mig.
Jag ser att depressionens mörker lämnat mig, att skuggorna som funnits där de senaste åren nu skingras.
Jag har hittat en plats i arbetslivet jag verkligen trivs på igen, jag har en plan för hur jag vill ta mig vidare och vad det är jag vill nå.
Jag har börjat trivas med både kropp och själ igen, även om kroppen har en bit kvar innan den når "forna dagars glans".
Jag älskar och jag är älskad (dock utan förhållande - men det sägs ju att man inte kan få allt här i världen, även om jag tänker arbeta för att motbevisa det uttalandet så länge jag lever!).
Jag har en god ekonomi.
Jag trivs där jag bor, även om lägenheten i sig ligger lite off och saknar en hel del i inredning innan den är riktigt bra.
Jag har vänner, om än många på långa avstånd.

Kort sagt så har jag det bra. Livet leker och solen skiner (ehm, ok, det här är Skåne och det är "vinter" - det är ingen sol då. Men ni förstår vad jag menar, visst?).

Och det som fick mig att skriva det här just nu?
Well. Ni får lite förhandsinformation eftersom ni är så snälla att ni orkar läsa allt blaj jag häller ur mig här, dessutom har ju "alla andra" redan blivit informerade...

Imorgon blir det officiellt att jag kliver in som chef för de grupper som tillsammans kommer att skapa en ny sektion inom den avdelning där jag jobbar.

Jag traskar alltså upp ett steg på "karriärsstegen" (observera att för mig är karriär något som bara händer, inte något man jobbar på). Mer ansvar, mer administration och personalansvar, mer planering och strategier, mer "makt" - mindre teknik, mindre detaljpill. Kort sagt ytterligare ett steg på vägen till vad jag strävar efter.

Så idag ler jag (inte bara på grund av detta nej, SÅ kåt på att bli "mer" chef är jag inte!) och njuter av tillvaron.

Det är dags att det blir ett år för mig nu, och jag skall göra allt jag kan för att se till att det faktiskt blir så.

Häng på om ni kan, för nu lägger jag strax i nästa växel...

Första

Första fredagen på vad som känns som en evighet som jag har gått hem från jobbet med en känsla av att allt är OK, att inget kommer hända, att telefonen inte kommer att ringa ilsket på okristliga tider och kräva handlingar och beslut.

Första fredagen som jag känner att jag verkligen kan släppa jobbet helt och bara njuta av att det är helg.

Året startar bra.
Livet är skönt.
...Let's keep it that way.

Favorit i repris?

Knappt har jag hunnit boka min semester förrän ytterligare en resplan lagts på mitt bord.
I början av mars är det dags att besöka USA igen. En liten favorit i repris skulle man kunna säga... Västkust i en knapp vecka och sedan östkust ungefär lika länge. Jobb.

Nu är dock frågan - Skall jag stanna till i Vegas och köra Viper i år igen?
Eller är det läge att prova någon annan stad "på vägen" ett par dagar, och i så fall vilken?