Gnisk!

Igår firades 4th och July.
Ja, det var en dag för tidigt, men eftersom folk jobbar på måndag så tänktes det att det ju inte går att dricka alkohol på en söndag...

I stället för baseboll så spelades brännboll.
Vi kan väl säga som så här - det borde jag inte ha gjort...

Eller så borde jag ha sett till att snöra skorna ordentligt.
Ah well. Long story short: jag stukade foten.
Jag landade snett efter att ha "hoppat förbi konen" för att vara säker på att undvika att bli bränd. I samma mikrosekund som foten tg i marken kände jag att det skulle gå åt helvete... Ihop trillade jag som om någon ryckt undan benen på mig. Illamående av smärta var rätt länge sedan jag blev, men det blev jag alltså. Kallsvett och djup koncentration på att inte spy.

Trist. Det var en skoj kväll i övrigt och den hade nog fortsatt vara mycket skojigare om jag inte blivit tvungen att vika av hemmåt redan vid strax efter ett då jag knappt kunde sitta still på en stol utan att gnissla tänder.

Att se mig småhoppa fram över Lilla Torg måste ha varit rätt skrattframkallande. Det tog lång tid och gick sakta. Taxi-chaffisen undrade om jag skulle till MAS när jag stablade in mig i baksätet. Heh. Nej, så illa var det inte. Så hem ledde färden.

I morse var det med nöd och näppe att jag kom upp ur sängen och runt i lägenhten för morgonbestyren. Men efter en rejäl dos paracetamol och ibuprofen så kan jag i alla fall stappla omkring hjälpligt utan att att grimasera allt för mycket.

Fast jag får nog ställa in resandet imorgon. Skulle egentligen upp till Linköping i jobbet, men jag siktar nog på att jobba hemifrån tills jag kan gå normalt igen. Ingen idé att utmana ödet mer än nödvändigt...

Dagen spenderas således i soffan.
Men inget ont som inte har något gott med sig - jag har hunnit läsa ut en bok, uppgraderat en massa program (long overdue) och börjat sniffa lite på Android-programmeringen igen.

Nu skall jag hitta nummret till asiat-krogen med utkörning så att jag får i mig någon mat idag (pizza är inte en option) - man cannot live on Digestive alone.

Unboxing - Android #2

Det första man måste göra är naturligtvis att ladda ner lite fler/nya "appar" (ingen verkar orka säga "applikationer" eller "program" längre - lata människor!).

Spotify, TED, Wikipedia applikationen, annan mediaspelare, ... Listan är lång. Jag är tillbaka om ett tag igen. Det här kommer ta lite tid, plus att jag nog borde fixa mat också...

Unboxing - Android

Från här:

Via här:

Till hit:

Och så TimeScape™ konfigurerat att uppdateras med fejjan, twitter och allt annat som den kan:

På ett par sekunder (kändes det som). Attans vad smidigt.

Unboxing - the phone #2

Dags att slita skalen av sötnosen och titta hur den ser ut inunder sin fina svarta yta...

Ja, jag är lite nojig och har svärtat ut alla serienummer och annat "identifierande". Man vet aldrig var bilder tar vägen när de väl landat på internet...

SIM-kortet stoppas i på tvären, det var ju en lite ny approach:

Notera den lilla orangea plastbiten. Den är en hjälp"flärp" för att lättare få ut SIM-kortet igen. Den lilla detaljen borde de ha lagt till för si så där 10 år sedan... Nåja, bättre sent än aldrig.

Och så på med batteriet:

Hm. Var sjutton stoppar man i SD-kortet då?
Aha. På sidan.

16GB(!) på den lilla ytan... Sanslöst... Men det är tur att det är så stort, för det går inte att byta minneskort "under drift". Man måste rycka av skalet för att komma åt minneskortet. Har inte bestämt mig för om jag tycker det är en bugg eller en feature...

På med skalet igen och av med skyddsplasten:

Och i med laddaren och boota up...

Snart i ett bloginlägg nära dig - att använda en Android-lur...

Unboxing - the phone #1

Men men. Vem sjutton bryr sig om tillbehören? Ptja, lite bryr man väl sig om dem, men de är knappast det viktigaste av det som ligger i lådan.

Här är den, nyss urplockad ur sin plaspåse. Skyddsplasten kvar på displayen.
Vinkeln på fotot gör att man kanske inte riktigt ser hur liten den är...

Vi tar och snurrar den ett varv så den får visa sig från alla sina söta sidor.
Det här är "vänstersidan". Uttaget är ett micro-USB-uttag.

Baksidan är diskret och fin, kameran som vanligt uppe i ena hörnet. Lite sunkigt användarmässigt, men det är svårt att montera den annorlunda med tanke på hur telefonen är uppbyggt mekaniskt.

Så över till "högersidan". Här syns kameraknappen och volymknapparna.

Och ja, ni ser rätt - den är lite "rundad" så om man lägger den på en plan ytan kan den "guppas". Design ni vet...
"Översidan" då? Jo den ser ut så här och har power-knappen och hörlursuttag.

Och undersidan har som vanligt mic-hålet och plats för att sätta fast sitt favvo-mobilsmycke - utan det funkar inte telfonen. Så är det!

(updated)
Höll på att glömma det viktigaste!
Den har ju slide-out tangentbord!

Dags att stoppa i SIM-kort, micorSD-kort, batter och sedan ladda den...

Unboxing - the box

När man öppnar asken är det första som möter en liten lapp som man får kasta åt sidan för att se The Phone™ i sin lilla plastpåse:

Lyfter man sedan denna kartong-del åt sidan så hittar man alla tillbehör fint inlindade i små plastpåsar de också. Inte särskilt "Green Heart" här inte...

In all their glory utlagda så man ser vad sjutton det är för något som ligger i alla påsarna:

Snyggt är i alla fall att de slutat med separat "power cord". Det är bara USB-kabel nu för tiden och så en adapter för USB->vägguttag. Tack SEMC, en kabel mindre att komma ihåg!

Ny leksak

Ikväll kommer jag att spam:a bloggen lite. Mycket bilder men kanske inte så mycket text.
Anledningen är att jag just varit och hämtat min nya fina söta mumsiga fluffiga überfina...eeeeh...hrm.HOST. Sorry. Ursäkta mig, men den är söt!

Det är en mobil. En X10 Mini Pro.
Här är första bilden från"the unboxing of X10 Mini Pro"-följetongen som strax startar här.

Mine, mine, mine, mine, mine! :-D