För att sammanfatta året säger jag som allas vår hjälte Hans-Peter Geerdes (kanske mer känd som "H.P. Baxxter" i Scooter):
Ok. Jag erkänner - Jag är en blödig jävel.
Ikväll gråter jag igen...
Heppe (ehm, nej, fråga inte var namnet kommer från...) somnade in idag.
Att man kan fästa sig så vid små pälsbollar.
Han var med lika länge som Lovisa. Han var två år yngre, och hängde med två år efter henne.
Vem skall nu ligga i mitt knä och spinna som en gnisslig gammal cykel när jag är hem-hemma?
Saknad...
För att fokusera på annat sitter jag och lägger in "Cities I've visited"... 261st är jag uppe i än så länge, och då har inte den sunkiga appen alla ställen jag varit på, varken vad gäller Sverige eller andra europeiska länder...
Julhelgen blev lugn och avslappnad.
Inte så mycket "traditionellt juligt" i omgivningen iofs, men vi kokade lite (ehm... "Lite" kanke är fel ord att använda här. Men hur skulle vi kunna veta att en dubbel sats räcker till 232st!?!) knäck iaf.
Vi fick jul-sms och -mms från mor&far som innehöll sol och värme. Det är dem väl förunnat, men det är ju inte utan att man blir lite grön... Dags att boka semestern tror jag. Aruba, Bahamas, Antigua, Jamaica? Kanske Fiji? Eller varför inte Bali? Hmm. Måste nog bestämma mig snart...
Nu är jag i Skåne en stund igen.
Behöver rå om både mig själv och lägenheten. Det senare har jag skjutit på framtiden lite för länge nu. Det är inte så att det är stökigt, men det är dammigt... Efter att städandet är avklarat skall jag mest gå runt och inte göra någonting. Kanske ge mig ut i mellandagshysterin en stund?
Nyår infaller i år i Östergötland. Bara så ni vet...
Utbildningsradion i sammarbete med Folkhälsoinstitutet meddelar:
Om du har pressat lime med händerna och bara sköljt av dem lite lätt men ännu inte hunnit tvåla bort all lime juice - Klia dig inte i ögonvrån!
Jag upprepar - Klia dig INTE i ögonvrån!
Aiiiiiggghhhhaaaaiiiiiieeeeehhh...
Nu skall jag sitta med ett pulserande rött öga och gråta över min egen dumhet en stund.
Hm.
Det skär lite i mitt hjärta att erkänna, men jag börjar uppskatta produkter från Äpple...
Safari är ett exempel på en äppelprodukt jag finner trevlig.
Abbans snabb och inte nedlusad med funktionalitet man ändå inte vill ha i en f*cking webläsare!
Fast den har inte en flash-blocker, så den når inte hela vägen fram till vardagsanvändningen. Klart trevligare än eldräven iaf...
En annan produkt från Äpple som jag finner rätt söt är iPod Touch.
Varför, varför, varför döpte de den inte till iTouch?!
Tänk vilken juste reklam de skulle kunna ha på temat - "iTouch you", "iTouch myself", "iTouch what no other has", "iTouch as I go", "iTouch your brain", "iTouch your heart", "iTouch ...", ja ni fattar säkert vad jag menar...
Men nu menar jag inte att jag tycker om den som mp3-spelare, för det gör jag inte. Den är horribel på att spela upp musik - sämre ljud får man leta länge efter - men den är duktig på så mycket annat.
Tex på att vara en surfplatta, en terminal, anteckningsblock, NES-konsol, ordlista, portabel IM, eBook läsare, PDF-visare... Och så filmvisare.
Dvs nästan allt annat än det Äpple tycker man skall använda den till. Tack för den alla snälla hackare där ute som öppnar upp plattformen! :-)
Varför har jag inte en mobiltelefon som kan samma saker?
Well... Jag säger bara - batteritid.
Med iTouch får jag ut iaf 6-7timmars nätande, det finns igen mobil på marknaden som når dit (nej, inte iPhone heller).
Nåja, det är en kul leksak iaf. Tidig julklapp, eller nåt.
Jag tröttnar kanske om ett par månader... (Så om ni vill ha en begagnad iTouch i mars eller så kan ni ju fråga om jag fortfarande använder den eller inte. ;-) )
The move:
Jag köpte Assassin's Creed till PS3 när jag var i USA (halva priset jämfört med .se - sanslöst!).
Det var inte ett smart drag.
För nu har jag två spelberoenden.
Oups...
The mode:
Promenerade förbi butiken på vägen hem.
Handlar tung kasse mat - för jag tänkte ju ta bussen eftersom det regnar och är ruskigt väder.
Kommer ut från affären och traskar till busshållplatsen. Synkar hyfsat bra - bara 5minuter väntan i regnet.
Kliver på bussen, gräver i fickan efter pengar, får upp den enda sedel jag har på mig - 500kr.
Busschaufför: Nej. Växlar bara upp till hundra kronor.
Jag: Eeh. Ok. Jag har inget mindre på mig.
Busschaufför: Då får du gå.
Jag: Kom igen...
Busschaufför: Nej. Ingen växel, du får gå!
Jag: *muttra lite tyst och kliva av*
Det suraste är inte att _jag_ blev blöt - det suraste är att förpackningen med CousCous nu har blivit en soggig röra i botten på en ICA-kasse. Fan...
Nåja. Jag antar att jag får skylla mig själv. Jag kunde ju ha gått tillbaka in till butiken, köpt mig ett tuggummi eller något annat för en krona och sedan använt växeln på nästa buss. Men pissed som jag var så gick jag.
Nu skall jag äta något annat än CousCous och släcka hjärnan med lite film.
...och jag har gått omkring i t-shirt utomhus hela dagen...
Påminn mig om varför jag bor i Sverige?
Feel the wrath of the mighty invader Zim, you filthy earth monkey!
Nu är jag lycklig...
Och kom ihåg - It's a skin condition!
Jag vet inte om jag skall bli rädd eller tacksam över att den som städade mitt rum i morse ställde i ordning mina toalettartiklar snyggt och fint på en liten handduk istället för att låta dem stå utspridda i ett kaos på vänstra sidan av handfatet...
Är det inte lite väl analt även för att vara någon som har betalt för att städa upp efter andra? Anar vi seriemördarvibbar? Eller är det bara en person som är mycket dedikerad sin arbetsuppgift? "Walk the extra mile" eller nåt...
Och ja. Den som zoomar lite kan se vilken hotellkedja jag bor på. ;-)
Nihihihi...
ca 3kkr fattigare har jag nu återvänt till mitt hotell.
Fast då har jag blivit rikare i garderoben:
5st skjortor (varav 1st Calvine Kline)
6st t-shirts (Levi's classic t-shirt)
3par byxor (varav 2st Levi's)
2par skor (båda Adidas, det ena paret ett par Superstar, mmmm)
...plus en del annat smått och gott som jag inte tar med i listan. (Var stolt över mig A!)
Och tänker man på det så så var det ju inte särskilt dyrt alls.
Det är härligt när växelkursen för dollarna håller sig lågt, och det är inte heller fel att kombinera detta med Thanksgiving sales. :-D
Så vad gör man på en söndag i USA om man inte går i kyrkan?
...och inte är intresserad av sport (söndagar är ju även dagen för football)?
Man tar det tredje på listan över Saker Amerikaner Gör™ - shopping!
En knapp timmes bilfärd åt sydväst ligger det en Factory Outlet Mall med 100 butiker.
En knapp timmes bilfärd åt sydöst ligger det en Factory Outlet Mall med 90 butiker.
Vid ett första kastande av getöga på listan över affärer så såg de i stort sett lika ut - Beslutsångest!
...men en djupdykning på deras respektie webtryne gjorde valet lätt - det sydöstra har en Aididas-store.
*hoppar in i bilen och drar iväg*
Idag fick jag en tidning i mitt postfack på jobbet.
Well. Det i sig är ju inget konstigt. Sådant händer lite nu och då. I alla fall för tidningar som antingen är av formen "för att du är med i något 'loyalty programme'", "för att du besökt vår konferens" eller "för att du köper varor från oss".
Men en sådan tidning var det inte idag.
Idag var det ett exemplar av "Mat och Vänner".
Huh?
Jag kan inte minnas att jag ens hört talas om den tidigare, än mindre att jag skulle ha gett någon som har någon koppling till tidningen min adress, och än mindre min jobbadress...
Och nej - det var inget massutskick till alla på avdelningen (ingen annan hade någon tidning i sitt postfack).
Vem är det som ligger bakom detta? Jag kommer grubbla mig sömnlös över det här...
Nu finns jag där.
Jag har ett litet experiment på gång.
Låt oss se hur långt det kan ta sig på egen hand...
I söndags kom jag tillbaka till min lägenhet efter nästan en vecka på annan ort.
På lördag bär det iväg igen...
Jag lämnar ~3-5°, moln och blåst för ~15-20° (hade visst missat och skrivit ett % istf &), moln och blåst.
Samma skräpväder fast lite varmare alltså.
Har jag tur får jag sol och 15° sista dagen av min resa iaf.
Någon som önskar sig något från "Disneyland"?
(Om jag nu får plats med något mer än alla skjortor, skor och kostymer jag tänkte packa ned för egen räkning på vägen hem vill säga...)
Så här uttalade sig en person i en artikel i DN (om fildelning):
"Jag har köpt enormt mycket skivor sedan jag gick med i Oink för snart tre år sedan eftersom jag hittat så mycket musik som jag aldrig skulle ha hittat annars. Själv köper jag nämligen de skivor jag verkligen gillar. Men då tillhör jag förstås den gamla skolan som vuxit upp med cd-skivor, säger Klas Svensson som börjar närma sig 30."Well...
Det har varit en tung vecka.
Att ansvara för drift, underhåll och vidareutveckling av ett affärskritiskt system kan tära en del på den mentala hälsan... Den fysiska också...
Man är den första att få ta emot skit när saker inte funkar, och man är den sista att få beröm när det fungerar bra.
Men nu har vi åter igen vänt oss ut och in för att göra våra användare glada och se till att trimma lite mer prestanda ur systemen utan att tillsätta mer hårdvara. Snart finns det nog inte mer vatten att krama ur stenen...
Så det var med en lättnad från axlarna som jag gick hem idag. Det bådar för en lugn helg, och kanske ett par veckors lugnt att få göra vårat jobb.
För som en av "mina killar" i en pressad stund slängde ur sig till en av cheferna - Shut the fuck up and let us do our job!
Det går bättre om vi får göra det vi är experter på, istället för att låta amatörerna leka system-designers och service-personal...
Men men. Nu skall jag inte tänka på jobb mer på ett tag utan istället låta blandningen av intoxikanter och hårdrock skölja över mig medan hjärnan blir squshig (ja det är ett riktigt ord) och stormen sveper över mig...
Fast jag måste nog säga att det där med "storm" känns lite överskattat. Det är inte särskilt blåsigt alls för att vara Skåne tycker jag. Men det kanske blir mer intressant oväder under natten eller imorgon?
Dagens låtlista innehåller mest hårdrock. Det var det jag till största del lyssnade på när jag var en tredjedel så gammal som jag är nu, och det passar bra med dagens tal.
Det skall säkert heta "metal" nu för tiden. Men när jag var liten, vilket är en ganska så ansenlig mängd år sedan nu ja, så hette det just "hårdrock" och det är musiken från den tiden jag lyssnar på idag.
Spellistan innehåller framförallt dessa album:
Hårddiskar har som bekant (well, bekant för oss tekniknördar iaf) tre lägen:
1. Ny
2. Full
3. Trasig
Jag noterade just att min storage-kub har mindre än 50% ledigt utrymme...
Det innebär att den nog blir full snart.
Med andra ord - dags att shoppa mer disk.
...snart är året slut.
Men innan det blir 2008 har jag 58 dagar kvar och fem affärsresor att avverka.
När skall jag hinna bara vara?
I onsdags kom jag hem från tre dagar i Nürnberg.
För en gångs skull hann jag (läs "tog jag mig tid att") "turista" lite också.
Spatserade runt bland gammal Nazi-arkitektur och paradgator. Det är maffigt... Man känner sig rätt liten, vilket är en bra känsla att ha ibland.
Jag finner lugn i arkitektur. Att studera gamla byggnader, storslagna och ibland helt vansinniga, ger mig en plats att stanna upp på. Tankarna kring vardagen eller framtiden stannar upp och sinnena koncentrerar sig på att ta in det jag ser.
Skönt.
Nu skall jag fundera lite på om det är dags att shoppa mig medvetslös än eller om jag skall vänta ett tag till...
Is alive and well.
*pustar ut*
Man får inte göra så där...
Det visade sig att han lite hastigt och lustigt blivit ivägsläpad på ett gig i ödemarken (utan nät, vi är fantastiskt bortskämda här i väst med att ha täckning för telefoner och IP överallt) och festandet blev fler dagar än vad som först meddelats...
Heh.
Det saknas den typen av fester här. Det är för lite spontanitet och för mycket kontroll...
Jag saknar underground-känslan. Det är för mycket "glam och stora klubbar" och för lite "äkthet och skitiga lagerlokaler".
Men men. Nu skall jag inte börja låta som en gammal grinig "det var minsann bättre på min tid"-gubbe. Det gör ju ingen gladare.
Istället skall jag skriva färdigt den där rapporten som jag egentligen skulle ha haft färdig i fredags och så den där veckorapporten som skall vara inne till 09 imorgon. För det blir man ju gladare av...
Has gone silent.
Det känns minst sagt lite olustigt...
När någon man snackar med dagligen plötsligt inte syns till på flera dagar och inte svarar på någon "känd kanal".
Nu håller vi ett par tummar och hoppas att han helt enkelt bara tagit semester från allt ett tag men glömt att säga till.
...inte en till...
Och inte blir det bättre av att min kunskap i ryska är något (ehm, host, harkel) begränsad.
Att försöka föra några mer komplicerade konversationer via Google translate än "hur mår du" är en aning ansträngande. Jag hoppas att jag inte förolämpar de jag försöker prata med allt för mycket bara.
För naturligtvis är de enda av de jag får tag på "runt omkring" ungefär lika bevandrade i engelska som jag är i ryska ja...
Men utan den där halvsunkiga översättaren skulle jag å andra sidan inte göra mig förstådd (eller förstå) alls... Tack Google.
Detta är en textsnutt från en informationssida för en tjänst hos en stor svensk bank.
"* Bilden måste vara minst 480 x 480 pixlar.
Mobiltelefoner producerar ofta bilder som är mindre än så. Titta i instruktionsboken till din telefon eller kamera för att se hur du ändrar storlek på bilder."
Kolla det som jag markerat i kursiv stil...
Det finns för fasen inte en enda mobiltelefon eller webkamera som idag tar bilder under VGA-upplösning (dvs 640x480). Jag skulle till och med vilja påstå att det är ont om kameror (oavsett vad de sitter i för förpackning) som tar bilder under SXGA-upplösning (1.3MP eller 1280x1024).
En "1 megapixel"-kamera tar bilder i 1280x800.
Givet detta - Kameror i mobiltelefoner har idag mellan 2.3 (1920x1200) och 5.2 (2560×2048) "megapixels" (har just din mobil inte detta så är det antingen för att du har en gammal telefon eller en dålig tillverkare ;-) ). Dags att vakna nu tror jag lilla banken...
Sådant kan man sucka över om man är jag...
Vad har ni suckat över idag då?
*skriker som en tonårsflicka på en Robbie Williams-konsert på nittiotalet*
Just när jag trodde att helgen inte kunde bli bättre (se föregående post om signalerna jag spanade) så trillade det igår eftermiddag in en "sampler" på en skiva som når mig fysiskt i nästa vecka.
Younger Brother - Last days of gravity.
Ooooh!
Wiiiiieeeeeee!
Happy happy, joy joy!
Jag spenderade större delen av kvällen med skivan på repeat medan jag gjorde annat. Den får mig att verkligen slappna av och må bra. Något så här skönt för mina sinnen har inte trillat in i musikvärlden på nästan tio år...
Så hoppas jag naturligtvis att PTS bara viftar med handen och säger "Bzzzzzt!" till FRA i det här ärendet, samt att de som får licenserna verkligen gödslar med starka WiMAX sändare just i de områden som FRA gnäller om.
Den lilla konspiratorikern i mig undrar ju dock var de riktigt viktiga områdena egentligen ligger iom att man går ut och säger att det är dessa tre. VI vet ju att DE alltid sprider rökridåer och far med osanningar. ;-)
Anyways...
På tal om signalspaning så har jag spanat in lite nya signaler ur mina högtalare och måste lyfta på hatten åt Dave för hans nya solo-spår. Det är svårt att axla trycket från DM som solo-artist. Men jag måste nog säga att den här gången lyckas han, till skillnad från förra gången. (Ehm. Låt oss nu glömma att det fanns en tidigare omgång av detta.). Ok, kritikerna tyckte om förra omgången av hans sololekar, men det gjorde inte jag.
Den här gången tycker jag om det - så det innebär väl att kritikerna kommer att såga det...
Håll utkik efter Hourglass helt enkelt.
Då skall jag förbjuda jobb innan 07 på morgonen...
Iaf för mig.
05:30 blev det start på dagen idag. Och det efter en natt av för lite sömn.
Nu skall jag försöka ha en pigg och fräsch hjärna för att leka workshop resten av dagen.
...Är det ok om jag sover medan de andra gör jobbet?
(Ja jag vet att jag använt rubriken tidigare.)
Dirk Gently i BBC produktion.
Sweeet. Min höst är räddad.
Är i uppåtgående. Det märks.
"It's hotter than a blonde in a swimmingpool at the Playboy mansion." eller hur det nu var...
I veckan blev jag headhuntad.
Denna jägare hade verkligen lagt ned tid på att få tag på mig. Jag är "not listed" så att säga, och de som gett henne mina uppgifter hade inte mitt telenummer.
Det stoppade henne inte... Först ringde hon huvudkontorets växel, blev där vidareslussad till ett annat kontor, och därifrån till växeln hos oss. Från den växeln var det ju inte så svårt att komma rätt...
Det får man nog säga var duktigt jobbat trots allt. Och aggressivt...
Erbjudandet?
Well... "Pre sales tech rep" för er som talar språket.
För er andra - tomte i slips som utvärderar potentiella kunders system, löser problem kunden har (i viss mån hittar problemen som den potentiella kunden inte ens vet att de har *ehrm*), bygger business-case och på så vis hjälper till att sälja in produkter hos kund.
(Nackdel: Mycket++ resor. Fördel: Det spelar mindre roll var i Europa jag bor, så länge det är nära en stor flygplats.)
Ja, det är något jag tycker är intressant. Särskilt med den typ av system det är frågan om i det här fallet.
Jag är dock långt ifrån säker på att jag är "färdig" med det jag gör idag...
Men det skadar ju inte att käka lunch med deras management och byta lite visitkort. Om inte annat har de kanske system vi behöver vid ett senare tillfälle på den plats jag är eller är på väg till... Det gäller att inte bara tänka kortsiktigt...
Note to self - pengar är inte allt här i världen...
Det var en bra kväll.
Jag hade kunnat dansa ett par timmar till.
Idag är jag lite sliten.
Och de där vaderna som redan innan var rätt sönderpiskade av träningen gör ju inte mindre ont idag då nej...
Idag blir en vilodag.
Imorgon är det åter till jobbet.
Ok.
Vem f*n har varit framme och ökat gravitationen?
Mhm? Nå? Kläm fram det nu! Erkänn!
Jag kan omöjligt väga över 80kg! Det är mot naturlagarna. Den här kroppen bär som mest upp 75kg, inte ett kilo mer. Inte ens när jag var som "biffigast" i min ungdoms glansdagar så vägde jag över 75 (eller är det en efterhanskonstruktion? Ett romantiskt skimmer lagt över nålen på vågen så här i minnets backspegel?).
Hur sjutton kunde det där ske?
Det måste ha hoppat på mig över sommaren när jag var fullt upptagen med att få ordning på jobbet.
Det skumma är att jag har inte gått upp i byxstorlek, så det måste ha satt sig ovanför midjan... Weird... Men visst, jag ser att det satt sig lite strax ovanför midjan, dock helt omöjligt i storleksordningen 10kg. Kanske 3-4 kilo, men knappast mycket mer. Så var har resten hamnat?
Dags för hårdträning och leva på små portioner ett tag framöver tror jag.
Artist: Miguel and the living dead
Låt: Black magic sex terror
Ja ni läste rätt.
Och ja - det är precis lika underbart dåligt som det låter. :-)
De små goth-rockersarna är bara för gulliga i sina försök att vara mörka, mystiska och svåra. Det är så man vill gå fram och nypa dem i kinden och säga "halledussingendåsåsötmankanvara" med pipig röst och stort leende.
Nu återgår jag till elektronika-världen igen tror jag. För även om det dyker upp en del riktigt dåliga saker där också så har de iaf vett nog att inte sjunga...
Drygt trettio och dog i natt...
Från sprudlande av liv till total tomhet på mindre än en vecka...
Cancern gör ingen skillnad på gammal eller ung, hälsofreak eller suput.
Våra tankar är med din familj.
Du är saknad.
It's vacation time...
Ok. Ett par små rapporter kvar, några timmar jour till, och en hand-over på måndag morgon. Men sedan är jag ledig i hela två (2) veckor. Det ni! :-)
Jag kommer antingen att dö av en förkylning eller någon annan fånig sjukdom som gömt sig under ytan i väntan på att kroppen skall slappna av, eller så dör jag av rastlöshet efter en vecka... Bäst att sysselsätta mig ordentligt.
Wow.
Wow...
Ok. Det räcker så.
Ni får se till att gå och se den när den har premiär.
Wow.
Måste ses igen.
Och Neil är som vanligt underhållande och seriös i en lagom blandning när han intervjuas.
En bra kväll med andra ord.
Nu dags för sömn.
Det är fasen dags att börja hoppa ut på mainstream-fester igen snart...
Tänkte att jag skulle ha lite "cheesy-tunes"-maraton att skölja hjärnan med medan jag diskade (musik utan tanke för en sysselsättning utan tanke ;-) ) och slängde därför igång senaste tuggummi-trance-samlingen i stereon (Trance - The Ultimate Collection 07, Vol 3).
Jag skrattade högt när det en bit in på skivan börjar skruva igång gamla Goa-slingor från en 303:a. Att det sedan ytterligare en stund in i skivan blir lite "psykedeliskt" med distade samplingar där någon pratar om "expanded consciousness" och slingorna härligt skrapar runt med samma beat och synth-knorr som på "den gamla goda tiden" (dvs mitten av nittiotalet) gjorde ju inte att jag slutade skratta heller...
När dessutom Marco V och Marcus Schulz lägger in synth-gångar som för tankarna tillbaka till nittotalets lagerlokalsrave så känns det som kvittot på att psytrancen nu kryper upp från sin mörka källare och trevande hittar in bland neonljus, lasrar och Bacardi Breezers...
Det är inte den tunga psy'n vi pratar om iofs, mer åt Goa- än åt dark-hållet, och flirtandet är bara i sin linda. Men knorren känns igen och det får mig att le.
Jag har alltid hävdat att trance var synth som utvecklats, att psy var trancens nya ansikte och att förr eller senare så måste världen följa efter om den inte vill stagnera och sakta kvävas av sin egen orörliga massa.
Det är inte helt utan ett leende på läpparna som jag nu iakttar förvandling som jag i så många år har sagt kommer att komma. Ge "kidsen" ett par år till så är det kanske tungt nog på dansgolvet för att de mest inbitna psy-tomtarna inte längre skall kunna höra skillnad på "Best of Trance"-skivorna utgivna på de stora bolagen och dagens samlings-skivor från TIP World.
Men det är klart, när det väl skett så har de inbitna psy-tomtarna hittat annat. Underground-världen rör sig hela tiden frammåt, det sker förändringar och saker utvecklas. Mainstream ligger alltid bakom, det är så det skall vara. Say hello to "Progressive Hard Dark Minimalistic Psychedelic Trance" eller vad sjutton man nu kommer kalla genren för att markera att man inte är en del av svenssonfestarna...
Själv känner jag bara att det handlar om att fasa ut musiken mellan genrer.
Det som igår var psy, är idag goa. Det som igår var goa är idag mainstream. Det som igår var full-on, är idag EBM... Osv osv.
Stilarna byter skepnad, inte namn.
Så nu när vi närmar oss "psy for the people" - kommer vi då börja höra noise-inslag på dansgolven om ytterligare 10-15 år?
...För allas mentala hälsa hoppas jag att så inte blir fallet. ;-)
Mer musik, oavsett etikett, åt folket!
Zimmer tipsade i sin blog om detta underbara "museum". (Många länkar blev det...)
...Om jag bara hade vetat detta tidigare... *suckar*
Nåja, då vet jag ju som sagt vad jag skall göra nästa gång jag hamnar i Den Stora Staden (Tokyo) .
Och för övrigt har jag en batch med böcker på väg hem från fjärran land.
Jag får bara hoppas att Åsiktspolisen inte registrerar dem när de passerar landsgränsen. ;-P
Varför?
Well. Beställer man böcker med titlar som "Laughing Gas, Viagra, and Lipitor: The Human Stories Behind the Drugs We Use" och "The Pursuit of Oblivion: A Global History of Narcotics, 1500-2000" tillsammans med senaste utgåvan av The Merck Index och "The Los Alamos Primer: The First Lectures on How to Build an Atomic Bom" (det där är bara ett utdrag ur bok-korgen, totalt blev det 19böcker) så ses man nog som lite suspekt i Storebrors ögon...
Äh! Skrot it!
Alla behöver ha hobbys (en hobby, flera hobbies? hobbys? hobby?), mina råkar bara vara lite mer intellektuella än innebandy eller knyppling.
Jason Cortez
Ferry Corsten
Gareth Emery
...är de som just nu får mig att studsa ut i regn och rusk med ett leende på läpparna och bara njuta av världen. Jason's "Finally" får mig att vilja skrika högt för att energin inte kan hållas in längre, och sedan kasta mig ut i tomhetens varma mörker - ge mig ego-loss och en stämning så skön att man nästan kan känna den röra vid ens hud. Ge mig...
"Iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiin?!?" (2p)
Säger panelen och ger sig ut igen.
Argh!
2008 är det inget snack om saken. Då ska jag stå på ett gigantiskt dansgolv tillsammans med tusentals andra människor och dansa mig trött, svettig och lycklig till Westbam m.fl. på ett Mayday i Tyskland.
Jag har inte varit på ett Mayday sedan det legendariska två-dagars The Raving Society (med anthem låten "We Are Different" för de som minns så gamla godingar) i Berlin i slutet av 94. Numera verkar de anordnas i Dortmund av alla ställen...
Anledningen till detta plötsliga utrop av rave-önskan är att jag snubblade över en samling med "ten years of rave anthems" (bootleg, inte utgiven. Skulle nog kallats "blandband" på den gamla onda tiden). Tre låtar in på denna sköna samling dundrade "We Are Different" loss och fick mig nästan att få flashbacks...
Visst. De gamla goda låtarna är inte så lite cheesy idag om man jämför med mullrande dark-psy eller minimalistisk techno. Men de har en skön känsla, och med tanke på hur många timmar jag tillbringat med musiken så är det naturligtvis genom ett nostalgiskt varmt och fluffigt skimmer som jag lyssnar på dem idag.
Jag kan inte påstå att de gamla låtarna blir bättre med åren, men jag kan fortfarande hitta i musiken vad jag sökte (och fann) då det begav sig.
Hm.
Kanske skall jag ta ett rave-nostalgi-år nästa år?
Jag har ju i nostalgins tecken avverkat en hel del gamla band de senaste två-tre åren, så varför inte fortsätta trenden under nästa år...
Kanske man till och med skulle snöra på sig kängorna och kasta sig ner till Holland för att leta upp ett klassiskt gabber-rave också (kan ni säga "Welcome to Thunderdome! Mouhahahahahahahahaha..."? ;-D ). Eller kanske inte. Jag skulle antagligen få nog av den nostalgitrippen redan efter en timme.
Nåja. Enough reminiscense, dags att laga kvällsmat.
...medan jag lyssnar på lite cheesy Marusha, Mark 'Oh, Sunbeam, Members of Mayday, mfl från tidigt nittiotal...
Jag är med i alldeles för många "social networking"-nätverk.
För "alla" är ju inte med i ett, så man måste (måste och måste, men om man vill ha koll och vara del av gemenskapen så...) skapa användare och profiler på alldeles för många ställen.
Sedan skall man komma ihåg att titta in, uppdatera, acceptera nya kontakter, etc. med jämna mellanrum.
Jag är dålig på det där sista...
Jag har oräkneliga konton "out there", men endast ett fåtal jag besöker regelbundet och än färre som jag håller uppdaterade.
Ta till exempel det här med Facebook och My Space.
Varför har folk konton på båda för?
Räcker det inte med det ena? Please!?
Och egentligen vill jag inte veta av någon av dem. Det finns så många andra redan...
Jag håller emot, jag kämpar för att inte trycka på "Sign up"-knappen.
Jag sätter ner foten här och nu.
Vill ni nätverka med mig får ni allt flytta er till MIN värld! (Ok, världar. Pluralis, jag finns på fler än ett ställe. Men INTE på Facebook, ALDRIG på My Space.)
Hur har folk tid att leka på alla dessa ställen?
Vad är det de inte gör? Vad lägger de åt sidan för att uppdatera sin profil på alla dessa ställen? Vad försummar de för att klicka i nya kontakter i sina nät? Vilka upplevelser väljer de att inte ha för att läsa sina polares profiler och komma med kommentarer om dem?
Jag orkar helt enkelt inte. Jag har nog med att bygga nätverk i verkligheten...
Tänk vad lite skön psy och en sandsäck kan göra för humöret.
Hypersonic's (Aaaargh! Jag länkade just till det oheliga myspace. Aaaargh! Must clean myself. Must clean myself. Must clean...) nya platta är riktigt skönt.
Visst, den har ett par spår som får en att skrumpna ihop av obehag, men om man bortser från de små missarna där herr Yoni försöker sjunga (ja, försöker) så är den en trevlig upplevelse.
Tankarna förs ofelbart till klassisk Infected, på ett bra sätt (dvs det är inte bara en blek kopia av orginalet).
Så med denna i öronen drog jag på mig träningskläderna och kilade ner i källaren på jobbet. En date med en sandsäck...
En timme senare var jag minst sagt mör.
Och jag känner fortfarande en liten önskan att få spy...
"Men det var inte riktigt sant. Do-da, do-da.
Imorgon gör jag likadant. Hej do-da dei.
Hej do-da dei. Hej do-da dei..."
Forskare har lyckats skapa stamceller för cancer. Dvs celler som startar cancer.
Forskarvärlden är naturligtvis mycket glada för detta, eftersom de då kan odla cancer i labbet och göra tester utan att plocka sjuka individer till sina experiment.
Jag har dock inte samma förtroende för människans välvilja och inneboende godhet...
Det första som dök upp i mitt huvud när jag hörde nyheten var nämligen - Jahopp, det lär ju inte ta många minuter förrän det här används i krig.
Jag väntar bara på att se "Liquid Cancer Smart Bombs - Good things come in small packages - reviewed on page
Men visst. Det är coolt som fan, och teknik och forskning är i sig inte onda eller skall bromsas upp och stoppas för att dess resultat kan användas på icke-humana sätt eller till att bränna upp planeten vi bor på.
Det är människor som gör dumma saker, inte tekniken - jag bara behövde få säga att jag inte tror att "människan i grunden är god" och att jag har sagt det här så att jag senare kan säga "Told you so..." när första cancer-bomben detonerar i ett u-land någonstans...
/sign-off
Aaah...
Ibland måste man släppa allt pretentiöst skit och bara glida på vågen av mainstream.
Trancemaster.
Ho ho ho.
Detta under av samling-skivor.
Sedan början av 90-talet har de spottat ut samlings-skivor med trancemusik. Det är nu över 50st i serien. De har under resans gång givit upp både det där med löpnummer och årsnumrering och byter numera lite när det passar dem. "Trancemaster 5007" är de på nu.
I början var det Goa som gällde, numera är det så nära eurotrance man kommer utan att kliva i tuggummi vid entrén...
Uppbyggnaden är skön. Det tar lite tid, men den sitter så där som den skall göra på ett stort dansgolv. Det är meningen att man skall komma i stämning, och det gör man. Det är svårt att inte le när musiken sköljer över en.
Stänger jag ögonen kan jag nästan se lasrarna i mörkret, vimlet av människor som rör sig till musiken, drinkar och vattenflaskor som tas med ut på dansgolvet. Stämningen av tusen människor på E...
Tyvärr mixar de inte längre skivorna, det är bara en upprapning av spår, vilket gör att den där klubbkänslan inte riktigt sätter sig. Avbrott och fade-out. Cheesy som sagt.
Men ett och annat guldkorn lyckas de slänga in fortfarande. Mike Foyle och Armin Van Buuren är ju aldrig fel på en lördagförmiddag (tidigt en söndagmorgon efter en natt på dansgolvet funkar det minst lika bra).
Ok, först måste jag be om ursäkt för det här inlägget.
1. Alla som INTE läst Ender's Game av Orson Scott Card kan sluta läsa nu.
2. Och alla som inte tycker om ordvitsar kan sluta läsa också...
Fortfarande kvar?
Ok - here we go.
Ok...
JAG skrattade iaf.
*hrumpf*
Bilden är tagen från xkcd - en ständig källa till dragning av smilband.
Alla som kan säga artist, album och låt som citatet/samplingen i ärendet är taget från (utan att tjuvkika på alla ledtrådar och aslöjande länkar i inlägget) får en stjärna i min bok. (Är du dessutom kvinna och kan detta, samt vilket år det ljöd i högtalarna första gången - Gift dig med mig!)
Och alla ni som (liksom jag) stod på ett industrilokalsgolv någonstans i världen och dansade er svettiga till denna låt när den dök upp - ni är bara för gamla och bör börja se er om efter en rullator och cateringfirma som har puréad mat på menyn. ;-)
Idag landade den i min brevlåda.
Idag har jag andaktsfullt lyssnat på bonus CDn i mina "referens-hörlurar" (Kom igen nu. Say after me - "Det finns ingen genväg till det perfekta ljudet." - Farbror Barbro har talat. Aooouuummmm...).
Idag har jag njutit i fulla drag av vad en av världens bästa psy-labels har att erbjuda.
Mhm.
Jag talar (naturligtvis) om Twisted och den nyligen utgivna Twisted DVD som innehåller mycket godis. Bara bonus skivan gjorde köpet värt nästan varenda krona (ja, viss musik ÄR värd ~200pix för en skiva - men den är sällsynt).
Nu har jag fått ytterligare ett incitament till att få tummen ur och skaffa en STOR bildvisare och en FET stereo (jag har ruskigt bra hörlurar, men basen slår inte så där härligt i bröstkorgen när man har dem på sig) så att jag verkligen kan njuta av den fullt ut också.
Men till dess är det nog dags att släcka ljuset, bluda och lyssna på skivan i lurarna en sväng till.
Turn on. Tune in. Drop out.
*poof*
...sa min mp3 spelare och lade benen i vädret och dog...
(Ok, jag SPAM:ar er lite idag märker jag. Jaja. Det tar ni säkert inte så mycket skada av.)
Eller, den fungerar som den skall så länge man inte rör vid den. Den har nämligen fått glapp i hörlurskontakten. Så om man kommer åt den skrapar ljudet eller "klipper". Vilket ju är lite osmidigt på en sak man skall ha i fickan medan man rör på sig. Svårt att inte komma åt den då.
Mindre skoj.
Den där spelaren köpte jag för 6 månader sedan. Liiiite längre än så kan man ju tycka att något från Sony bör hålla...
Och nej, jag orkar fasen inte skicka in den för reparation och vänta på att det dimper ner en ny spelare om en månad eller två. Jag fyller antagligen kontakten med lim och ser om den fortfarande fungerar... Och om den inte gör det så har jag för säkerhets skull beställt en ny.
Den här gången blir det en iAudio (nej, bara för att namnet börjar med "i" så innebär det inte att det är en Apple-produkt). Hoppas jag har mer tur med den än med mina tidigare spelare.
Jag minns fortfarande min första.
*här skall bilden "vagga" lite och bli suddig en stund medan huvudrollsinnehavaren drömmer sig tillbaka*
En Rio PMP300.
Importerad från USA, med i bagaget kom även två SmartMedia kort på vardera 16MB.
Ja, ni läste rätt - Mega Byte - det var tidig vår 1999... Hela kalaset gick på ca 3000 inklusive frakt (DHL, enda alternativet om man ville ha sakerna samma år...).
Det är ungefär vad en high-end spelare kostar idag också. Fast nu är ju high-end något annat än det var då. Och på den tiden fanns det bara Rio PMP300 eller MPMan F10 att välja mellan. F10 gick inte att stoppa i extra minne i, därför blev det inte en sådan.
*här blir bilden suddig en stund och när den blir klar igen så är vi tillbaka i nutid*
Aaah. The memories.
Jag har fortfarande kvar den. I en låda tillsammans med annan "död elektronik". Där finns andra MP3-spelare också - så som Nex iA (ryslig, men med CF som expansionskort vilket jag gillade då) och iPod shuffle (min ursäkt är att jag vann den på EclispeCon 2006, utan att veta att jag ens var med och tävlade om en sådan - men gratis är uppenbarligen inte alltid gott, eller ens något man kan stå ut med).
Så där ja.
Nu tvingar banken mig att använda Open Source.
Det var inte vad jag ville...
Ok. Jag har ett Microsoft-alternativ också, men det innebär att jag måste gå över till ett nyare OS.
Visst. Jag har licenser för nyare OS, men jag trivs bra i gamla hederliga Win2k på min "daily work"-dator (Win 2k3 på musikmaskinen, i väntan på drivers för Vista).
På vilket sätt banken tvingar mig att antingen uppgraderade OS eller välja OSS?
Well. De börjar rekommendera MSIE7.0 och jag får arga mail om att jag loggat in med "en äldre version av webläsare".
MSIE7.0 går inte att köra på Win2k.
Så alternativet är Firefox 2.x.
Nu är det ju så att jag är en Gammal Ödla som inte tycker om de moderna "webläsarna" (det heter "browser"! Don't force me to get medieval on your ass!). Det tar tid att komma över smärtan i hur de hanterar tabar ("flikar" för er som nödvändigtvis måste försvenska vår fina engelska datorterminologivärld. Jag säger bara "Kunde inte gaffel!"...).
En gång i tiden körde jag nämligen Opera, och vande mig vid den tabhanteringen (att jag slutade köra Opera var för att den tvingade mig att titta på reklam - sedan sprang IE6 och Firefox 1.5 om).
Firefox 1.5 var helt ok, men 2.0 gör mest bara ont.
Vilket väljer jag? Open Source eller komplett ominstallation av datorn?
Colour me paranoid, men jag litar inte på stabiliteten i XP eller Vista nog mycket för att byta OS på min stabila lilla trotjänare.
Så, nu kan alla ni pingvinälskare fnissa elakt och peka finger - "Resistance is futile, you will be Open Sourced!". Det smärtar mig djupt in i min svarta själ. Men med tillräckligt mycket smärtstillande så överlever jag nog det här också.
Men...
Jag kunde ju bara inte låta bli!
Hur skulle jag kunna leva med mig själv om jag INTE hade filmen DoA i min DVD-hylla? Va? VA? VA!?!
Nej. Just det.
Det går ju bara inte. Jag har ju flera versioner av spelet, till flera spelkonsoller.
Så den fick åka med i korgen när jag impulsade lite film på väg hem från att ha misslyckats shoppa kläder.
Det är 83 minuter av mitt liv som jag inte får igen...
Det var visserligen vältränade* flickor som lekte kampsport*, och det är ju vackert och så. Men herrej-lar var dålig den var.
Varför har det inte gjorts någon bra "spel till film"-film sedan Mortal Kombat?
Eller... Hm...
Jag har iofs inte sett den sedan den kom -95, men jag minns så väl hur otroligt bra den var.
Mhm. Det var den minsann.
Så. Varför lyckas de inte med de nya filmerna för?
DOA hade ju potential!
Men inte då.
Ok. Lite disco var det ju att de grävt fram Eric Roberts (för er lite yngre läsare så kanske ni bara känner till honom i form av episod 15 av South Park när de blir insnöade - det är honom de äter upp ja - "...because nobody gives a shit about Eric Roberts!") och slängt in honom som skurken. Det är extra skoj för oss som minns honom från klassikerna Best of the Best 1 och 2. He he. (Det är för övrigt också några timmar av mitt liv som jag inte heller får tillbaka.)
Jag har sett för många skräpfilmer i mitt liv känner jag.
Så.
Då var det där med UK avklarat för den här gången.
Reading stod kvar. Vi hittade en liten lounge-klubb vars DJ hoppade mellan Chemical Brothers och reaggae (hur fan stavas det där oljudet egentligen?), ett inte helt genomtänkt val av spellista kanske, och som serverade (klubben, inte DJen) fluoroserande drinkar... Sååååå futuristiskt! ;-P
Nåja, sällskapet vägde upp det mesta och efter en timme tänkte man inte på den skeva musikblandningen längre.
London stod kvar det också. Om än med massor av avspärrningar av olika anledningar.
1) Årsdag av bombningar. Hoppsan, det hade jag missat helt. Jag försökte traska upp vid Kings Cross. Det gick inte. Jag fick dock veta varför lite senare...
2) Byggnadsarbete. Halva London tycks vara i renoveringssvängen. Och eftersom det är så trångt mellan husen så spärrar man helt sonika av en gata för att få plats med både byggnadsställningar och lastbilar.
3) Cyklister... Tour de France började visst i London. Så nu har jag (mer eller mindre ofrivilligt) tittat på en ström av cyklister i centrala London. Well. Jag förstår mig verkligen inte på den sporten, men stämningen runtomkring var trevlig. Bra väder = "folkfest".
Shopping? Nej, inte särskilt mycket. Jag vandrade iofs genom Camden och hittade mig ett par t-shirts och naturligtvis besökte jag Forbidden Planet, men så mycket shoppande blev det inte nej.
I Camden lyckades jag bli "40 quid richer". Personen före mig i bankomatkön tog sitt kort och gick - men glömde att ta pengarna. Jag försökte hitta henne, allt enligt devisen "men hur långt kan man hinna på 30 sekunder". Det gick inte så bra - det tar nog bara ett par sekunder att försvinna i folkmängden i Camden. Så där stod jag med 40pund i handen.
Vad gör man i en sådan situation? Vad är det moraliskt korrekta att göra? Hm...
En annan sak jag uppmärksammade i Camden - de har ju slutat sälja "psychedelic mushrooms" efter lagändringen för ett år sedan (eller nåt sådant, minns inte riktigt när det var). Så vad är det kidsen köper nu för att ha skoj på helgerna?
*drum roll*
Kaktusar.
Ookeeeey... Ja det är ju mycket bättre att småglinen käkar meskalin än psilocybin. Mhm. Mycket bättre.
Jag undrar om lagstiftarna ens lyckas lura sig själva att förbud skulle leda till att bruket minskar eller slutar?
Nåja...
Idag är jag så tillbaka i det regniga Skåne.
Fast lite besviken är jag allt - jag hade förväntat mig kanoter på gatorna och kanske en och annan gondol efter att ha läst DN på flyget hem.
Bah! Det småregnar bara lite och det går inte att se att det skulle ha varit något oväder alls.
Dis-a-ppoin-ted!
...ser ut som det gjorde för 10 år sedan.
"The kebab van" verkar iofs inte finnas kvar, men det är nog ingen förlust egentligen.
Ja, och sedan fyller man lådan med diskar.
Fyra stycken närmre bestämt.
Fyra stycken á 500GB om man vill vara petig.
Och sedan RAID-5:ar man dem.
Så får man 1,5TB lagringsutrymme hemma som iaf är lite mindre krasch-känsligt än bara en bunt diskar påhakade på SATA-kanalerna en och en...
Efterlängtat!
Nu skall bara all data över till kuben också. Det tar ju sin lilla tid. Jag började igår - har inte ens kommit halvvägs än...
När jag blir stor skall jag ha Riktig Storage™ för min data. Men jag känner inte riktigt att budgeten tillåter det just nu. ;-)
Dagens uppgift blev att fixa kabel och router. Jag tänker inte diska utan trådar, inte heller diska på samma nät som det utan trådar är ruttat till - det är jag på tok för paranoid för.
När väl trådarna är dragna* kan jag dessutom ställa undan kuben på annan plats, den surrar en del så jag vill inte ha den i närhet av musiklyssnande eller filmtittande.
*) Jag är sanslöst trött av någon anledning, så jag har inte orkat tatta kabel. Fasen vet varför. Hela dagen har känts som om jag nyss stigit upp ur sängen. Jag är väl på väg att bli sjuk eller nåt...
Idag har jag avverkat årets lönesamtal.
Från det traskade jag med ratingen "Excellent" (4 av 5 stjärnor, eller nåt), bonusprogram (utöver det som alla anställda är knutna till) och höjd lön.
Jag antar att jag inte kan klaga på min plats här i livet...
Fast än är det långt kvar till miljonbonusar. ;-P
Straffet för att livet är så satans juste (inte bara lönen, annat som är riktigt trevligt också) just nu är att jag blir skickad till Bracknell i början av juli. Jag har tidigare erfarenhet av Bracknell. Bracknell är inte skoj.
Som tur är skall jag bara var där under ett dygn - kundbesök/workshop. Kostymen på...
Det fina med Bracknell är att det är nära till Reading. I Reading finns det åtm lite uteliv (senast jag var där hamnade jag på en tokigt skön klubb som lirade break-beat, det är man inte särskilt bortskämd med här hemma nej). I Reading finns dessutom bekanta (*vifta* *vifta*) som man kan våldsgästa... Beware!
Det är nog dags för en rejäl dos psytrance den här sommaren.
Jag saknar alla små pixies, jag saknar skruvet som får munnen att le och hjärnan att slå frivolter, jag saknar känslan av att se solen gå upp medan kroppen rör sig till de sköna slingorna och den tunga basen, jag saknar känslan av total avkoppling som uppstår när hjärnan tvättats av meditativa toner i ett dygn, jag saknar att somna till den dämpade basgången, jag saknar det leende folket.
Någon som vill med till Fullmoon?
Jag bestämmer mig innan nästa måndag (då är det fortfarande mer än en månad i förväg, och det får man ju anse vara i god tid - visst?).
Jag funderade på Sonica först, men det är omständigt att ta sig dit med campingutrustning i bagaget och det var inte tillräckligt med "rusktigt bra" akter för att det skall vara värt strulet.
Jag kanske kan övertalas att ändra mig gällande vilken festival som skall besökas. Det finns bara två krav - det skall vara psy, full-on och/eller prog (Ingen mesig electronica, monoton techno eller förutsägbar house alltså...) och den måste vara i spannet "slutet av juli till mitten av augusti". Ehm. Så jag antar att det egentligen inte finns så många val nej...
Tack för kortet kära vänner.
Saknar er också.
Det kom fram på rätt dag också, fast det vågar jag sätta något på att ni inte hade tänkt på när det skickades. ;-)
Mmmmushroom... Mmmmushroom...
Idag tryckte mitt ena team på Knappen™.
En dag innan den deadline vi satt upp - snacka om just in time...
Och det fungerade.
Och allt är bra.
Aaah... Nice.
För övrigt håller jag på att bli gammal.
Ja, gammal.
Riktigt gammal.
För jag är övertygad om att man börjar bli gammal om man inte har en aning om vad Popfly skall vara bra till. Jag har nu petat runt lite, men inte tycker jag att det verkar vara något som är något att ha för något som man har en aning om vad man skall ha det till.
Men visst. Om ett par år sitter jag säkert där med en "Aha!"-upplevelse och "lever" i det som om det inte vore konstigare än att dricka mitt morgonkaffe eller skriva strunt på Blogger. Och om inte just Popfly så säkert något liknande.
Men just nu förstår jag det bara inte...
Tänk er en man i fyrtioårsåldern.
Tänk er honom ärrad - ett hårt liv har satt sina spår.
Hans hud är läderartad, hans ansikte fårat.
Han är vältränad, av verklighetens mödor inte av gym.
Han klär sig i slitna jeans och vit t-shirt. Till detta ett par väl ingångna kängor.
Klassiskt.
Han är en superhjälte av en lite annan sort.
Där den klassiske hjälten söker det klassiskt onda, söker vår hjälte förruttnelsen inom det som anses accepterat.
Där den klassiske hjälten räddar världen från bovar som hotar spränga den med kärnvapen, räddar vår hjälte världen genom att rensa den från fördummande, förtryck, falskhet och moralpanik.
I varje volym av vår hjältes krönika tar han hand om ett fenomen, en förekomst av något som hans författare vill slippa se i denna värld. Och han tar hand om det hela med en beslutsamhet och kyla som bara ett guds sändebud i gamla bibliska berättelser kan uppbringa.
Där den klassiske hjälten tar hand om saker som "onda kommunister", "terrorister med skägg" eller "affärsmän med megalomani" tar vår hjälte hand om saker som "s*****ologer", "smygrasister", "kvällspressjournalister", "astralhelare", "religiösa fanatiker" och annat löst folk.
Varje avsnitt i vår hjältes bok avslutas med en scen i tidig soldnedgång.
Med ett basebollträ vilandes över ena axeln och en ketting dinglande i den andra handen går han sakta frammåt i ett hav av fallna "fiender". Hans i början vita t-shirt är nu smutsig och fläckad av blod, hans jeans och kängor likaså.
Med ett halvt frånvarande, halvt sorgset uttryck över sig spottar han ur sig ett sista statement:
Goddamn hippies...
Jag har beslutat mig för att inte söka min chefs tjänst.
Tänkte bara meddela det, så de som eventuellt undrar vet hur det blev.
Jag kommer dock att vara stand-in för min chef under de närmsta tre månaderna och jag kommer att vara en av två TF under tiden som sökande efter ersättare pågår.
Så nej, det har inget att göra med att jag skulle tro att jag inte klarar det - jag är bara inte rätt person att ta hela högen med de förutsättningar och det fokus som jag vet att min chef-chef vill ha på positionen.
...så får man gardiner i sitt sovrum som visserligen är fina på det där klassiska sättet, men som kanske inte helt känns som "jag"...
Men tack lilla mor, jag uppskattar det verkligen. De får sitta där till dess att jag kommit underfund med vad jag egentligen vill ha, och hittat det, och köpt det, och anpassat det, och hängt upp det och...
Eeh. Who am I kidding? De kommer sitta där till dess att Någon Annan™ ser till att de byts eller jag får ett komplett spel och blir inredningsarkitekt. Jag må läsa Wallpaper, men jag är långt ifrån inredningsnördig nog för att verkligen skaffa mig ett sådant hem... (Och vad då, jag är ju för fasen knappt här så varför lägga ner mer energi än nödvändigt på det?..)
Och om ni nu lyckas se att det står saker i fönstret och undrar vad det är - Det är min söta lilla döda flicka, min ängla-anka, 3-second-memory blåsfisk, Evil™ kind-of-sort-of-fågel pokemon och min ravetomte med sina psykedeliska ljus-svampar... (De festar ihop, det är ett jefvla liv på nätterna ibland. Men det är lugnt, jag tycker om dem iaf.)
Ok, jag har uppenbarligen inte varit så aktiv med mitt lyssnar-öra i synthscenen de senaste åren.
Jag har hängt med i de tyngre bandens skivsläpp, men har nästan helt missat de mer "poppiga".
Tex så upptäckte jag igår att Covenant släppte en skiva förra året - Skyshaper.
Den var ju riktigt trevlig. Easy-listening electropop liksom.
Ja ha ja. Om det vädret vi hade i förra veckan är det som engelsmännen kallar för "sunny" så vill jag inte vara med när det är dåligt väder.
Vi lyckades naturligtvis pricka in resan med väderombyte. Från soligt och fint till mulet och regnigt. Men egentligen kvittar det ju, vi var där för att jobba och inte för att roa oss...
I Byhåla finns inget att göra efter arbetstid. Nästa gång bosätter jag mig nog inne i London istället. Visst, det blir ju lite knöligare att ta sig till/från jobbet - men man har iaf något att göra efter jobbet. Engelsmännen är inte riktigt de som stannar kvar länge heller. De har (nu drar jag alla över en kam och generaliserar lite, det finns naturligtvis alla delar av skalan även i UK) en ganska slapp attityd till jobbet. Man stannar inte till 22 bara för att få ordning på saker utan säger "OK, vi hann inte idag. Vi tar det imorgon.". Det där är en attityd jag har svårt för... Jag vill se till att få saker avklarade. Jag kan ta 12-16h arbetstid ett par dagar i sträck om det behövs för att nå ett avslut. Och jag gör hellre det än drar ut på saker över onödigt många dagar.
När jag då på fredagen bokade om flighten för mig och den kvarvarande kollegan, istället för att bara säga "ok vi hann inte, vi får ta det remote på måndag" så höjdes det på ögonbrynen. Jag gillar inte att lämna saker hängandes i luften. Antingen avslutar man, eller så låter man bli att påbörja.
Vi kom ju hem innan det blivit lördag iaf... (För något värde på "hem"...)
Och det där var alltså summeringen av förra veckan. Jag är dålig på att efterhandsblogga helt enkelt.
Den här veckan har börjat med fråga från chef-chef om jag kan tänka mig att söka min chefs jobb.
Hoppsan...
Jag måste tänka på saken.
Tack Sesto Sento för en av fredagens musikhöjdpunkter.
Det har mumlats om Moby's (ja jag vet att det där sättet att skriva är en anglicism, men jag är ju en av de där som brukar svamla om att jag egentligen vill avskaffa alla andra språk än engelskan. En värld, ett språk! ;-) ) _Lift Me Up_ och alla dess olika mixar som dykt upp i olika delar av min umgängeskrets.
Nu har (äntligen) den hittills mest dansata energirika dompfande übersköna versionen dykt upp - remixad av Sesto Sento. Me likes. Den här kommer antagligen att gå ofta i musikspelaren.
Annan gosig njutning för öronen från igår är ytterligare en remix - _Dancing with Kadafi - Future Prophecy Mix_. Future Prophecy har dammat av Infected Mushroom's gamla dänga från B.P. Empire. Inte mycket överraskning i den iofs, men det är en ruggigt bra låt till att börja med så det är svårt att göra något nytt otroligt med den - mest bara ett nytt fräscht sound på mixen och lite mer kraft i de fartfyllda partierna mot orginalet. Men bra är det.
Nu är det helg, och för en gångs skull skall jag inte arbeta.
Det är dags för en dag i solskenet tror jag. Studsa runt på gräset med Sesto-mixen av _Lift Me Up_ i lurarna låter som en lockande aktivitet.
Var soligt och varmt.
Men det fick jag ju inte njuta av, för jag har suttit i ett syrefattigt rum med parsiennerna fördragna hela dagen.
just to burn it to the ground.
Idag har jag tillsammans med delar av mitt ena team (eh, det där blev kanske lite roddigt) varit inne och jobbat.
Det kan ju tyckas trist att behöva jobba på en röd dag - men i min värld är det där med röda dagar något som "drabbar" andra. För min del är det bara en dag som vilken som helst.
I det här fallet var det enda chansen att få 5timmar nedtid på ett av produktionssystemen.
Oh my god!
Ja det var värt att åka in för. Det var värt nedtiden. Det var värt senaste månadernas övertid från teamet i fråga. Det var värt allt.
Nu har vi sprungit förbi alla förväntningar. Igen...
Den här gången blir det dock svårt att slå. Nu har vi rejäla mål att jobba med istället.
Frågan är - hur stor bonus får jag för det? *ler*
(Nämnde jag att det är dags för löneförhandling nu i krokarna?..)
Skämt å sido. Nu kanske det alldeles för tungt lastade teamet kan få en paus, lite andrum och tid att ladda inför nästa satsning.
Själv skall jag nu se till att gräva fram alla siffror sombehövs för att göra ett par Schetaschnygga™ slides att dra på managementmötet imorgon för att visa på hur otroligt fantastiska mina team är och hur fett med cred och Respekt™®©++ vi alla förtjänar. ;-)
Så vad har NI gjort för nyttigt för världen idag då?..
"Bah, du får åka till roliga ställen."
"Fusk! Jag vill också till Japan!"
"Blä på dig! Nåja, Californien är säkert aptråkigt. Minst. Usch!"
"Jaha. Själv får jag se Skövde på fredag, och det vet du ju hur kul det är."
Well.
Jag vet att jag får åka och leka på roliga ställen ibland.
Men allt är inte coolt och glassigt...
Torsdag nästa vecka skall jag vara i en förort till Paris. Men det blir ingen helg med champagne och shopping i vår-vackra Paris efter det inte då jag måste vara "hemma" för möten på fredagen igen.
Efter att ha varit hemma över helgen är det sedan dags att hoppa över till UK - till en liten håla sydväst om London. Snortråkig liten håla. Det finns absolut ingenting att göra efter att man gått från jobbet på kvällen.
Där har ni en del av baksidan.
Men men. Jag får ju SAS-poäng att bygga torn av eller nåt. ;-P
Jag är tok-kass på att utnyttja bonuspoäng jag bygger upp på resor/boende/inköp.
Ok alla små svåra svarta Synthare™ håll i er nu.
Domedagen är här...
Jag har länge hävdat att trance varit en vidareutveckling av synth. Att psy varit dess framkant tillsammans med vissa subdelar av electro.
Nu har jag fått vatten på min kvarn...
Senaste "releasen" från ett stort namn inom "scenen" har klassat VNV Nation - Judgement som...
*trumvirvel*
Trance!
Bwahahahahahahahahahahahahahahahahaha.
Ohmygodmystomachhurtssobadfromlaughingforanhour.
Jag säger som Ronan (sångare i VNV Nation)
"Just because you're wearing black doesn't mean you're dead! Put those hands in the air and let me see you move. Let me see you move!"Nu kan jag sova med ett leende på läpparna medan trancetomtarna...förlåt syntharna...vrider sig av ångest över att deras små älsklingar börjar fasas in i samma fack som Tiesto.
Är veckorna långa och helgerna knappt märkbara.
Att sedan "helgen" kortas ned till ett par timmar av lördagen gör nog inte att veckan känns kortare heller nej.
Så går det ibland.
Jag har lekt dubbel-chef i veckan (varit stand-in för min chef som haft semester) och som vanligt när man i förväg tror att det skall bli en lugn vecka så slår det bakut och blir extra tungt. Nu är det inte de extra uppgifterna som tyngt under veckan, men de har ätit upp den där lilla bufferten jag hade mellan mig och strul-faktorn.
Konflikter, resursallokeringar, budgetförberedande, månadsrapporter...
Konflikterna är inte lösta - det kommer bli ett tungt jobb att få ordning på det tror jag. Och det är nog det här som ätit upp det mesta av tiden. Det tär på allt, äter upp tid även när man egentligen inte aktivt jobbar med det.
Men det är ju inget jag kan ägna min helg åt, eftersom de som är del i konflikten inte finns här.
Vad jag däremot kan ägna min helg åt är presentationer och rapporter - så det gör jag.
Presentationer jag borde ha hunnit med i veckan. Rapporter jag borde varit klar med redan i onsdags. Ibland räcker inte dygnets timmar till. Så min helg har hittills varit som vilka arbetsdagar som helst. Med skillnaden att jag gått upp någon timme senare än jag gör under resten av veckorna.
Jag tror det är dags att planera in nästa semester lite tidigare än tänkt...
...i vattnet...
Du är saknad vännen.
För kort tid fanns du i våra liv.
Det är ett hål där du fanns.
Orden räcker inte.
Fan...
Det sägs att man kan säga mycket om en person genom att titta igenom vad det står för böcker i hyllorna hos henne/honom.
Jag har nu slängt upp de böcker jag har (notera att jag "gör mig av med" skönlitteratur efter att jag läst den, ger till andra att njuta av) haft liggandes i ett par lådor i ett antal års tid i något bokhylleliknande.
* Manualer och assembler-referensböcker för döda arkitekturer (MSX, VIC, C64).
* Diverse böcker om/i: framakologi, psykoaktiva substanser, läkemedelskemi, psykologi, neurologi, NLP.
* Matematik: Linjär algebra, disktret matematik, logik, fraktal geometri.
* Datorgrafik: Renderingsteknik och lite CAD-prylar.
* Programspråksböcker: Assembler (MS/X86), C++, Pascal, Java.
* Matböcker.
* Wing Tsun "manualer".
* Och så var det det där med skönlitteratur... Jo, jag har ett par stycken, de är antingen olästa eller inte färdiglästa än.
Vad säger det där om mig tro?
Spelar ju kvitta - jag vet redan att jag inte riktigt är som de andra barnen i sandlådan. Det är iaf vad jag får höra hela tiden...
Men att ställa upp böckerna fick mig att bli lite nedstämd...
För när jag ser vad som står i bokhyllan så ser jag också var mitt egentliga intresse ligger, jag har bara inte ro/tålamod med de institutioner som krävs för att syssla med det "på riktigt". Det får förbli hobby-material, att bända hjärnan runt när det jag tjänar pengar på att göra blir tråkigt (för det blir det i vågor).
Men bot mot nedstämdhet heter träning - en knapp timme på en träningscykel och så lite späkning av mage och armar. Jag ville spy efteråt men fick inte... Nu är jag dock återhämtad.
Det skall bli skönt att komma tillbaka till jobbet imorgon igen, jag gillar inte påtvingad ledighet (det är skillnad om jag bestämmer mig för att ta ledigt ett par dagar, men att få fyra dagar kastade på en utan att kunna säga nej är inte skoj.) och tycker mest att röda dagar i kalendern är ett otyg.
Det finns inget som lite shopping inte råder bot på.
Och jag måste nog erkänna att det blev lite mer "hem" över lägenheten när väl TV'n kom upp från golvet och kartongen som tjänat som soffbord fick se sig ersatt av lite riktiga bord.
Det här är inte möblerna jag egentligen vill ha. Men eftersom det tar tid att hitta det jag verkligen vill ha så har jag nu bitit i det sura äpplet och insett att man kanske behöver slänga in lite temporärmöbler hemma iaf...
Så här blev det i hörnet med soffan nu:
Det är vår.
Det är dags att städa ut skräpet som blivit liggandes. Vissa saker blir liggandes i flera år innan de börjar lukta illa, annat måste kastas ut redan efter en vecka.
Ibland tar man fram stora sopsäcken när man rensar. Det blir mycket som åker ut då.
Acceptera och gå vidare.
Jag vaknade vid 05 imorse. Duktigt av mig att sova så länge trots allt tycker jag nog...
Nu sitter jag här med min kopp kaffe och filosoferar lite över tillvaron (läs: försöker få hjärnan att vakna också, inte bara kroppen).
Då kom jag på att jag ju blev utmanad för ganska precis en vecka sedan...
Utmaningen gällde att skriva om sex underligheter/knepigheter/konstigheter om mig själv.
Nu vet vi ju alla att jag är Perfekt™ (ähum) och därmed inte har några underligheter att avslöja (host). Fast om man nu skulle få för sig att jag trots allt inte är helt perfekt utan kanske lite suddig i kanterna så har jag ju faktiskt redan skrivit om det...
Det var snart ett år sedan jag blev utmanad senast.
Lat som jag är så återanvänder jag det inlägget, för annars skulle jag ju plötsligt behöva tänka fram ytterligare sex saker och så många underligheter har jag ju verkligen(!) inte för mig... Inte alls...
Kära Tokyo,
Jag skriver för att jag känner att jag måste berätta det här för dig.
Jag har länge haft dig i mina tankar, men inte fått ta del av dig annat än genom beskrivningar från andra. Du har på avstånd lockat med ett förföriskt leende, du har antytt att det finns mer än bara vänskap genom blickarna, men jag har inte riktigt litat på att du menar vad du antyder.
Nu har jag fått smaka på dig - och jag kommer aldrig att bli den samme igen...
Du har kysst mig med blommande körsbärsträd medan dina varma vindar smekt mig.
Du har visat mig lugnet självt i vackra parker medan du försiktigt kliat mig i nacken med strålande solsken.
Du har visat din förföriska sida då du flirtat med mig genom ditt pulserande nattliv.
Du har mött mig med leenden och jag har lett tillbaka.
Jag önskar att jag kunde vara hos dig, men det är inte riktigt vår tid än.
Jag lovar att komma tillbaka så du kan sluta dina armar kring mig en längre tid.
Jag älskar dig.
