Lista över knepigheter

"Du ska göra en lista på fem konstiga ovanor eller egenheter du har och sedan utmana fem andra att göra detsamma och fortsätta kedjan. De skall även bifoga de här korta reglerna i sitt meddelande. Längst ner i det här inlägget skall du göra en lista över vilka fem du utmanar."

Jag brukar inte haka på sådant här. Men för en gångs skull var det ju en rolig pryl...
Och till skillnad från många andra så tänker jag verkligen hugga rakt ner i den djupa delen av mig och avslöja saker som kanske gör att ni tycker att jag borde söka hjälp eller så.
Men kom ihåg - det är bara om man lider av något som man är sjuk; jag lider inte...

Håll i er...

1. Jag för konstant en inre dialog med mig själv när jag pratar med andra, där den ena rösten alltid föreslår "Bit henne i låret" som handling, oavsett vad det gäller.
   Ja, jag funderar alltså konstant på att bita er i låret tjejer. Bara så ni vet... Fast jag brukar inte lyssna på den rösten... Jag lovar...
2. När jag är ensam tänker jag upp scenarion för världsherravälde.
   Ja, verkligen. Seriöst. Nej jag skämtar inte.
3. Jag är en sucker för naglar på ryggen/nacken...
   Sätt en nagel i nacken på mig och dra lite lätt och jag har _ingen_ mostsåndskraft kvar. Jag blir som en kattunge som lyfts upp i nackskinnet. Jag både älskar och hatar det...
4. Jag har toksvårt för att ta emot, men kan ge hur mycket som helst.
   Det här gäller nästan alla situationer i livet. Jag kan ge bort saker, men känner mig obekväm när jag får något (läs: presenter, gåvor, mm). Jag kan ge njutning, men har svårt att njuta själv (ser vi ett problem med sexakterna här kanske? Eller kanske inte... Hmm...). Jag kan bjuda hur mycket som helst, men har svårt för att bli bjuden (middagar, bio, vad som helst). Jag kan ge komplimanger, men blir riktigt besvärad om någon komplimerar mig (jag vill krypa ner i en jordhåla, gå upp i rök, skämta bort det, vad som helst bara komplimangen glöms bort). Jag har lätt för att älska, men svårt för att vara älskad...
5. Om det går ett helt dygn utan att jag fått lyssna på musik så blir jag grinig.
   Ungefär som vissa blir griniga när de inte fått mat på ett tag. Jag är beroende. Utan musik så blir jag grinig, deprimerad, bitter och elak.
   

Trasigt?
Well. Kom ihåg att granska er själva innan ni dömer mig.

Kom också ihåg att jag inte lider av detta, det är rätt trevligt att vara jag trots allt. Men ibland undrar jag om det finns en enda drog eller psykolog i denna värld som kan "straighten me out".
Och sedan undrar jag om jag verkligen skulle vilja bli "uträtad". Fan vet, jag tror det är rätt trist att inte vara lite mentalt rubbad...

Jag utmanar:
Nej, jag tänker inte "utamana vidare"... Ni får leka själva om ni vill, eller låta bli.