Det märks att hösten kommit.
...för jag känner mig mest bara uppgiven, orkeslös och är på ett konstant dåligt humör.
Det tar ett par veckor att ställa om till att bli en mörkertomte.
Hur klarar jag av det här år ut och år in?
Varför har jag inte bara sagt upp mitt liv här och bosatt mig någonstans där det åtminstone finns en sol året om?
Bläurgh!
När jag åkte norrut i onsdags så var det fortfarande grönt på träden här hemma.
Nu är det gult/rött och marken är full av döda löv.
Plötsligt kom hösten.
Nu vill jag härifrån...
Så heter boken jag just börjat läsa. Amazon-länk.
Lovande start på den iaf, så nu skall jag luta mig tillbaka i sätet och läsa ut den. ;-)
(Det är ju bara knappa trehundra sidor.)
Och för säkerhets skull har jag plockat på mig uppföljaren - Selling Out - så att jag, om den är bra, inte behöver vänta på uppföljaren och samtidigt ger det mig tid att beställa resten av serien (det är fyra böcker).
Så var dagarna i Stockholm slut och jag sitter åter på ett tåg som tar mig söder ut.
Begravningen var...som begravningar tenderar att vara: tung och tårfylld, men även med ett par goda skratt och fina minnen som lockar till leenden. Döden är ett komplext djur, fyllt av motsägelser och paradoxer.
Det har varit nice att träffa lite av "det gamla gänget" igen. Jag har saknat er, vi ses för sällan, vi måste bli bättre på att synka när vi är på samma plats i världen...
Jag älskar verkligen mitt Stockholm, men som jag förklarat för andra vänner - jag kommer nog inte flytta tillbaka. Och om jag gör det är det först om många många år. För även om jag älskar stan så trivs jag lite för bra på andra ställen med mildare vintrar för att vilja flytta norrut igen...
Imorgon börjar för övrigt mitt 20-veckors schema för att komma i form till Broloppet 2010 (jag skall klara den halvmaran på under 2h har jag tänkt). För ja, jag har anmält mig - har du?
Jag har börjat se fram mot torsdagarna.
Inte just själva dagen iofs, utan kvällarna.
Från 18 till 22 - fyra timmar av enbart avslappning och musik.
Inga måsten, inga krav, inga deadlines, inga projekt, inga kunder, inga saker som "skall göras". Bara jag, soffan, en stor kanna te eller ett glas vin eller champagne, kanske en bit mörk choklad och så sällskapet av några av världens bästa DJ's som levererar härlig trance över nätradion.
Aaah. Jag tycker verkligen om torsdagar.
...år sedan jag klev av tåget på Lunds station med en ryggsäck full med kläder på ryggen och en laptop i handen.
...år sedan jag klev innanför dörrarna på Ericsson och det känns som en halv evighet sedan.
...år sedan jag rotade ner mina fötter i den skånska myllan och det känns som igår.
Jag vet att de två senare är motstridiga, men paradoxen med tiden är att den går både otroligt snabbt och otroligt långsamt.
Trots att jag "är en storstadsmänniska" så trivs jag riktigt bra här. Trots att mitt hjärta klappar lite extra för min födelseort så tycker jag om de bräkiga små fåren här nere. De är rätt söta över lag, även om man inte alltid förstår dem...
Mmmm.
Den är släppt nu. Skivan med massor av mumsiga remixar av Oxygene.
John '00' Fleming och vänner har gjort vad Jarre inte klarar själv - bra versioner av Oxygene. >;-D
Jag är en Snäll™ pojke och köper den för ynka 18kr på iTunes.
Kvällen spenderas i soffan med ett glas champagne, volymen på behaglig nivå (dvs så basen känns) och repeat på spellistan. Press play on tape and let your mind flow...
Jag har blivit lite småkär i _John O’Callaghan feat. Audrey Gallagher - Take It All Away_.
Inte bara för att Audrey har en helt fantastisk röst som ger mig gåshud (på det bra sättet), och inte bara för att det är en bra trance-låt med juste drag i sig, utan också för att texten får mig att tänka. Det är inte ofta en komersiell trance-låt har en text med ett gömt djup i sig, men den här har det.
Stanna upp och låt orden falla på plats istället för att bara låta dem rinna genom öronen...
I wanna fall to piecesSee what I mean?
Take another piece of me
Take it anyway you need it
What you get or what you see
There really isn’t any secret
And with the hand as cold as ice
Ohh, there you go…
Take it all away
Watching as you break
All I am is you
Take it all away
I wanna fall to pieces
I wanna fall to pieces
Turn around and walk away
Find a different kind of vision
When you take all you came to take
When you said all you came to say
Ohh, and you know…
Take it all away
Watching as you break
All I am is you
Take it all away
I wanna fall to pieces
You take all you came to take
You take all you came to take
You say all you came to say
All I am is you
Take it all away
I wanna fall to pieces
Så där ja. Nu börjar det kännas bra igen. Dels verkar flunsan ha flugit ur kroppen, så jag kan traska till jobbet imorgon (men träningen får vänta till på måndag med att återupptas) och dels så har jag bokat in lite fler resor i det kommande höstmörkret.
Säg till om jag råkar befinna mig på samma plats som du något av datumen nedan.
1. Stockholm 24-27/9
Begravning den 24:e, stannar i stan över en långhelg. Säg till om det händer något skoj så kanske jag hänger på.
2. Tokyo 20-27/10
Mmmm. Helt klart höstens höjdpunt.
(2.5 SFO/NYC /BER/MOW/IEV/... 5/11-9/11. Inte bokat, inte bestämt. Funderar dock på att ta en lång-weekend någonstans skoj över födelsedagen. Tips?)
3. London 20-23/11
Dags för Infected och Eskimo. Jag får släpa med mig tre personer in genom dörren. Någon som vill hänga på? Resa+boende får ni dock ordna själva...
4. Berlin 26/12 - 2/1/10
26C3 och jag tänker nog stanna kvar i Berlin över nyår också. Berghain, anyone?
Bara privatresor listade ja. Jobbresorna kommer allteftersom och får snällt pussla in sig mellan privatresorna.
I slutet av oktober drar jag till Japan, Tokyo närmare bestämt.
Är där en knapp vecka, men det är ju klart bättre än de 34h jag hade senast...
Den här gången skall jag inte missa att besöka Meguro Parasitological Museum. Mmm. Parasiter. Mmm.
I övrigt får jag se vad som hinns med på schemat. Synkar med lite annat löst folk ett par av dagarna, så det lär bli "goth/EBM-fest" åtminstånde en av kvällarna, och garanterat häng i Harajuku med lagom mycket bakfylla som sällskap dagen efter...
Det lyser upp min annars influensa-drabbade vardag.
Hemma från jobbet men jobbar lite i alla fall. Är inte sjuk nog att ligga invirad i ett täcke, men inte frisk nog att vara på kontoret - det sämsta av två världar alltså.
Tur att man har VPN och åtminstone kan hantera mailflödet...
Fem dagar efter release insåg jag att den fanns.
Det är fem dagar för sent för att vara jag.
Jag har tappat stinget helt enkelt.
Kanske lika bra att dra en gammal sunkig filt över sig och låta ungdomarna pyssla med att hålla sig up-to-date med musik istället.
Jag talar naturligtvis om Infected Mushrooms senaste släpp - Legend of the Black Shawarma.
Nåja. Den är precis lika bra nu som den säkert var för fem dagar sedan. Men ja det stör mig verkligen att jag missade släppet med flera dagar. Jag har ju vetat om att den var på gång.
Och ja. Som vanligt med Infecteds släpp så shoppar jag orginal. Den är lite udda, men den är bra.
