Sex

...år sedan jag klev av tåget på Lunds station med en ryggsäck full med kläder på ryggen och en laptop i handen.
...år sedan jag klev innanför dörrarna på Ericsson och det känns som en halv evighet sedan.
...år sedan jag rotade ner mina fötter i den skånska myllan och det känns som igår.

Jag vet att de två senare är motstridiga, men paradoxen med tiden är att den går både otroligt snabbt och otroligt långsamt.

Trots att jag "är en storstadsmänniska" så trivs jag riktigt bra här. Trots att mitt hjärta klappar lite extra för min födelseort så tycker jag om de bräkiga små fåren här nere. De är rätt söta över lag, även om man inte alltid förstår dem...