Apelsinjuice

Brämhults apelsinjuice är god.
Så i *klurar* fredags köpte jag en sådan när jag skulle åka tåg.
Jag drack dock inte upp den - där har vi mitt misstag.

Istället stoppade jag ned den i ena ytterfacket på ryggsäcken med tanken att jag skulle dricka den lite senare.
Nopes. Det blev inte av.
Helgen passerade och jag kom hem igen.
Veckan började och jobbet kallade på all uppmärksamhet.

Så idag kommer jag hem till mitt rum och lurar lite över vad sjutton det är som luktar lite konstigt.
Så märker jag det när jag skall plocka upp bankdosan ur väskan...

Min flaska med juice har exploderat!
Iiiiisch!

Apelsinjuice överallt.

Apelsinjuice må vara gott, men det är inte skoj när det har jäst.

[note to self]
Glöm aldrig mer en juiceflaska i väskan.
[/note]
(Dumma blogger vill inte låta mig skriva låtsas tag's. Så det får bli med hakparentes istället. *muttrar surt*)

Phuck the Wor(l)d

Idag har jag skrivit dokument.
Ett dokument för att vara mer exakt.

Detta dokument har jag skrivit inte mindre än fyra gånger!
Word har kraschat tre gånger under eftermiddagen.
Varje gång med en total ovetskap om att jag ens haft sagda dokument uppe tidigare.
Inte ett spår av ändringarna mellan krascherna.
Detta _trots_ att jag sparat mellan haverierna.

Imorgon börjar jag använda Clear Case för mina dokument, och checkar in dem lika ofta som jag trycker "save". På så vis kan jag vara säker på att mina ändringar inte försvinner.

Nu vill jag mest tömma hjärnan.
Det är dagar som denna som jag önskar att jag hade ett Playstation eller en X-Box.


Så snart jag släpat in tillräckligt med möbler för att "bo" i nya lägenheten så blir det till att införskaffa en spelkonsoll, en TV, en soffa/fåtölj och VÅLDSSPEL!

Dator

Det blir ingen "jävelmaskinenallan"-dator i höst.
Jag har sett demonstrationen av Intels kommande prylar, och det känns dum/onödigt att lägga ut en massa pengar på något som är gammal teknik som inte kommer att underhållas.

Inte för att den nya tekniken är så superhäftig kanske.
Men jag tror nog att jag nöjer mig med en dual-core utan HT, kanske till och med en AMD.

Det är dumt med "teknikfronten" - den flyttar sig ju hela tiden och hur man än gör så sitter man med gamla prylar...

NSK

Laibach.

Vad kan man säga...
Rockar!

Underbart.
Suggestivt.
Mörkt men ändå inte.
Vackra, strikta (militärsika), kvinnor som taktfast klappar takten och trummar vid sidan av sångaren.
Tysk propagandafilm på filmduken bakom bandet.

Det är så skevt att det inte blir annat än underbart.
Malmöfestivalen överraskar.

Nu kan jag dö i frid, för nu har jag sett "allt". :-)

Malmö #2

Ok.
Malmö har helt klart sina ljusa sidor också...

Trots folkmyllret (det är ok med folkmyller, om det är mer flyt i myllret. En vardag i London eller Stockholm ter sig mindre irriterande än en festivaldag i Malmö, trots att det egentligen är färre folk i Malmö vid tiden) tog jag mig ut på stan i jakt på skor.
Efter att ha plöjt igenom nästan varenda skobutik i centrala Malmö lyckades jag till slut hitta ett par skor. Jag är tveksam till att jag hade lyckats med samma sak i Lund en lördag eftermiddag.
Anledning - I Lund har inte butiker öppet efter 15 på en lördag. Alltså skulle jag inte ha hunnit.

Nåväl. That aside.
Idag flanerade jag runt lite i det sköna vädret, köpte mig en DN (jag läser i stort sett bara nyheterna på söndagar, och det skall erkännas att jag mest läser kultur- och ekonomi-delarna då) och funderade över fik.
Det finns ju ett och annat att välja på...
(Jag gillar städer som har gott om fik.)

Hittade efter lite letande ett gammalt klassiskt konditori.
Ingen latte, ingen espresso - riktigt bryggkaffe. Och kanelbulle!
Det var länge sedan jag hittade kanelbullar på café, det brukar vara brownies, muffins med gud vet vad i, chocolate-chip-cookies osv osv, men vanliga bullar är det ont om.

Så jag satt där i min lilla bubbla av gott humör, sippade på min kaffe, tuggade på kanelbullen och läste DN.
Sådana söndagar är bra söndagar.

Så nu, när jag är avslappnad, så tycker jag nog att Malmö är rätt ok iaf.

Malmö

Jahaja.
Så har man gått och blivit malmöit, om än bara för en kort stund.

Taket över mitt huvud tillhandahålls denna vecka av en god vän, som råkar bo i den angivna staden.

Som grädde på moset bor han mitt i centrum och det är Malmöfestivalen just den tid jag råkar bo här.
Happy, happy!

Jag hann bli irriterad på folk bara av den korta promenaden från busshållplatsen till lägenheten...

[mantra]
Bara 12 dagar. Bara 12 dagar. Bara 12 dagar.
[/mantra]

TV-licens

Det är sådant här som får mig att tycka att det kanske är värt att betala TV-licens iaf:
The Voice

...om nu bara mer av licenspengarna gick till sådant istället för till såpor och dåliga "game shows"...

Clean house

Nu är det flyttstädat.

Allt utom datorn och necessären är nedpackat.

Det är tomt...

Och jag inser att min liv får plats i tre flyttkartonger, en medelstor ryggsäck och en "sidebag".
Det är nästan lite sorgligt...

Oooooh!

Vill ha! Vill ha! Vill ha! Vill ha!
BRAIN!

Ja ja, det är "bara att beställa" - jag vet.

Men det vore så mycket roligare att få den. Tex i present när jag fyller år...
*tittar med stoooora ögon på*

Tankar

Jag börjar gilla att "vara chef" (som mina vänner säger).

Börjar känna det som att kosytmen (bildligt, jag har inte kostym på jobbet nej) faktiskt passar och jag Gör Bra ifrån mig.
Killarna i gruppen har förtroende för mig och mina chefer lika så.

Nu när vi fått in lite fler personer i gruppen så innebär det att jag mer kan ta tag i gruppchefsrollen och börja lägga bort mer av tekniken.
Vi anställde (antagligen) en kille igår, ersättare för M som ju slutar, om allt går bra.
Han är inte 100%-ig så att säga, men jag tror att hans noggrannhet och vetgirighet tillsammans med hans personlighet i övrigt kan komma att fungera väl i gruppen.
Vi väntar på att HR skall ha en intervju med honom, samt att han skall tacka ja.
Men av intrycket efter intervjun att döma så skall det nog till mycket för att han inte skall tacka ja.

Det här kan innebära att hålet efter M fylls igen ganska väl.
Det kommer naturligtvis ta tid att fylla det kompetensmässigt, men jag känner mig ganska lugn inför framtiden för gruppen.

I nästa vecka är "allt igång igen".
Dvs alla är tillbaka från sina semestrar och det blir full fart på bygget igen. Det känns skönt.
Jag verkar behöva konstant stimulans för att inte tappa farten. Jag gillar att vara igång, köra på, ha mängder med saker som måste göras, beslut som måste fattas, planer att lägga...
Det är naturligtvis inte alltid en dans på rosor att ha mycket att göra, men det är bra mycket trevligare att ha fullt upp än att kunna släpa fötterna efter sig.

Den här lugna veckan har dock inneburit att vi har kunnat beta av backloggen ordentligt. Vi har fått tid att ta tag i och avsluta saker som har fått ligga på hyllan för att vi haft för mycket annat att göra.
Det innebär att vi kan ta tag i nya saker med en lättad ryggsäck - något som alltid är skönt.

I slutet av nästa vecka skall jag ha projektmöte med min "überchef" (jag kallar honom så eftersom han är ett par steg upp i kedjan från mig) för att gå igenom de nya, lite större, projekten och se vad vi behöver ha in för typ av resurser för att kunna ro dem i land.
Dessa projekt är två av mina "skötebarn".
Jag har velat få igenom dem sedan snart ett år tillbaka, och äntligen har vi fått pengarna att kunna driva dem. Nu gäller det bara att hitta personer som kan göra jobbet också.

Det ena av projekten är ett riktigt mastodontprojekt.
Det är ett sådant som man definitivt sätter upp i CVn att man varit med och drivit, om man säger så.


Men nu är det helg och det innebär att jag inte alls skall sitta och tänka på jobbet.

Jag sov nästan tolv timmar inatt. All sömnstöring under (mini)semestern tog ut sin rätt när jag väl hade en ledig dag framför mig.
Så jag har missat öppettiderna för butikerna, villket innebär att resten av dagen inte blir så mycket av. Jag hade tänkt att svänga ner på stan och fönstershoppa lite, kanske till och med hitta något att köpa.
Men nu får det bli andra saker på schemat istället. Städa, diska, tvätta, packa...
Jag flyttar ju ut från den här lägenheten på onsdag, så det är lika bra att börja ta tag i saker ordentligt nu så att jag inte behöver slita häcken av mig på tisdag kväll/natt.

Skall försöka få tag på A och se om det finns tid för en timme eller två i soffan.
Jag behöver prata av mig lite. Det är en del saker som gnager i hjärnan och jag behöver sätta ord på dem.

Well well. Det blev en ganska lång postning, men nu är det dags att rycka tag i lite saker.

"Du väljer dina despoter väl"

Närmsta chefen (V) var och pratade lite om vad som är på gång för vår grupp.
Hon frågade om hennes chef (M) sagt något till mig om hur det gått med projektförfrågningarna.
Jag svarade att jag inte hann synka med M innan han gick på semester, så nej.

Hon nämnde då att M nu äskat fram pengar för två av de riktigt trevliga projekten som vi vill dra igång. Och när hon var inne på det området och snurrade så kommer följande kommentar:
- Jag pratade med M om de där projekten tidigare, men då sa han bara "Hmmm, vet inte". Sedan sätter du dig och pratar med M en stund och vipps så kommer M till mig och säger att "Jo, R pratade lite om det här. Och ja visst! Det där skall vi göra. Det verkar mycket bra, en vettig satsning!". Så dig lyssnar han minsann på, men inte mig! Hur gör du?

Här någonstans så har jag rodnat (naturligtvis väldigt klädsamt) och känner mig nästan lite obekväm och svamlar fram något om att jag ju bara pratar med M om vad som kanske vore bra, vad det finns för vinster i det och hur jag ser på prioriteringen bland sakerna.

V fortsätter med:
- Det kanske är så att när M hör det från flera håll så sätter det igång något, som sedan trillar ner och blir det vi vill...
Så skrattar hon lite och tillägger:
- Men vem försöker jag lura egentligen? Han litar uppenbarligen på ditt kunnande och omdöme mer än mitt i det här fallet.
Och så lägger hon till det som står i titeln...

Jag vill dock hävda att jag inte alls väljer mina despoter.
Det är de som väljer mig...

Konsten att tysta tonåringar...

Jag jobbade i kostym idag.
Detta hör till undantagen, men vi skulle leka lunch och möte med engelsmännen och de är lite striktare på nivån "gruppchef" och uppåt.

Anyway...
Tar bussen hem.
Sätter mig på det där sätet näst längst bak i bussen som är fyra platser (två och två som är riktade mot varandra så att säga), eftersom det var mest ledigt där, och plockar fram min bok.

På stationen efter så kliver det på tre killar i 18-19årsåldern, allihop "svart-goth-syth-rockare" med tillhörande klädsel.
De var ganska pratiga och om en läkare sett dem där och då hade han nog skrivit ut Ritalin till dem utan att blinka...

Så plötsligt mitt i en mening börjar den ena:
Badgerbadgerbadgerbadgerbadgerbadgerbadgerbadgerbadgerbadgerbadgerbadgerbadgerbadgerbadgerbadgerbadgerbadgerbadgerbadgerbadger...
De andra faller in i "sången".
Jag sneglar upp lite från min bok och efter en halvminuts konstant "badgerbadger..." så fyller jag i med "mushroom mushroom" utan att släppa blicken från boken.

Det blir tyst.
Det är tyst riktigt länge.
Så stannar bussen vid en hållplats, killarna reser sig upp och går mot utgången.
Och när den siste skall kliva av vänder han sig om, reser ena armen i vädret med knuten hand och ropar "RESPEKT, KOSTYMEN!" och går av.

Utanför bussen ser jag hur de vrider sig av skratt.
Inne i bussen är det knäpptyst.

Jag bara ler och åker vidare.

Akademiker...

Jag sprang på en artikel i dagens Metro.
Det gällde dyslexi, och hur en viss läkare med kollega varnade för "allt för enkla system" som skall kunna "bota dyslexi".

Han avfärdar hela NLP som bluff och båg med en handvinkning:
"Han avråder också från metoder som framstår som allt för enkla."

Så om något är enkelt kan det inte fungera?

Och så undrar folk varför jag är på gränsen att förakta teoretiker...
Nej, jag föraktar dem inte. Men uttalanden som det där, i kombination med det revirpinkande som de konstant håller på med gör mig bara trött på alla dessa akademiker.

Jag tror att de är rädda.
Rädda för att nya system springer om deras dammiga vetenskap.

Men det är ju bara min lekmanna terori.
Se där, även jag är ju en slags teoretiker. ;-P

En tanke

Slog mig idag (igen)...

Många av kvinnorna jag umgås med är vackra. Mycket vackra.

Sött?

Nej jag vet - jag ser inte riktigt klok ut när jag leker ravetomte...
Men folket™ blir glada av att se mig, och det är ju inte att förringa.

Och det skall erkännas att jag bara lånade Miffo (det lurviga lilla djuret på bilden) för stunden. Han/hon/den/det fick sedan dansa med sin matte resten av festivalen.

(Om du inte ser bilden ovan så klicka på den lilla fyrkanten eller kör en browser som kan hantera blogger.com korrekt...)

Viva Italia

Eller kanske inte.
Jag måste bara, innan jag plöjer på med allt som var bra, meddela att jag är för en asfaltering av Italien. Eller i alla fall av italienarna.
Mer un-serviceminded folk får man leta länge efter.
Det är inte mañana-kultur : det är frågan om total ovilja att hjälpa till.
Inte ens i yrken som borde kräva viss socialkompetens (som tex informationsvärd på en stor tågstation) finns viljan att hjälpa kunderna.
Gnisk!

Nåja. Nog om det.

Så hur var resan?
Vi börjar väl i början och ser hur långt vi kommer...

Torsdag:
Släpar mig upp ur sängen vid 06 och påbörjar resandet en stund efter det.
Allt flyter på smärtfritt fram till Roma Termini (dvs tågstationen i Rom), Kastrup är som vanligt och Fuimicino är bara "ytterligare en flygplats".
Sedan börjar det skojiga...

Vi försöker få reda på hur sjutton man tar sig till Viterbo.
Efter ett par rundgångar och mycket italienska som svar på vår engelska (gnh!) så får vi iaf en lapp med resplanen.
Iväg ner till tunnelbanan, sedan upp till tåget - som visar sig ta två timmar ut till Viterbo och dessutom har som sista hållplats den första av de två stationerna i Viterbo.
Men tack och lov så pratade tjejen som jobbade på turistinformationen engelska!
Vi blir visade på karta hur vi tar oss till bussen som skall ta oss till Capodimonte.
Traskar ett par kilometer i gassande sol med packning, för att nå busshållplatsen och inse att bussen just gått...

Slår oss ner och slappar i väntan på nästa.
Den dyker upp ~30min senare (disco! Något som funkar i det där u-landet iaf!) och den fylls till bredden av ravetomtar som skall till samma plats som vi.
Ungefär en halvtimmes dödsföraktande färd genom den italienska landsbygden senare så anländer vi Capodimonte och alla trillar ur bussen.
Precis i tid för detta passerar ett par misstänkta festivalbesökare med vattenflaskor.
Och mycket riktigt - "If you're going to the festival, just follow us." vilket vi gör.
Det visar sig vara en grupp med svenskar.

Nåväl. Vi kommer fram till campingområdet, "checkar in" och söker upp de som redan tagit sig dit för att synka ihop tälten.
Hamnar mitt i en myrkoloni (som extermineras mha Myrr. All hail chemistry!) men trivs rätt bra med placeringen i alla fall. En olivträdsodling, eller nåt.
Slänger upp tältet och byter sedan om till mer väderriktiga kläder.
Övriga torsdagen händer inte så mycket. Synkar in nästa anländande, dräller omkring och tittar på festivalområdet, pratar lite strunt och sedan i säng.

Fredag:
In till Capodimonte, några badar, vi andra ligger på en gräsmatta och pratar. Det är vackert där. Vulkansjö, svart sand. Traskar runt lite, dricker kaffe, handlar och tar det lugnt.

Sedan tillbaka till festivalen och förberedande för starten.
Tihkal (live) öppnar lugnt men stadigt, det är ett bra set. En bra start på festivalen. Resandet har dock satt sina spår och värmen under dagen har nog även den hjälpt till att ta musten ur mig. Dansar i någon timme och sedan en bit in på nästa akt.
En DJ jag inte hört talas om, antar att han är "lokal" (dvs italienare) - Marchello (DJ) tar över och fortsätter i ungefär samma tempo som Tihkal. Inser mina begränsningar och softar lite för att sedan traska ner i sängen.

Upp igen strax innan sju (och nu är vi väl egentligen inne på "Lördag:") för att ta mig ner till main-stage och där kör då Antaro (DJ) som levererar något som väl kan klassas som klassisk psyttrance. Lite lugnare, men med rätt bra skruv. Hinner med en halvtimme eller så innan nästa stora akt sätter igång - X-Noize (live) som helt klart levererar vad man kan vänta sig av dem. Dansar mig trött och sitter i chillen en stund.

Lyssnar lite på Du Serena (DJ) som väl inte var allt för mycket att hänga i julgranen, men han vet vilka låtar han skall välja i alla fall innan Silicon Sound (live) går på och blåser igång dagen rejält. Sköna skruvar, mycket muller, men med en soft underton som gör att man lika väl kan stå och gunga i sin egen lilla värld som att rå-ösa på dansgolvet.
Stannar en bit in på Polaris (DJ) för att sedan ta mig ner till stan och handla och ta det lugnt.

Och här inträffar något av det sjukaste jag varit med om på en festival - Siesta!
What!?
Ja. Italienarna tog siesta även på festivalen. Allt avstannade mellan 15 och 19 (skulle ha varit 18, men de kom inte igång i tid) under lördagen. Hur skevt som helst!
Sådan tkan bara inträffa i sydeuropa...

Nåväl. Klockan tickar iväg och Psychotrop (DJ) går på.
Detta var en av de stora behållningarna med festivalen. Attans tight set. Underbart bra. Tungt och skruvat. Han höll helt klart igång folket på "golvet".
Bestämmer mig dock för att jag behöver vila inför nattens begivenheter.
Så jag traskar upp till tältet och lägger mig en stund.

Upp igen vid strax innan fyra (så nu är det väl "Söndag:") för att göra mig i ordning inför ett av de riktigt stora namnen, en av anledningarna till att jag åkte dit.
Men först hinner vi avverka en dryg halvtimme med Vor (DJ). Det blev en bra "vakna till"-omgång.

Wizzy Noise (live)! Vad kan man säga?
Ptja. Det är bara så otroligt bra. Tvära kast, mycket slingrande ljud, tunga basgångar, mullrande trummor. Allt sitter där det skall och jag bara ler och studsar. Studsar och ler. Ler. Studsar. Ler. Det är det här som är så skönt med den här typen av fester och musik. Aaaaah...
Stannar en stund efter Wizzy och lyssnar på Josko (DJ) som tar över fanan efter Wizzy, ett hårt jobb som han lyckas riktigt bra med. Jag släpar mig trött men glad upp till tältet för några timmars sömn.

Här skulle jag egentligen ha traskat upp vid 9-tiden för att se Wrecked Machines men känner behovet av vila medan det fortfarande är lite svalt i tältet, så jag skippar det.
Några av de andra drar sig ner på stan istället.
Jag vaknar dock av att jag inser att det börjar bli för varmt vid 10-tiden, så jag tar mig ner på festivalområdet igen.
Traskar runt lite men fastnar sedan av det otroligt tunga set som pågår nere på main-stage.
XP (DJ) dundrar på. Det är för bra för att låta bli. Ut på dansgolvet. Dansa och le.
Sedan ett avbrott för mat då jag insåg att jag inte ätit sedan någon gång kvällen innan (bortsett från två päron och en torr macka till frukost).

Chillar en stund och hoppar sedan ner till Pixel (live) som nu följer upp de riktigt tunga seten med ett till. Det är underbart. Det går inte att stå still. Hela jag bara ler och flyter med. Pixel går av och på kommer nästa stora stora namn som jag åkt dit för - Bamboo Forest (live). Och nu får jag _verkligen_ valuta för pengarna.
Detta set är bland de bättre jag varit med om live i psytrance-genren. Aaah.

Efter detta set dräller vi kvar en stund till Ans (DJ) som även han kör på det tyngre spåret.
Vi såsar sedan runt på området, småfikar, pratar, chillar och studsar förbi Intelabeam (DJ) en stund eftersom seten fortfarande är så otroligt tunga och bra.

Sedan ger jag upp och lägger mig mest i chillen för att vila, eller sitter vid i tältet med samma mission. Äter lite mat och dräller runt en stund till.
Sedan dags för sista nattens sömn...

Upp vid 02 (Måndag:) för att riva tält och packa ihop allt. Vid strax innan tre rör jag igång kroppen till de avslutande låtarna av Antiworlds (DJ) set. Det är samma tyngd fortfarande, och har så varit hela natten har jag hört då jag vaknat lite nu och då de få timmarna jag skulle ha sovit.
Så kliver då Etnica (live) upp på scenen och drar igång. Även detta är ett mycket bra set.
Det bubblar i hela mig där jag står på dansgolvet.
Jag ser antagligen ut som om jag tagit en shitload med E eller nåt, men det har jag ju inte. Jag bara njuter av musiken, av dansen, av stämningen.

Underbart slut på festivalen för min del.
För tyvärr måste jag lämna festivalen där. Jag har en buss att passa... Så till tonerna av Jotis (DJ) set tar jag mig upp till tältet för att hämta min packning och gå.

Detta gör att jag missar några av de tyngsta namnen på line-up:en - Infected Mushroom, Hallucinogen, Sub6, Psysex, Tristan... Och så missade jag Simon Posfords chill-set. Trist som fan. Men det fanns inget annat val kände jag.

Tar mig i alla fall ner till bussen, vilken jag är i god tid till så det blir till att sitta vid hamnen och sakta se hur det börjar ljusna.
Väl på bussen börjar stressen över resan att släppa lite (ingen koll på om bussen verkligen skulle gå, eller om den skulle synka med resten av resan). Bussen visar sig dock vara någon mjölkpallsvariant av den express-version vi tog ut till Capodimonte, så det tar lite längre tid att ta sig tillbaka till Viterbo. Väl i Viterbo hamnar jag dessutom på bussterminalen och ingen upplyser mig om att jag kunnat sitta kvar i bussen för att hamna på tågstationen.
Nåväl, jag är inte den enda förvirrade själen där på morgonen. En tjej från Brasilien försöker även hon ta sig till stationen (hon bodde i Schweiz för närvarande, så nej hon hade inte tagit sig ända från Brasilien för den här festen). Vi löser det med gemensamma krafter och lite lokalsinne.
Hinner med ett tåg, och där kan jag verkligen andas ut.
Inser att jag har gott om tid på mig ut till Fuimicino.

Så jag stannar en stund inne i centrala Rom och leker turist.
Inte för att jag hann se så mycket men jag tog mig iaf förbi Colosseum och tittade lite.

Tyvärr glömde jag kameran hemma, så jag har inte en enda bild från något av irrtågen...

Sedan ut till Fuimicino, upptäcker att det inte finns någon "self service check-in" för SAS på denna u-lands-flygplats så jag får köa bland alla andra. *mutter*
Tar mig direkt bort till gaten och sätter mig där och läser till dess att det är dags att boarda flyget. Sover i stort sett hela vägen till Kastrup. Attans vad trött jag var då...

Resten av resan hem är vardagsmat.
Jag kom hem.
Jag är trött.
Jag är glad.
Jag är nöjd.
Jag är solbränd.

Imorgon är det jobb som vanligt.

Livet är bra.

Off we go

Så där ja.
Nu är det sista (var tvungen att ta mig in till jobbet en liten sväng igen för att fixa en bugg i mjukvaran, folk har leveranser medan jag är borta) fixat på jobbet och jag kan koncentrera mig på packning resten av kvällen.

Det skall bli skönt att komma iväg en stund igen.

Allt är packat (så när som på neccessären) och jag har beställt taxi till stationen för morgonen.

Jag har lite noija inför resan.
Det här är en av få gånger i mitt resande som jag inte har fullt klart för mig hur jag tar mig till mitt slutmål. Sådant är alltid lite halv-disco.
Fast det som är riktigt disco är att jag inte vet om det går förbindelser _tillbaka_ som passar in med mitt flyg hem.

Det här kan bli spännande...
Jag skall nog se till att mitt VISA-kort har täckning för en ny flygbiljett...

Great loss

En av killarna i min grupp tog idag upp vad jag misstänkt skulle ske sedan någon gång i våras.

Han kommer inte att förlänga sitt kontrakt efter att det går ut.

Fasen...
Han är en av de som verkligen kan systemet och som är något av ett nav för de andra.
Det kommer att bli svårt att hitta en ersättare (vi letar konstant efter andra att fylla gruppen med, vi behöver utöka resurserna), och det kommer kännas när han slutar.

Himla trist, men jag förstår honom.
Han är nybliven far (första barnet) och veckopendlar idag från sin bostad i annat län.
Inte världens bästa situation för en nybildad familj nej...

Måste ta ett snack med min chef när jag kommer tillbaka från Italien.
Det här blir inte skoj att reda ut...
Belastningen är hög redan nu, och den kommer antagligen att öka rätt markant under en period även om vi skulle få tag på en ersättare redan idag. Systemet är stort och det tar tid att sätta sig in i det.

Den andra killen som har byggsystemet som sin "specialitet" i gruppen är iofs väldigt kompetent. Men han är lite svårstyrd och har en förmåga att jobba mer som "hacker" än som strukturerad projektdeltagare.
Dokumentation är "inte hans grej" om man säger så...

Jag tror att jag kommer få en del att kämpa med om vi inte hittar någon som fungerar lika bra och strukturerat som M.

Fasen...
Så om någon råkar känna någon som passar in på profilen "Perl, C++, Byggsystem" och som är "strukturerad och noggrann" så skicka hit information illa kvickt!

Djungel!

Det är en djungel där ute!
Det finns hur mycket hårdvara som helst, hur många OEM-tillverkare som helst som slänger ihop saker med några få aktörers centralare delar, hur mycket information som helst att läsa igenom.

Det är så mycket att informationsflödet blir övermäktigt.
Det går inte att få fram något vettigt ur all information, det är svårt att veta riktigt vad man skall fokusera på och vilka mätpunkter man skall följa upp.

Ja. Jag håller på att titta på hårdvara till en ny dator.
Tänkte sätta ihop en stationär maskin när jag väl flyttat till min nya bostad, det känns som att ett år på en och samma plats gör att jag kan kosta på mig lite sådan lyx.

Det lutar åt AMD Athlon x2. Dvs en 64-bitars arkitektur med dubbla kärnor i CPUn.
Men samtidigt känns Intels motsvarigheter trevliga, de har ju dessutom HT som gör att man kan kräma ur ytterligare lite performance i form av respons när man har flertalet tunga applikationer igång på maskinen - frågan är om jag kommer ha tillräckligt med sådan crunching igång på min maskin för att motivera kostnaden...

Jag tänkte filura en månad eller så till, det är ju ungefär det tidspannet kvar innan lägenheten är i min "ägo".
Saker hinner säkert bli omoderna, bordet hinner tippa både till och från någons fördel och det hinner antagligen komma ytterligare trevliga prylar innan jag lyckats få ihop tillräckligt med vettig information för att bestämma mig - så då måste jag väl börja om från början igen.

Det är alltid svårt att köpa _ny_ dator...

Now is the time

Bara två dagar kvar på jobbet, sedan är det dags för Sonica.
Fyra sköna dagar med massor av psytrance.
Dansa, dansa, dansa.
Jag tänker inte stå still mer än kroppen absoult måste för att inte gå sönder.

Ooooh vad skönt det skall bli!