Swish!

Efter en kort visit hos syster och mor&far är det strax dags att fara åt andra hållet ett par dagar. Hemma bara för att packa om väskan. Jul/nyår är mycket resor... Som tradition är, är det nu dags för CCC i Berlin (28:e i ordningen, dock inte så många för min del). Det ser ut att bli ett mildare Berlin än någonsin, vilket iofs inte är mig emot - den bitande kylan som blir i den sta'n när det är vinter är riktigt hemsk, går igenom allt och sätter sig ända in i märgen... Skall bli härligt att vara i Berlin en stund igen, jag kommer sakna att inte ha det "next door" framöver men skall försöka hålla traditionen att vara där i mellandagarna även i fortsättningen.

Sista dagen

Imorgon är sista officiella dagen i min dubbel-roll som produktchef och projekledare. Det är lite vemodigt, även om jag ser fram mot den ny tjänsten och de utmaningar och förmåner den för med sig.

Jag har verkligen älskat att få fara och flyga över planeten, jag hade gärna gjort ännu mer av den biten. Jag går nu mot en mer stationär position, om än med mycket kundkontakt även den. Kanske kan jag forma den till att innehålla en del resor också, vi får se. Om inte så får jag väl resa desto mer privat - det blir förhoppningsvis ordentligt med äventyr på den nya hemmaplanen om inte annat, USA är stort nog att utforska bara det i ett par år (fast det blir nog några resor bort till andra delar av världen även de åren jag är i USA).

Jag har uppskattat att få träffa alla de människor jag träffat och älskat att få ta del av de kulturer jag kastats in i. De upplevelser jag fått, de utmaningar jag ställts inför har varit fantastiska och även de motgångar jag drabbats av har så här i efterhand varit uppskattad lärdom.

Jag har i perioder slitet som ett litet djur, jag har ibland offrat privatliv till förmån för jobbet - något många skulle säga är "fel prioriteringar". I beg to differ. Det jag fått ta del av genom mitt jobb skulle jag inte ha varit i närheten av att få ta del av om det inte vore för de prioriteringar jag gjort. Och även om jag kanske suckat ibland och undrat vad jag hållt på med när det varit som tyngst, så har jag så snart tyngden lättat kunnat se vad jag fått ut av det.

Så nu står jag här och ser bakåt på det jag gjort under mina dryga tre år som produktchef och funderar lite över vad jag åstadkommit. Man blir lätt lite fartblind när man sitter mitt i allt och tänker inte på hur mycket saker hinner skifta på den tiden. Tre år i den här branschen är en ganska lång tid och väldigt mycket hinner hända. Jag har upplevt en sammanslagning av två bolag, tre VD:ar (fyra om man räknar den som var innan bolagen slogs ihop också), otaliga omstruktureringar och en handfull nedskärningar. Jag har bytt arbetsuppgifter flera gånger men aldrig riktigt minskat scopet för det jag gjort (hur många tjänster har jag egentligen?). Jag har sett kollegor komma och gå och jag har sett produkter födas och dö.

Den största biten jag tar med mig ut från detta är att jag lyckats vända två stora sega kryssningsfartyg, som båda byggde på sluten kod i proprietära lösningar, till att få dem att nu bygga på standardiserade/öppna lösningar så långt det är möjligt och med bibehållen prestanda(!). Det senare var något som konstant kastades i ansiktet på mig - att det inte gick att göra lika bra/litet/snabbt/snygg/vfsh med de öppna/standardiserade lösningarna. En liten vinst för mitt ego, en större vinst för bolaget och våra kunder.

Och jag hör hur mina vänner, som vet vilken Microsoft/Windows-människa jag är, fnissa åt mig när jag säger att jag hjälpt till att flytta över lösningar till Linux och Open Source - men det bjuder jag på, för i min nya roll blir det MASSOR med smaskens Microsoft produkter (även om jag faktiskt tänker försöka lösa så mycket som möjligt även i den världen med F(L)OSS)...

Jag kommer nog fortsätta med delar av det jag gör idag även i min nya tjänst, och jag har hela januari med handover av gamla arbetsuppgifter medan jag försöker rampa upp de nya, så även om det är officiellt farväl imorgon så har jag nog några puckar kvar en stund till.

Kanske känns det mer "på riktigt" när jag lämnar landet, fram till dess sitter jag ju till och med kvar på samma stol på kontoret... Nåja. Det har varit en kul resa så här långt och jag hoppas att nästa del av resan blir riktigt rolig även den.

En helg i Oskarshamn

När jag var en liten pojk på si så där 18-och-lite-drygt så var jag ganska ofta i Oskarshamn. Inte så mycket i själva samhället i och för sig, men väl vid färjeterminalen och ett flertal gånger även en bit utanför den. Anledningen till detta var att jag gjorde min militärtjänst på Gotland och den närmaste överfarten från där jag då bodde var just Oskarshamn. Jag har även varit där "civilt" och lekt Ung Forskare; den helgen lagade jag mest mat (jag var en av de som nästan alltid hamnade vid spisen när vi anordnade kurs ja - jag gillar att laga mat) och filosoferade kring saker man filosoferar kring när man är 18-19 (matematik, kemi, datorer och flickor - inte nödvändigtvis i den ordningen).

Nu i helgen som var så var jag där igen. Den här gången med ett bröllop som anledning till vistelsen. Oskarshamn är...litet. Väldigt litet. Så litet och "trångt" att jag fick vibbar av gamla orter jag bott på som jag aldrig någonsin vill tillbaka till. Hualigen... Jag är otroligt glad att livet fört mig ut i världen.

Men brölloppet var vackert, brudparet var vackert, vännerna var många och härliga att se igen, nya ansikten var också skoj att se, maten var god och drickan slank ned. Underbart. Sådana helger tycker vi om.

Och jag vill passa på att tacka den lilla sorken som viskade "I'm on fire for Jesus!" när vi tände ljus i kyrkan - tack! Jag höll på att skratta högt, det hade ju varit passande och fint... With friends like these... Men ja, jag kommer att sakna er när jag flytt landet. Massor. Säkert. Ja, på riktigt. Stollar!

På vägen hem stannade jag till hos mor&far och lämnade av lite prylar (läs: vin och champagne som jag inte vill baxa med mig till USA men som kan få bo och lagra sig i en fin liten källare i de småländska skogarna), blev bjuden på god mat, samt kaffe och sockerkaka(!). Härligt.

Jag körde alltså bil den här vändan, och det var egentligen det jag tänkte att jag skulle ha skrivit lite om. För det var en riktigt skön bilfärd. Det kändes så där som reklamen för den bilburne försöker få det att verka - "Frihet och världen för dina fötter". Cheesy? Ja, verkligen. Men jag satt där i bilen medan mörkret föll och såg skogen passera omkring mig medan jag lyssnade på dubstep (mamma: Så här låter dubstep.) och tankarna svävade omkring i huvudet på mig. Det var liksom en bra bilresa helt enkelt. Jag kände nästan för att bara fortsätta när jag närmade mig Lund - passera Malmö och över bron, genom Danmark, vidare ned genom Tyskland och bara känna välden passare förbi med mina tankar och musiken sköljandes över mig som en varm sommarvind.

Mycket blev tänkt och det var bra.

Nu sitter jag här efter en sjuhelsikes arbetsvecka med dubstep åter i högtalarna och en liten japansk whiskey som sällskap medan jag läst ut en god bok och nu traskar igenom lite anteckningar och försöker rensa upp lite i skogen av saker jag borde tänka på innan året slutar. Det är inte så många dagar kvar nu, och jag kommer vara på resande fot från 22/12 till 2/1 med massor av saker att göra som inte är att sitta och skriva ihop årets händelser. Vi får väl se om jag hinner innan 31/12 eller om det får vänta till i januari.