Sweet

Var så i Stockholm över helgen.
Drällde mest runt utan mål och mening.
Träffade vänner och bekanta.
Tog det lugnt.
Pratade.

SHOPPADE!11!!1!
Uj uj uj. Sweet...

Jag är nu ägare till en riktigt läcker rock. Schnygg som fan helt enkelt!
Filippa K hittade jag den på.
Svart, knälång, figurnära, i ylle.
Fastnade direkt. Och efter att ha testat en i rätt storlek var det inte längre en fråga om jag skulle ha den eller inte - det stod mitt namn på den, den ropade mitt namn, den sjöng för mig och ville att jag skulle ta den med hem. Så det gjorde jag (se där, så lätt är det ;-P).
Hade jag inte gjort det skulle den ha hemsökt mina drömmar för evigt.

Hittade desstuom en SAND skjorta. Ruggigt snygg.

Och en halsduk, för att matcha rocken. Och för att om man har rock måste man ha halsduk, det är en universell lag (samt att man fryser om halsen annars).

Sedan var det lite fest också.
Halloween-tema.
Själv gick jag som Patrick Bateman. Något bara en person lyckades klura ut utan förhandstips eller hjälp. Jag vet fortfarande inte om jag skall tycka att det var skoj att han listade ut det, eller om jag skall bli rädd...

Bortsett från det vanliga "en fest är en fest är en fest" så var det dessutom trevligt att sitta på en kudde på golvet och diskutera Kinas framtida ekonomiska marknad med någon som verkligen är intresserad, som har vettiga saker att säga och som...
Hallå? *viftar lite med handen* Jag skriver här! Om du inte läser orden så kan du ju sluta istället för att låtsas som om du läser...

Ehm. Ja. Alltså. Var var jag.
Jo just det - Jag sa "Kinas framtida ekonomiska marknad". Ja, jag är seriös. Nej, det är inte en omskrivning för "grovhångel". Ja, jag tycker faktiskt att det är en intressant pryl (marknaden i Kina, inte hångel). Och det var mycket uppfriskande att ha någon att prata om det med.
Värdinnan avbröt oss och tyckte nog att vi var fåniga som pratade om sådana saker på en FEST! (Precis som de flesta läsare här antagligen himlar med ögonen och suckar lite när man nämner global ekonomi, dess inverkan på samhällen, arbete, politik och vardagsliv.)
Men men, man är inte mer än man är. Jag hade i alla fall väldigt trevligt.

Nu skall ta tag i de där sakerna jag borde ha tagit tag i istället för att resa omkring i helgen...

shutdown -h

Jag har fått ett erbjudande jag nog inte kan tacka nej till.

Jag behöver bolla det här med någon (även om logiken redan har sagt "ja" inombords så behöver jag "vädra" det en sväng).

Till dess att allt trillat på plats menatalt så kommer jag nog inte att göra några intressanta utsvävningar här (hah! Som om jag gjorde det innan?).

Thank you and good night...

Going postal...

Så var man då tillbaka från en snabbvisit i UK.

Resan dit gick bra, det var till och med lite rofyllt att sitta på flyget och inte kunna göra annat än att försöka slappna av och släppa veckan som varit.

Basingstoke är verkligen en håla!
Söndag kväll... Det enda jag hittade att äta var McD. Jag mår fortfarande dåligt...
Och det enda stället att hitta något att tugga lite på framför hotell-TVn (bortsett från hotellets roomservice då) var Texaco-macken runt hörnet.

Vafna!? Klockan var ju inte mer än 18! Det nog fasen mer liv i den svenska kuliss-hålan en söndagskväll än det är i Basingstoke...

Måndagen blev tidig. Upp vid 06 (efter att bara ha sovit fyra timmar, det tar alltid minst en natt att vänja mig vid en ny säng, fast jag måste säga att kuddarna var riktigt trevliga på HI) och jobb fram till 17.
Naturligtvis var inte allt på plats som skulle vara det. Så allt blev inte gjort som det skulle bli.
Men som M så fint uttryckte det "I think your presence here at least speed things up. We could have waited another month for the servers to be up an running...". Så någon nytta gjorde jag väl. Även om hela förmiddagen mest spenderades med att svara på mail och ringa chefer i SE för att reda ut andra saker.

Drog mig ut mot Heathrow redan vid 17 (flyget skulle gå 20), eftersom det var vägarbeten på M3 och dåligt väder - kan vara bra att ha gott om tid då.
Bwahahahahahahahahaaaa!
Där fick jag för att jag försökte vara smart och förutseende...
Visst - taxiresan tog sin dryga timme, men när jag hämtar ut mitt boardingpass (man checkar inte in på en flygplats längre, det sköter man via nätet juh) så står det på skärmen "delayed 20min".
Ok. Inte hela världen. 20min hit eller dit är ju inget...

Traskar så runt bland "taxfree"-butikerna på Heatrow. Hittar lite skönhetsprylar (dock inte till mig, det märke och den sort jag vill ha fanns inte att uppbringa på hela flygplatsen. Bah!), käkar en bagel och dricker en något bättre kaffe än de koppar jag fått hittills under dagen (varför varför varför!? Varför kan inte engelsmän ha åtminstånde samma sunk-kaffe som svenska företag? Till och med engelsmännen klagar ju på att det är blaskigt, och då är det fasen illa!), tar det lugnt en stund och inser sedan att det nu är en timme kvar till flyget skall gå.

Vad gör man i en timme till?
Traskar runt lite till...

Hittar en Krug Grand Cuvée till ett riktigt bra pris. Köpa!
Mmmm. Fin liten champagne.
Så där ja, då var åtminstånde en halvtimme borta (ja jag tar god tid på mig när jag botaniserar bland champagner och vin) och det kanske är dags att gå till gaten?

Icke!
Nu säger displayen "delayed to 20:55"!
Mendetvarvälsjälvafandå...
Vad har jag gjort för att förtjäna detta?
Inser inte SAS att jag är trött och lite grinig nu?
Varför gör de så här mot mig på en måndag kväll?

Traskar så runt lite till, köper en whisky mest bara för att det är skoj att shoppa och för att det får tiden att gå lite snabbare. Någon Annan(TM) kanske får glädje av den...

Sätter mig i en väntsoffa och stirrar på informationsskärmarna.
20min kvar - Inget gatenummer...
10min kvar - Inget gatenummer...
*börjar ana oråd igen*
1min kvar - Inget gatenummer...
5minuter sedan det skulle ha gått enligt förseningsinformationen - inget gatenummer...
21:10 - Gate 2!

Woho! Woho! Ready for take off!!!

Så. Nu gör jag kvällens andra misstag - jag skyndar mig till gaten!
I min naiva lilla värld så är det ju så att eftersom vi är försenade så vill alla, ja precis alla, komma iväg så snabbt som möjligt och därför tar sig alla till gaten så snabbt som möjligt för att vi skall komma iväg.

Bwahahahahahahahahaaaa!
Hurjvälanaivfårmanvaraegentligen?!

21:20 - jag sitter på flyget och svär tyst över att folk forfarande håller på att drälla in.
21:30 - Men vad i helvete!?! Är inte alla här nu? Skit i resten och flyg iväg för fasen!
21:40 - Så ja. Stäng dörrarna och dra!
21:50 - "This is your captain speaking..."
Och då var det ju inte för att säga "nu jävlar flyger vi", utan för att tala om att det kan ta en liten stund till innan vi får lämna Heathrow.

Nu ger jag upp. Stänger ögonlocken och försöker blocka ut allt småprat som är runtomkring mig (varför kan jag inte få ha mp3-spelaren igång? Killen bredvid mig får ju ha sitt digitala armbandsur igång!).
Vid 22 (vi är fortfarande på UK-time, ok) så börjar vi iaf rulla ut. Bara för att stå still ute vid startbanan istället...

Kom hem vid 00:30 (SE-tid), då flög piloten på rätt bra skall sägas. En resa som normalt sett tar 1:50 tog 1:20... Och i övrigt måste jag nog säga att det var kanske världens bästa pilot (bortsett från att han var usel på att ljuga - "problem med air con", yeah right - det betyder "cabin pressure problems" i mer klarspråk) - märkte inte starten alls, och landingen var även den helt seamless. Det bara vibrerade lite mer av att det var skrovligt underlag plötsligt. Men inget duns på väg ner, och inget "gupp" på väg upp. Klart bra. Den killen kunde sin sak.

Och där kan man ju tro att resan var slut. Icke!
För vid 00:40 (då jag tagit mig ut ur terminalen) så är det naturligtvis så att det inte går något tåg från Kastrup innan 01:16.

Tack H för att du guidade mig till 7/11 (som jag inte visste fanns där) så att jag iaf fick tag på lite vatten och en chokladbit... Vem behöver karttjänster när man har en H att sms:a? :-)

Taxin från andra sidan sundet gick iaf snabbt. Mindre än 15min att ta sig hem. Det är rätt bra jobbat. Så vid 2-tiden kunde jag ta min trötta lekamen och krypa ned under täcket.
Trött som en klubbad säl...

Så. Hur var er måndag?

Dags att...

Köpa filmvisningsanläggning!

Jag har plockat ihop en underbar uppsättning DVD:er som jag vill sätta mig ner och se i sträck (ehm, ok, det går inte riktigt. Men jag skulle gärna slappa bort en bunt timmar i en soffa framför filmvisaren nu.).
Kundvagnen som bara väntar på att bli expedierad (för jag kan ju inte köpa sakerna innan jag har en filmvisningsanläggning, visst?) innehåller:

• The Prisoner (complete series)
• Hellraiser (alla filmerna)
• Nightmare on Elm Street (alla filmerna - visste ni förresten att Johnny Depp är med i den första filmen? Ett måste för alla Depp-fantaster. *ler*)
• The Shining (tack för påminnelsen om den godbiten, "H".)
• Scanners (mmm. David Cronenberg.)
  

Ok. Det kanske märks att jag har ett sug efter gamla skräck-klassiker...

Fast Prisoner är inte skräck nej, det är bara så totalt underbart skevt och skruvat!
Engelsmännen är (nog) världens bästa producenter av TV-serier...

Dags att göra mig i ordning för resandet. "Pengar, pass, phone, (eeeh, där tog p-orden slut) e-ticket, note-book". Tar inte så lång tid att slänga ned i väskan, men jag tror fortfarande att det är något jag glömt... En gnagande känsla i bakhuvudet. Nåja. Det ordnar sig nog. Så länge VISA-kortet och telefonen är med så löser sig det mesta...

Welcome to paradise!

Hey poor, you don't have to be poor anymore
Jesus is here!
In the name of Jesus (Alleluiah!)
Feel like your life is going nowhere
Ten seconds... Standby
Jesus is the Son of God
Come in Jesus (Alleluiah!)
Oh God I'm a sinner!
I deserve to go to hell (Alleluiah!)
No Sex Until Marriage!
Oh God I'm a sinner, I deserve to go to hell
The bible said you keep him out in the lie
In the name of Jesus
Jesus is the Son of God
In the name of Jesus (Alleluiah!)
Hey poor, you don't have to be poor anymore
Jesus is here! (Don't tell the devil)
Hey poor, you don't have to be Jesus!

Mmm... Gammal goding i högtalarna...

<unsanity>
Sometimes it hurts. But if I ignore it - it will go away!
I know that which is bothering my senses, that which fills my every cell, is but a shadow of something far more great. Ancient, I guess they'd call it.
And I know it must not be allowed to grow.
For within darkness, no creature of light can be born.
</unsanity>

Imorgon far jag till UK.
Någon som vill ha något ur "TaxFree'n"?
(Ja ja. Jag ska ta med Salt&Vinegar crisps hem...)

Förälskelse förklard.

Mouhahahahahaha!

Jag gillar sådan här forskning. Ett steg närmre mina egna "sanningar" och "teorier" om att det "bara" är frågan om kemi, och att som sådan så kan man naturligtvis påverka det hela, och istället för att låta "känslorna" styra en själv så styr man dem.

Welcome to the future, where we act on knowledge.

[Scientific American]
The rush we feel when newly in love is not an emotion. It is a reward produced by ancient brain pathways that similarly motivate eating and drinking, according to a new, multi-institute study. The results indicate that during the intoxicating early stages of a relationship, "we are driven", says Lucy L. Brown, a neurologist at the Albert Einstein College of Medicine and co-author of the study. "The person we are in love with becomes a goal in our lives."
Brown and hear colleagues recruited 17 subjects who were 18 to 26 years old and had been smitten for one to 17 months. The researchers used functional magnetic resonance imaging to see how the subjects' brains responded to a picture of their beloved, in contrast to an image of an acquaintance. For every lovebird, gazing at his or her sweetheart activated the unconscious neural system associated with reward, which arose early in mammalian evolution to encourage vital behaviours. Other neural activity varied: for example, some individuals who had been in love for more than eight months had stronger signals in cortical areas involved in cognition and emotion.
Brown concludes that early romantice love is not an emotion but a motivational stage. The brain encourages an intense focus on the beloved through the reward system. Then, thanks to many neural systems linked to our reward circuitry, we experience other feelings. "When you are in love, you can be anxious, happy, sad or angry," Brown says, "but you still have a core feeling of loving the person."
Eventually Brown would like to follow relationships that last for years, to understand what happens "when people form attachments and what goes wrong when people don't," she explains. In the meantime, her group is studying personal rejection by showing subjects a picture of a recent ex-boyfriend or ex-girlfriend, which Brown notes "is not so rewarding."
[/SA]

Underbart!
Jag gillar när man kan börja förklara det som så luddigt brukar refereras till som "känslor".
Och ja, jag är väl lite extra glad åt det hela eftersom de är inne på samma spår som jag själv varit ganska länge (fast jag har inga forskarpengar att leka bort på att studera det hela)...

Tänkte bara att jag skulle förgylla er värld lite.

Klockan är sju...

Och jag har hunnit städa lite, vika in lakan och handdukar, bokat tvätt-tid, gått ut med sopor, ätit frukost, läst lite bloggar, skummat igenom nyheterna samt diskat.

Ja, jag vaknade tidigt.
Ja, jag har sovit ordentligt.
Nej, jag kan inte somna om...

Helg

Sägs det att det är nu.

Jobbade fram till halv sju ungefär. (telefon)Möten med amerikaner på västkusten gör att man behöver vara kvar på jobbet lite längre än man kanske önskar...

Har i alla fall fått på plats alla planer (bortsett från startdatum, eftersom jag inte säkrat alla resurser i projektet än) för ett pilotprojekt där vi skall försöka få ner byggtiderna än mer än vad vi redan fått under året.

Så idag har jag muntligt "skrivit under" på ett letter of intent.
Detta LoI innebär miljonkostnader om piloten går bra. Iiiik! Jag är inte riktigt van vid sådana pengabollningar.
Men å andra sidan kan företaget jag jobbar för spara mångmiljonbelopp på det hela. Så utgifterna får nog anses vara en piss i havet i alla fall.

Kvällen spenderas med musik och avslappning.
Skall in till jobbet på söndag morgon för att klappa om lite servrar, sedan drar jag till UK.

Skönt med lite omväxling, även om det är jobb där också.

Dags att släppa jobbet...för ~36h iaf. ;-)

Dags att söva ned mig...

För många timmar...

Det känns som om jag har feber, men det har jag inte.
Sov knappt i natt, så det gjorde väl sitt till.

Skall försöka ta lite sovmorgon imorgon, och dessutom traska hem i hyfsad tid.

Drar till UK på söndag eftermiddag och stannar till måndag kväll.
Tisdagen har jag redan sagt att jag inte tänker ta mig in till jobbet, jag får se om jag tar ledigt resten av veckan också (om det går).

Behöver vila upp mig lite, ladda batterierna en stund.

Postponed

Phew...

Skopje är skjutet på.
En vecka eller två. De hade inte fått serverparken på plats än, och inte nätkopplet heller. Och då är det ingen mening att åka ner.
Lite respit.

Passar bra. För jag vill helst vara hemma i veckan som kommer.
Men det ser ut att bli England söndag kväll till tisdag eftermiddag i alla fall. Om de nu bara kan bekräfta att deras servrar verkligen är i ordning för att sättas upp...

Det är underbart att inte veta hur morgondagen ser ut...
Kanske bäst att ha en väska packad och passat i innerfickan?

Bekräftelse

The following items have been shipped to [me]
1. The Merck Index
2. Soul Made Flesh
3. The Universe of Consciousness: How Matter Becomes Imagination

Mmmm... Soon they will be mine.
Mine...
All MINE!
*mad scientist laughter*

Vad gör man i Skopje en tisdagkväll?

Ja, ni läste rätt - Skopje.
Ja, Makedoniens huvudstad.
Ja, det där lilla landet som ligger någonstans på Balkan och som ingen vet ett dyft om.

Jag tror det är med Makedonien som med Eslöv - det är bara en kuliss!

Min kalender säger att jag skall dit i nästa vecka (till Skopje alltså, inte Eslöv), om inget annat meddelas imorgon.
Och om jag inte skall till Skopje så skall jag Basingstoke.
Dock inte lika länge. UK-prylarna kan fixas över en dag. Makedonien kräver tre.

UK-resan blir av även om det blir resa till Skopje. Det blir bara skjutet en vecka frammåt i så fall. Tur att jag inte är flygrädd...

Och så vill de att jag skall till Nürnberg också. Och till RTP (NC, USA). Men först efter årsskiftet antagligen...

Fattas bara att Tokyo anser att jag behöver vara på plats en stund också (fast det skulle jag verkligen inte ha något emot!)...

Join the army - see the world!
Det känns lite så just nu.
Fast utan vapen i packningen.
Tyvärr. Tror jag...

Vackert

Jag bara måste dela med mig av det här...

Grunden i det hela är Electric Sheep. (För den som missat det så är projektnamnet en tribute till Philip K Dick, men det utgår jag från att alla, precis alla, förstår bara de ser de två orden ihop.)
Gå in under archives och titta på alla fina generationer. Man kan drömma bort precis hur lång tid som helst där...

Och det jag vill peka på speciellt är Generation 165...
Scott Draves har gjort en musikvideo till musik av Alex Theory med/av renderingar från denna generation.

Hämta ner filmen. Ni kommer inte att bli besvikna. (Och blir ni det ändå så är det ert eget fel, inte mitt.)

För första gången har någon lyckats komma i närheten av att visualisera det som sker bakom mina ögonlock då jag slappnar av och skall sova...
Välkommen till min "galenskap"!..

TV

Man kanske skulle köpa sig en TV i alla fall.
När soffan har kommit om inte annat.

Känner för att sunka framför en "dålig" film, men det är inte så värst intressant att utsätta sig för det framför en liten datorskärm och dessutom sittandes på en köksstol...
Bekvämlighetsdelen i mig säger att jag bör välja "nej".

Skall kanske röja undan lite plast och kartong istället.
För att "inte ha något" så har jag väldigt mycket embalage liggandes i vardagsrummet...

Rastlöshet tror jag det kan kallas också.
I kombination med rörigt huvud.

En kanna te och en sopsäck! Kvällen är räddad! ;-P

Tankar kring...

Jag vill bara klargöra lite kring mina noijor om pengar...

Jag har inga som helst problem med att låna ut eller ge pengar till bättre behövande.
Det är (i min lilla mentala bubbla) skillnad på att hjälpa någon annan och att "göra onödiga saker för mig själv".

Och ja, jag har insett att det inte bara gäller pengar.
Det gäller det mesta.

Att unna mig själv något är svårt. Att unna någon annan något är lätt.

Jag är "hård" mot mig själv. Lite "du skall inte tro att du är något" kring det. Att jag skall veta min plats, inte sticka ut, inte glänsa, inte riskera att trampa andra på tårna med mitt leverne. Medmänsklighet med den lilla twisten att jag glömt (förträngt?) att även jag är någon annans "medmänniska"...

Samtidigt vill jag så gärna njuta av det faktum att jag har en god ekonomi. Låta inte bara kroppen njuta, utan även sinnena.

Antar att det enda sättet att få bukt med min avoga inställning till mitt eget njutande är att tvinga mig själv till att njuta. Hur skevt det än kan låta. För när jag väl har köpt/gjort det där som jag noijat mig över så länge så njuter jag verkligen av det...

Så med tvång menar jag då att faktiskt köpa mig den där lampan, TV'n, surround-anläggningen, den där massagen, eller vad det nu kan tänkas vara som jag funderar på, och sedan tänka.

För jag kommer ju alltid (nåja... Även jag gör dåliga inköp.) fram till att det var en bra sak att göra/köpa och att det var värt det.

Som fösta steg i min nya terapi (högst ovetenskaplig sådan) har jag nu köpt mig en bok som jag länge velat ha, men som jag alltid tyckt varit för dyr - The Merck Index.
Den dyker upp om en vecka ungefär. Kom till pappa!

picture post.

Jag hittade soffan i "nyhetsbladet" från SC.
Fast det blev en grynig bild, och jag fick inte med armstöden...
Och så är det en 3-sits som jag köpt...
Och så är den röd när jag får den...

Ehm. Ja ja. Ni kanske kan försöka föreställa er det hela. Hoppas ni har bra fantasi...


Update: Jag lyckades ta en bättre bild, med den "riktiga" kameran istället. Och så photoshoppade jag bort allt guck som var runt den (inklusive prislappen ;-))...

Det tar tid

Att lära sig att ha pengar igen.

Jag tänker alltid att det liksom inte blir något kvar frammåt slutet på månaden.
Att om jag köper kläder för några hundralappar så är jag på gränsen till att inte kunna äta.
Att det är onödigt att köpa saker som "bara är" utan att ha någon annan funktion än att ge någon slags sinnesro, då är det bättre att lägga pengarna på mat.
Att om jag varit på restaurang en kväll så måste jag äta knäckebröd i en vecka.

Det sitter djupt rotat.
Att "inte slösa".

Så idag när jag varit ute och beställt mig en soffa så får jag naturligtvis ångest efteråt.
Fanns det kanske en billigare?
Räcker det kanske med en nedsutten sak från Myrornas?
Hur skall jag ha råd att äta nu?
Vad i helvete har jag just gjort!?!

Jag fick titta på saldot på kontona flera gånger, ta ett par djupa andetag, räkna budget fram till årsskiftet, titta på "löneprognoser" mm för att till slut lugna mig och inse att det faktiskt inte gör speciellt mycket till eller från på kontot att jag köper den där soffan.

Men det tar emot i alla fall.
Jag ogillar utgifter helt enkelt. "Man vet aldrig hur länge det här varar" är väl det som ligger i bakhuvudet och gror...

Men nu skall jag öppna en kall mellanöl och luta mig tillbaka med musiken i bakgrunden och njuta av det faktum att jag faktiskt köpt mig en soffa. En soffa jag verkligen vill ha. En soffa som ingen annan suttit ned innan mig. Den är min, bara min...

Soffa!

Jajjemän.
Jag har hittat en soffa.

Gick runt lite på Seating Concept. Tittade och provsatt.
Provsatt lite mer, provlåg, låg på sniskan, halvsatt, satt ordentligt, låg raklång... Ptja, allt sådant där som man antagligen kommer att göra i soffan.

Det blev några soffor som testades. Men det var främst två som föll mig på läppen utan vidare diskussion.
Så det fors lite fram och tillbaka mellan dem, satt längre stund i båda, diskuterade färger, inredning mm med säljaren (ehm, de heter säkert inte säljare numera, det heter säkert något i stil med "inredningskonsult"...) och blev mer och mer förtjust i den ena av sofforna.

Så jag bestämde mig. Och då var det ju bara tyg och färg kvar att välja...
Bara...
Det tog sin lilla tid kan jag ju säga...

Den kommer att vara röd.
Jag gillar röda soffor.
(Tyvärr har jag ingen länk till någon bild. Den finns inte med i sotimentet på hemsidan.)

Den kommer dock inte hem till mig än på många veckor.
Som vanligt när jag hittar något jag vill ha så har de ju inte prylen hemma.
Här visade det sig att de inte ens hade den på lager - "Den börjar tillverkas på måndag..."
Åhå.

Fler veckor utan soffa. Men jag överlever nog.
För den som väntar på något gott, osv osv osv bla bla bla...

To work or not to work

Vi har haft problem med byggmiljön i veckan.

Gissa vem som när den här dagen var slut redan hade jobbat en dryg arbetsvecka...
*vinkar lite*

Ibland är det slitsamt, men samtidigt finner jag nöje i det.

Veckor med över 50h brukar dock inte vara bra, men jag tänkte ta ledigt lite i nästa vecka som kompensation. Om jag nu har tid med det...

Dock ser vecka 45 ut att kunna bli en vecka med mycket, eller helt, ledigt.
Vi får väl se.
Kanske lite sol? Var hittar man solen så här års?
Eller skall jag "bara" åka till London och såsa runt kanske?
För visst behöver jag en ny kostym? Visst? Johodå! Tänkte väl det...

Men nu är det dags att stänga ögonlocken för natten.
Skall lägga mig i sängen med mina STORA hörlurar och lyssna på Shpongle till dess att kroppen blivit mer som gelé än den betong den är just nu.

Relax... Let the sound of my voice take you to the land of dreams...

Bläurgh

När man varit på jobbet i tretton timmar, och inte ätit på nio...
Så skall man inte.
Jag upprepar - INTE!
Sätta sig vid datorn där chokladstashen är.

För då glömmer man bort att man borde ordna mat, och äter istället choklad.
Och vipps så sitter man där utan någon chokladstash och med en lätt illamående kropp.

*gnurk*

Nåja. Jag kan ju trösta mig med att jag inte kommer att göra samma misstag imorgon.
För nu finns det ju ingen chokladstash längre...

We MUST take our tablets - or else we will GO MAD

Jag fick det här JETEFINA(!) kortet idag av en vän.
Jag ler fortfarande åt det...

Tack SNELA du.

Jag lovar att äta mina tabletter, så att jag inte blir galen.
Eller i alla fall inte mer galen än jag redan är.
Om jag nu är det...

Master this...

En bekant pekade på ett litet engelsk-test i sin dagbok på annan plats.

Naturligtvis var jag tvungen att ge det ett försök.
(I'm a sucker for time-wasting net-tests.)

Och av att döma hur det gick, så skulle jag tro att man kan sluta sig till att jag läser en hel del på engelska, och då av författare som använder ett språk som är något mer lingvistiskt skruvat än vad slumpmässig författare från "Pressbyråhyllan" gör...

Här är testet: commonly confused (english) words test

Och så här gick det för mig:
English Genius
You scored 100% Beginner, 85% Intermediate, 100% Advanced, and 100% Expert!

Vilket leder till följande kommentar från testmakaren:
You did so extremely well, even I can't find a word to describe your excellence! You have the uncommon intelligence necessary to understand things that most people don't. You have an extensive vocabulary, and you're not afraid to use it properly! Way to go!

Och så undrar en del varför jag ofta skriver mina små anteckningar och tankar, och nästan alla mina mer prosaiska små irrsprång, på engelska...

Fast det är klart. Det är bara när jag verkligen lägger den sidan till. För om jag sitter och slöknapprar engelska i en chat eller på en (mer avslappnad) mailinglista så kan mitt språkbruk bli ungefär som de flesta andras tror jag - dvs en aning förkortat och med mindre korrekt grammatik.

Hur som så är det skoj att leka med språk.
Mer ordbajsande åt folket!11!!1

Oompa-Loompier i latex!

"Om du gillar hundra dansande dvärgar i latex så är filmen din grej..."
Var kommentaren jag tidigare fått om Charlie and the Chocolate Factory.

Well...
Nog för att hundra dansande dvärgar i latex inte riktigt är min grej - men jag gillade filmen.

Jag och mitt biosällskap garvade läppen av oss. Något vi tycktes ensamma om att göra...

Antingen saknade övriga besökare humor, eller så var det all högklassig choklad vi tryckte i oss som gjorde att vi var mer i synk med filmen...
Any which way - I laughed, I liked!

Bra film för världen.
Helt rätt en måndag som denna.

Note to self - must have DVD, think of all the extra material...

Man skall inte...

Ropa hej för tidigt.

Som sagt. Berg-o-dalbanan har börjat.
Inatt (fick jag veta i förmiddags) blev farmor sämre igen.

Väntan...

Jag tar mitt pick och pack och lämnar skånelandet bakom mig över helgen.
Jag tror miljöombyte kan vara bra för mig.

Ståltant

Det är otroligt hur kroppen reagerar på lättnad...

Farmor vaknade i morse. Var förvirrad en stund, och när hon fått reda på att hon var på sjukhuset så tyckte hon "Varför då? Jag sov ju bara lite.".

Ståltant! *ler lite*

Så var döden lurad för den här gången.
Men läkarna var inte direkt positiva iaf. Tydligen börjar hennes hjärta svika.
Fler tester... Mer väntan.

Antar att berg-o-dalbanan bara börjat...

Musiken

Efter två glas vin så börjar musiken komma ikapp.

Den börjar åter göra sig påminnd, börjar tränga igenom muren.
Den målar fortfarande inte lika skönt som bara några dagar tidigare, men den finns där - jag märker den...

Har suttit med en "blog" (det är inte riktigt en blog, men det är nog den bästa beskrivningen jag kan komma på just nu) senaste timmen.
Den handlar om hur människor (generellt) hanterar trauman, stress, ångest.
Intressant. Mycket intressant.

Inte för att det hjälper eller lättar mitt psyke just nu. Men det ger en glimt in i mitt inre, en förklaring på vad som rent fysiskt händer och varför hjärnan gör som den gör i form av receptorer, molekyler - ni vet sådan där kemi som alla utom vi riktiga nördar tyckte var pest i skolan...

Jag kom på att jag hade en choklad-stash...
Nog för att den decimerades rejält under tiden som jag lät "någon annan" ta hand om den, men den hade kvar ett par riktiga god(haha)bitar.
Så nu varvar jag min Chardonnay (väl kyld) med Poulain 76%.
Gommen njuter, även om sinnet i övrigt är rätt dämap.

I dödens väntrum finns ingen värme

Jag sitter på en obekväm stol, köksstol, framför datorn.
Lyssnar på musik och dricker vin.

Jag vill så gärna att allt surr tystnar i skallen, men det vill sig inte.

Jag hittar inte "min plats"...

"Pulsen är låg och oregelbunden."

Jag kan nästan känna det själv, som om det vore jag som låg där...

"Hon är kall, mycket kall."

Jag känner hur rummet omkring mig krymper och kylan sluter sig kring min kropp.

Inombords vill jag skrika.
Vända mitt ansikte mot skyn och bara vråla.
Släppa ut den hjälplöshet som huggit tag om mitt inre.

Om jag öppnar munnen kanske den flyger ut och lämnar mig?
Kanske växer den sig bara starkare, föds av det ångestvrål som öppnandet skulle resultera i?

Så jag stänger munnen.

Sluter ögonen.

Sluter mig.

Musiken känns tunn i mina öron.
Orden i texterna når mig inte riktigt.
De annars så vackra tonerna rår inte på att färga mitt sinne så som de brukar.

Tonerna som annars får mig att dans, studsa, fara runt - får mig nu bara att sakta vagga på min stol.
Kanske vore det bättre att lägga sig ned? Nej, jag saknar en soffa, en stor fåtölj att sjunka ned i...
För jag vill inte lägga mig ned - om lägger jag mig ned så kommer tårarna, och tårar fräter på min hud. Som saltsyra som rinner längs mina kinder. Det svider fortfarande från de som rann där tidigare.

Hjälplöshet, maktlöshet, känns värre än det djupaste av ångesthål.
Ångest kan man bryta, man kan ändra sina tankar, sina rutiner, sitt psyke.
Men att inte kunna göra något alls, för någon man håller av, är bortom allt.
Det finns inga verktyg som hjälper. Ingen rationell tanke kan lindra, inga ord läka, ingen handling lyfta.

Vinet smeker strupen, men tanken som följer värmer inte - den kyler än mer.

Döden är kall.

Det räcker nu

Tack världen, jag har hajjat hinten - OK!?

Det räcker nu... Du behöver inte göra det klarare än så här.
Enough is enough!

Jag skall sluta le, sluta känna att livet är OK, sluta tycka att jag har det bra och att saker snurrar på i en bana som tycks gå mot ljusare punkter hela tiden.

För varenda jävla gång jag känner så, så kommer du där och slår hål på mina tankar.
Strör salt i mina ännu inte helt läkta sår och bara ler åt det som sker.

Jag har fattat vinken.
Låt bli att upprepa det här. Vad fan begär du av mig egentligen?!

(Och för den som undrar - min farmor har just drabbats av en stroke och det "ser inte så ljust ut". Det räcker med död och elände i släkten nu...)

Drömmar

Ibland är mina drömmar så verkliga att jag när jag vaknar (och då inte bara direkt efter, utan flera timmar efter) har svårt för att intala mig själv att det som skedde i drömmen inte har skett i verkligheten.

Beröringarna kändes och jag kan återkalla dem lika väl som känslan av att slå i tån i tröskeln (som jag gjorde "på riktigt" igår).
Smaken sitter i minnet, som vore det apelsinjuicen jag drack till frukosten idag.
Dofterna ligger kvar, lika verkliga som de från brödet jag nyss åt.

Det är hemskt på ett sätt.
Eftersom mitt intellekt säger åt mig att en dröm bara är en dröm och inte verklighet.
Eftersom jag innerst inne vet att det inte hänt "på riktigt".

Ändå är det trevligt att ha så verkliga drömmar.
För det ger mig en chans att uppleva något jag aldrig kommer att få uppleva annars, och kunna återkalla minnet av det som om jag faktiskt varit med om det.

Kan tyckas lite schitzofrent kanske, men om det är psykstört att kunna känna den verkligheten i något som inte skett så föredrar jag psykstörningarna framför den grå verkligheten.

Men visst. Det vore ju miljoner gånger trevligare om det dessutom verkligen skedde...

Jag antar att jag får drömma vidare...

Lägenheten

Nu börjar saker komma på plats.

Jag har nu en säng (woho!) och ett skrivbord.
Alltid en början...

Så nu sitter jag lite bättre när jag "datar". Det gör också att det åter igen blivit trevligt att pilla lite med musiken.
Och det skall väl tilläggas att de senaste två skivorna som landat i mitt knä spelar en stor roll i det hela.
Depeche och VNV gav inspiration.

Mer kaffe, mer musik!

A million faces, each a million lies.
For each and all a chrome disguise.

Rysningar av välbehag

Gudarna är tillbaka!

Eller - de kanske inte är gudar, men bra nära i alla fall.
Ny skiva på gång.
Och jag kan bara säga att - det här är bland det bästa som nått mina öron det här året!

Det är så bra att det går rysningar av välbehag längs ryggen.
Jag har inte kunnat göra annat än le och blunda medan musiken smeker min hörsel.

Jag njuter verkligen.
Orgasm för alla sinnen!

Jag pratar naturligtvis om Depeche Mode. Och deras senast släpp Playing The Angel.

Se genast till att bli upplysta!
Lyssna!
Njut!

Det är en ORDER!

*försvinner in i musiknjutningsmolnet igen*