Skum vecka

Har gått runt hela veckan och känt mig "lite annars".
Det har inte varit extremt mycket att göra på jobbet, dvs inte mer stress än vanligt, och inte har det hänt något "out of the ordinary" på fritiden heller. Ändå har jag känt mig off, som om något är ur synk och det inte riktigt vill ordna till sig.

Det har varit fantastiskt skönt att springa igen. Det rensar skallen och ger kroppen en rejäl genomkörare. Men så snart jag hamnar i lägenheten och träningströttheten gått över så kommer det där lite udda humöret och gör sig påmint.

Ikväll har jag nog inte gjort sakerna bättre genom att sitta och lyssna på gamla synth-skivor som jag lyssnade på när jag, så här i backspegeln med nykter syn på saker, inte mådde särskilt bra alls.
Det är bra musik, men shit vad deprimerande det är! Man sjunker ju in i en introvert liten luddkoja på ingen tid alls. Trist, för det är som sagt bra musik. Men den är så otroligt starkt kopplad till känslor och sinnesstämningar som inte alls är särskilt nyttiga.

Eller är det verkligen musiken som gör det? För att citera den underbara filmen High Fidelity -  Did I listen to pop music because I was miserable? Or was I miserable because I listened to pop music?


Hur det än är med det så behöver man ju inte späda på det hela. Så nu är spellistan ändrad och det är mer neutral bra musik i bakgrunden. Jag är dock fortfarande på ett udda humör. Jag lyckas bara inte sätta fingret på vad det är som är skevt...
Kanske skall jag bara gå och lägga mig och låta natten ta hand om vad det än är som gnager i mig. Kanske är det bara hösten som är här...