Så var Vegas-vistelsen över för den här gången.
I had fun... Let's leave it at that. :-)
Nu dags för ett par dagar i mitt älskade San Francisco. Träffa goda vänner, äta fantastisk mat, dricka underbara viner, njuta av livet i intressant och underhållande sällskap.
Och så shopping förståss. Jag har ju lovat att svänga förbi Sephora ett pra rundor. Måste nog skaffa en till resväska först bara...
Stannar ju som bekant i Vegas. Men ett par ögonblicksbilder kan jag ju dela med mig av.
Ingen vistelse i Vegas är komplett utan att luta sig tillbaka i teater-mörkret och se seriöst trippade föreställningar av Cirque du Soleil.
Satan i gatan vilka akrobater de är. Fantastiskt.
Fast jag får erkänna att jag för första gången inte var helt såld av showen. Såg _Kà_ den här gången. Det är en hel del "vapen-fight" i den, och där har jag sett så otroligt mycket bättre uppvisningar av kampsportare att det mest kändes lite genant när de viftade runt med sina svärd och stavar.
Men bortsett från den lilla biten så var det två underbara timmar. Om ni är i Vegas så se någon av deras shower. Det är värt varenda krona.
Killarna som står och delar ut stripp-klubb-flyers (och andra flyers...) försökte ett nytt trick för uppmärksamhet ikväll:
- GAY DONKEY SHOW! Anyone wanna go to a GAY DONKEY SHOW!?
...ingen av de förbipasserande reagerar...
Killen som ropat det vänder sig till en av de andra flyer-killarna:
- I told you nobody would want that...
Ehe...
Nu är jag matad och lite solad på. Så dags för kvällsaktiviteter.
Jag brukar inte ha problem med varken start, flygtur eller landning.
Inte med rejäl turbulens heller.
Men om man kombinerar turbulens med landning och dessutom sådan turbulens som inte bara gör att planet rör sig i y-led utan även i x-led så var det allt så att till och med jag blev svettig om handflatorna...
Yikes... Värsta landningen jag varit med om hittills.
Men nu har jag tagit mig till hotellet och fått mitt rum som har en jacuzzi i rummet med utsikt över resten av rummet:
Eller snarare "long long long long flight time" i det här fallet.
Damn vilken tid det tog att ta sig till sin destination.
Ut från CPH gick det ju smidigt. Jobbade in i det sista och fick för första gången i mitt liv avsluta ett samtal för att flygvärdinnan tyckte "Stäng av den där nu...". Ehm. Sorry.
Över till IAD (Dulles, Washington) gick smärtfritt. Första gången på länge som apklass inte stört mig allt för mycket. Inte så att jag kommer att hoppa jämfota av glädje över att flyga apklass igen, men jag dog inte av resan i alla fall. Sällskapet var kanske det som gjorde det hela uthärdligt. Mycket prat under resan, sådant hjälper ju tiden att flyta på när inflight entertainment-systemet inte har något utbud att glädjas över.
IAD är ingen rolig flygplats. Trång och långa köer. Gick dock förhållandevis smidigt genom immigration och transfer-security. 1.5h från att dörrarna öppnades på flyget till dess att jag hade en Starbucks™ Grande Latte (skim milk) i min hand. Helt ok, har varit med om värre i SFO tidigare.
I IAD blev det dock tvärstopp... Först var flyget in försenat. Sedan tog det lite längre tid med "engineering security check" av flyget (whatever that means) så boardingen avbröts mitt i en stund. När väl alla kommit in på planet, satt sig ned och stängt av all elektronisk utrustning så blev det stopp igen.
Den här gången var det ett oväder som gjorde att flygkontrollen sa stopp för nya starter.
WTF? Det var visserligen SVART på himlen, och det kom en och annan blixt, men det kändes inte som det var värt att stå still i 45min för. All in all blev vi rejält försenade, jag orkade inte riktigt bry mig om hur många timmar som försvann men jag var på hotellet vid strax efter 00. Jag tror att min itinerary sa att jag skulle ha kommit dit runt 22? Ah well. Jag lyckades faktiskt däcka lite drygt en timme av den flygresan.
Precis efter start så försökte jag ta ett par kort ut genom fönstret på flyget, tyvärr hade jag bara mini-kameran så bilderna blev inte riktigt så bra som jag hade hoppats på. Här är ett par i alla fall:
Ja de e la häääälit!
Göteborgsvarvet gick av stapeln i går. Jag hade ju som mål att ta mig runt på samma tid som jag gjorde Broloppet förra året. Det var mer ett mål för att orka komma tillbaka efter fotskadan förra sommaren än ett super-tids-mål.
Men men. Det gick!
2:00:42 blev den officiella tiden. Det är fem (5) minuter bättre än Broloppet (inga direktlänkar möjliga till det resultatet, skriv in hela mitt namn i sökfältet så hittas jag med nummer 2701 och tiden 2:05:37). Det var klart bättre än jag vågat hoppas på, så jag är nöjd med det resultatet i år.
Visst är det lite snopet att missa tvåtimmars-gränsen med 42 sekunder, men men, nu har jag ju något att kämpa med till nästa år också.
För ja, det blir varvet nästa år också. Det här var ju skoj! Inte alls lika segdraget som Broloppet. Fart och fläkt, massor med folk som hejade på längs hela banan. Folkfest™ helt enkelt.
Men jag kan ju inte vänta ända tills nästa år med att spränga tvåtimmars-gränsen, så jag har nu anmält mig till Malmö halvmarathon. Det kommer säkert inte vara lika välorganiserat och inte lika mycket fest kring det eventet, men det är skoj att det "bara" är femtusen startande. Inte lika trångt med andra ord.
Hur mår då kroppen så här dagen efter - jotack, bara bra.
Stum i benen, ont i lårmusklerna, allmänt sliten. Men jag mår Bra! Runner's high antar jag... Jag skall unna mig vila i nästan två veckor, kanske blir det småträning några av dagarna men inga mil-lopp. Sedan tar jag fart igen i mitten av juni och siktar på sub 2h till 13:e augusti.
Nu dags för lite bok och massor massor med vatten.
