2006 - Året som gått
Skåne, 2006-12-31
Året började med att jag klev in på arbetsplatsen som fastanställd istället för konsult. Ett beslut jag så här i backspegeln är mycket nöjd med att jag tog. Ibland måste man förändra sin bana lite för att inte tråkas ut eller fastna i ett fack där man kanske egentligen inte hör hemma.
Tjänsten i sig var egentligen den samma som jag hade som konsult, men tanken med den fasta anställningen var att börja arbeta mot att fasa ut tekniken och ta ett större administrativt ansvar. Kort sagt – det var dags att påbörja en chefskarriär. Och företaget i fråga är verkligen ett bra val om man vill testa sina vingar inom den banan.
Nu sitter jag här i slutet av året och ser vad jag åstadkommit, vad jag inte hunnit med och med en plan i fickan för hur jag skall gå vidare.
Arbetsmässigt har det varit ett ganska tungt år. Många timmar mer än de 40 per vecka blev det, många helger på kontoret och inte mycket till semester under året. Men det valet är jag också nöjd med. Jag har befäst min ställning, jag har visat vad jag går för (om än inte behövt ta i fullt trots allt) och jag kan med säkerhet säga att jag gjort ett otroligt bra jobb och lyckats med vad som lagts på mitt bord. Ett par dåliga val gjordes under året, men jag antar att man inte kan gå genom livet med ett perfekt score-card.
Gällande semester så fick jag i alla fall en långhelg mellan konferens och site-besök under min tid i USA i mars. Denna långhelg spenderades i Las Vegas.
Vad säger man om Las Vegas? Ja du, det är egentligen obeskrivbart. Så mycket yta, glitter och glamour som lockar ögat och får en att känna sig så där plastigt glad. Men bakom fasaderna var det inte alltid så bra kanske. Jag valde dock att inte titta för djupt in under skalet, det var inte därför jag var där, utan beslutade mig för att låta mig förföras av allt det vackra.
Jag hyrde mig en Dodge Viper, min absoluta drömbil, och körde ut i öknen. En resa för både kropp och själ. Det är vackert i öknen. Doften är annorlunda och det är tyst på ett sätt man inte ens kan uppleva i en float-kammare. Det skall väl tilläggas att bilfärden ut i sandmarkerna var halva upplevelsen. Alldeles "för fort" och adrenalin sprutandes genom öronen. Att manövrera en Viper i drygt 200knyck kräver både koncentration och lite galenskap.
Men gud vad härligt! Lite av en verklighetsflykt, en välbehövlig sådan.
Jag fick även uppleva min första Cirque Du Soleil föreställning. En skruvad dröm i tre timmar. Makalöst vackert och så mycket intryck att jag antagligen hade behövt se samma föreställning tre-fyra gånger för att verkligen ha sett allt.
Visst spelade jag också, det skall man ju göra när man är i Las Vegas. Jag är inget spelfreak men måste erkänna att det var rätt skoj att traska runt mellan casinona, dricka gratisdrinkar och lägga spelmarker på borden. Jag testade i stort sett varenda möjligt spel, men Black Jack var det jag fortfarande finner mest avslappnande och bästa tidsfördriv. Dock var det på rouletten som pengarna trillade in. Jag hade väl mer tur än vanligt, men resan betalade sig i alla fall.
[content removed "Denna del av året, som varit en av de som påverkat mig mest, är den jobbigaste att skriva om. Jag kan inte riktigt och den är inte för publika forum heller. Jag väljer därför att utelämna den i detta forum."]
Mitt i all denna turbulens så dog min farmor...
Det hade väl varit nära rätt länge nu, men det kommer alltid som en chock när det blir definitivt. "Ståltanten" hade klarat så många motgångar, lurat döden så många gånger, men nu gick det inte längre. Jag stod på flygplatsen, precis incheckad för att kliva på flyget och redo att stänga av telefonen när min syster ringde och berättade. Kollegan undrade vad som hänt, jag svarade något i stil med att "vi tar det senare, låt oss komma fram till London/Nürnberg nu bara" (jag minns inte vilket ställe det var vi skulle till, men något av de två var det) och stängde av telefonen och gick på planet. Den arbetsdagen var tung.
Året bjöd på tre bröllop. Brudgummarna var gamla vänner i två av fallen, personer som betytt mycket för mig och som jag, trots blandade känslor i början, är riktigt glad för att de tagit detta steg i livet eftersom det tycks ge dem glädje och en känsla av beständighet i världen. I det tredje handlade det om en nyare bekantskap.
Alla bröllopen var vackra och fyllda av nära och kära som samlats för dagen med glädje i bagaget och festhumöret påslaget. Bröllop är fantastiska fester. Det skall nog till riktigt mycket för att helt sänka sådana tillställningar.
Det sista i raden av bröllop var väl mer städat än det första (det mittersta var lugnt och städat det också, men räknas knappt eftersom det till största delen bestod av släktingar och bruden dessutom var höggravid ;-) ), mindre fylla och mer sofistikerade besökare. Brudgummen hade samlat personer från i stort sett alla världsdelar (Sydamerika var inte representerat men det var också allt tror jag) och både hans och brudens vänner är väl vad man kan kalla för "societet". Inte så att de är borgarbrackor eller klientelet som hänger på Spyan på veckosluten, men de vet hur man för sig och konverserar. Högutbildade och välanpassade. Det där sista var något vi i "det gamla gänget" hade rätt skoj åt i och för sig... Mer missanpassade individer som lyckats med illusionen av att passa in får man nog leta rätt länge efter. Om folk bara viste vad vi ägnar oss åt och pratar om "i det privata rummet" så skulle nog ett och annat ögonbryn höjas (för man chockeras inte i dessa sällskap, man "förvånas" möjligen medan man befinner sig i situationen). Eller kanske inte. Med tanke på vem vår gemensamme vän är så kan vi ju anta att de andra som var där inte heller är helt rätt hopskruvade hos fabriken så att säga...
Jag gillar det dock. Okomplicerat, civiliserat men med hjärta när så behövs och en okonstlad ärlighet i nuet. Man blir inte vänner för all framtid, men man har en trevlig stund när man ses.
Under årets andra del fick jag också något jag inte haft på länge – ett förstahandskontrakt på en lägenhet. Så hur motvilligt det än på ytan må ha verkat så blev jag väl "skåning" [paw rihk-titt] i och med det.
Lägenheten är inte central, men rätt OK belägen i förhållande till var jag jobbar och den har tillräckligt många rum och ett bra kök. Allt som egentligen behövs av en lägenhet med andra ord.
Inredandet har dock gått på lite sparlåga under resten av året. Köket är väl att betrakta som "i stort sett färdigt", men övriga rum har en hel del att önska än. Det är något jag får ta itu med under 2007. Det är nog dags att ha en plats som känns som "hem" inte bara "sovplats". Problemet är att jag är alldeles för kinkig med vad jag släpar in i mitt hem. Det måste kännas rätt, det måste passa, det måste se snyggt ut, det måste ha en känsla av mening. Det tog mig nästan två månader bara att hitta rätt köksbord och stolar! Då förstår ni nog vilken tidshorisont vi talar om för att iordningställa en hel lägenhet...
Annars då?
Jag måste nog säga att 2006 har varit ett filmens år. DVD-hyllan har utökats något otroligt under året. Drygt två filmer i veckan har införskaffats om man slår ut det över året (110st, kanske några till - jag har inte 100% koll om jag skall vara ärlig). MPAA måste vara stolta över mig! Jag har inte tankat ned en enda film från nätet, utan faktiskt köpt, hyrt eller sett filmerna på bio. Och många biobesök har det blivit. Mest i sällskap med en god vän, men även en del på egen hand. Till skillnad från många andra så har jag inget emot att sitta "ensam" i biomörkret och njuta av en film. Jag har inte ens koll på hur många filmer jag sett på bio i år, men det är helt klart fler än "ett normalt år". En trend jag hoppas håller i sig. Filmer är bra för välbefinnandet, och när de kombineras med sushimiddagar och gott sällskap så kan man verkligen inte klaga.
Musiken i år har varit lite av en besvikelse. Det har inte dykt upp något som har fått mig att "go crazy" av förtjusning. En och annan bra skiva har passerat min spelare, men mest har det varit lösryckta låtar som fått mig att sprudla av energi för en stund. Till musiken hör också festerna, något jag skjutit åt sidan hela året. Kanske för att tröskeln att komma iväg har varit för hög. Lågt humör och ett mörker i sinnet, tunga veckor och mycket jobb, har gjort att det varit svårt att uppbåda energin att ta mig till klubbarna – även om jag vet att det hade blivit bra om jag väl kommit dit. Jag måste bättra mig på detta nästa år...
Jag funderade en stund på att skriva lite "listor över året som gått", men kom fram till att de listor jag verkligen vill skriva inte lämpar sig här. Jag skriver helst inte namn i mina krönikor, och dessa listor skulle bli meningslösa utan dem.
Istället vill jag då passa på att tacka er vars vänskap och närhet hjälpt mig genom mörkret. Tacka er som funnits där för mig, lyssnat, hållit om mig, ryckt mig i kragen när så behövts, hjälpt mig att se att det finns vackra stunder även i en till synes mörk värld.
Ni betyder mer för mig än jag någonsin kan uttrycka i ord. Jag hoppas verkligen att ni förblir en del av mitt liv. Jag älskar er.
Här slutar så 2006. Det är, trots allt, med ett leende på läpparna som jag kommer ta steget över tidsgränsen och påbörja 2007. Med mig i bagaget tar jag både med- och motgångar och jag hoppas att jag lärt mig något för framtiden av det år som gått. Jag hoppas att resan fortsätter, att nya intryck och upplevelser väntar mig, att vissa upplevelser återupprepas, att jag får ett år fyllt av vänskap och närhet, glädje och utmaningar.
Tack för att ni valt att vara en del av min resa.
