Leaving Las Vegas

Så där ja.
Då var vistelsen i Sin City slut snart.

Allt som allt en mycket trevlig helg.

Jag har lyckats att landa på i stort sett +-0 (inklusive hotell och flyg) så jag får väl anse att jag har haft lagom med tur med casino-spelen.

Jag får kanske skylla det hela på att jag helt enkelt shoppat för lite... Men jag är verkligen inte bra på det där med att handla saker till mig själv. Framförallt inte kläder. Jag är tokdålig på att handla sådat utan shoppingsällskap.
Antagligen hade jag bränt bra mycket mer pengar om jag inte varit här själv...

Så... Jag gillade stan, trots de mindre positiva sidorna som naturligtvis finns här också. Jag kan tänka mig att trilla förbi här fler gånger om jag ändå har vägarna förbi något i närheten.
Det är rätt lagom med en helg tror jag. Risken för att man tröttnar på stället är nog ganska stor om man är här någon längre stund (fast så tycker jag iofs om de flesta ställen jag besöker).

För de av er som är i London helgen som kommer: Vi ses!
Till er andra: Det dröjer ytterligare en vecka innan jag är tillbaka i .se. Check back for more tour-dates and updates. ;-)

Vegas on speed

Jag har inte postat något sedan jag kom till USA.
Det har liksom inte blivit av.

Men nu tänkte jag skicka in en liten statusrapport iaf. Om inte annat så att ni vet att jag fortfarande är vid liv, inte är gift och inte har spelat bort alla mina pengar. ;-)

Jag har suttit i en Viper idag, och låtit djuret dra upp mig i över 200km/h. Sweet!
Plattan i botten på en ökenväg. Dryga 140mph känns rätt fort måste jag medge. :-D

Jag har nu avverkat ett par "måsten" när man är i Las Vegas. Ett par till kommer att avverkas ikväll/inatt.
Men som reklamen säger "Vegas - What happens here stays here". Så allt för mycket detaljer kommer jag inte att dela med mig av. Vad jag kan säga är dock att jag skall unna mig en skev föreställning med Cirque du Soleil ikväll, sedan skall jag "göra stan" (nattklubbar med andra ord).

Skoj har jag iaf.
Nu skall jag vila ett par timmar innan det är dags att ge sig ut i kvälls- och nattlivet.

Btw. Det är tydligen någon slags "spring break" här just nu också.
Ehrm... Så tråkigt då...

Home sweet home

Jag har "fått" mig en lägenhet.

Det är en trea på ~84 kvm (plus förråd ~10kvm).
Den ligger lite "off" centralt sett, men på gångavstånd från jobbet (~20 min).
Tillträde 2006-06-01.

Me likes...

Usch...

Jag har (dumt nog) diskuterat yttrande- och åsiktsfrihet med personer som tycker det är ok att inskränka de rättigheterna.

Nu är jag upprörd...

Kanske bäst att sätta sig ned med en kopp varm choklad och stirra på dumburken en stund, det fungerar ungefär som valium...

Take two...

Låt mig omformulera det där lite efter att ha klurat en stund till...

Jag tror att jag hade roligare på ett mindre genomtänkt och inte lika intellektuellt sätt förr.
Jag roade mig med andra saker helt enkelt; och förutsättningar, tycke och smak har förändrats med åren.

Trots detta försöker jag roa mig "på samma sätt som förr" ibland. Det är någon fånig idé om att vilja passa in, accepteras och "vara som alla andra" tror jag. För hur självständig man än är så behöver man känna gemenskap och få godkännande från andra ibland.

Och tro mig, det är lättare att anpassa sig till resten av världen för en stund än att försöka hitta likasinnade.


Bagaget man bygger upp under åren påverkar mer än man kanske tänkt sig...

One night to be confused, one night to speed up truth...

Synth, tokfulla kollegor, en och annan öl, EBM, söta flickor, lång bussersa, second thoughts, god sömn.

Det är väl i korta drag gårdagskvällen skulle jag tro.

Note to self: På synthklubbar behöver man bara stå still med en öl i handen för att bli uppraggad.

Minnesvärda citat:
"Det är lite obekvämt, jag har inte haft koppel sedan jag var liten."
"Synthare är så konstiga! Det här stället är lite skrämmande, jag saknar hårdrockarna."
"Du borde klä dig i kostym oftare. *tankepaus* Eller kanske inte... Var tog min pojke vägen?"

När jag blir stor skall jag skratta åt världen.
Jag känner att jag börjar komma till den punkt där jag inte längre kan ta någon eller något på allvar. Och frågan är ju varför man över huvud taget skall försöka göra det?
Kanske mår man bättre om man bara ler åt allt och följer med i strömmen med lite distans till sig själv och alla andra.

Ibland önskar jag att jag kunde tillåta mig själv att bara släppa på spärrarna igen. Det funkade förr, men numera tänker jag alltid (hm, nåja, nästan i alla fall) efter en extra gång och väger konsekvenserna noga innan jag eventuellt släpper.

Jag tror att jag hade roligare förr...

Viva Las Vegas

Nästa lördag bär det av till konferensen i CA, och eftersom jag nu fått svar på hur det blir med beöket i NC efter det så kan jag med ett glatt leende konstatera att jag har fyra dagar (nåja, tre och en halv) att såsa bort någonstans i USA.

Detta "någonstans" är nu beslutat att bli Las Vegas.
Jag bara måste känner jag... Det är en stad man skall ha sett någon gång i sitt liv iaf.

Dessutom ser väderkartan rätt ok ut. Sol och värme på dagarna, och det tycker vi ju om.

Jag har lovat mamma att inte gifta mig i hemlighet medan jag är där iaf. ;-)

Nu är dock frågan - skall jag vara lat och ta flyget mellan SFO och LAS, eller skall jag göra en roadtrip på ungefär nio timmar?
Jag bestämmer mig nog när jag väl är där. Det är ju inte riktigt så att man måste planera precis allt i förväg (även om jag skall erkänna att jag faktiskt redan bokat hotell, så jag vet vilka dagar jag anländer och åker igen iaf). Har jag hört...

Fasen. Jag brukade kunna dra iväg helt utan planer. Men numera vill jag vara säker på att jag har ordnat boende åtminstånde. Jag börjar bli gammal och bekväm...

USA

Skall över till CA på konferens i mitten av mars.
Helgen efter att jag är tillbaka skall jag till London.

Nu blir det kanske inte riktigt så...
Da Boss meddelade att hon ville att jag skulle med till östkusten för lite info och "skaka hand med folk på site" veckan efter.
Dvs det är ingen idé att åka hem mellan konferens och site-besök.

Nu är då frågan - vad skall jag göra mellan konferensen och site-besöket?

Konferensen slutar på torsdagen, de andra åker hem på fredagsmorgonen.
Site-besöket sker tidigast måndag.
Det ger mig en "långhelg" någonstans i USA...

Las Vegas kanske? (Det är ju mer eller mindre på vägen. Och "what happens in Vegas, stays in Vegas" är ju en rätt trevlig slogan... *flin*)
En helg i NY så jag kan dricka te med Moby? (Jaja, det lär ju inte ske, men hans fik verkar rätt trevligt så där skulle man nog kunna såsa bort några timmar. Oavsett hans närvaro eller inte.)
Stanna i San Francisco och "do some serious club-hopping"? (DNA Lounge är ju nästan ett måste att ha besökt om man är i SF.)
Hyra en bil och ta en roadtrip tvärs över USA på mindre än tre dygn? (Yieha! Jävlars vad man får ligga i då... Bäst att hyra en Ferrari i så fall och tanka sig full med stimulanter. Nja, det går nog bort.)

Men jo, jag skall till London helgen efter att jag kommer tillbaka iaf.
Bör inte behöva stanna mer än någon dag på siten, skall ju bara säga hej och "visas upp" mer eller mindre, så jag är nog hemma senast torsdag.
Får väl se hur skev dygnsrytm jag har till på lördagen - men det funkar säkert bra.

Nåväl. Ingen idé att planera riktigt än. Belust om replanerna till östkusten kommer först på tisdag.

Fear of the dark

Hoppas mina grannar står ut med mig...

Det är fredag.
Jobbdagen har varit helt fantastiskt stressig och jag behöver släppa den.
Jag har vridit upp volymen på stereon från "Sissy!" till "Are you nuts?!?!" (aka "Metal! \m/").
I spellistan ligger Iron Maiden, Dio och Judas Priest.

Sunkar runt i slitna kläder (God! It's nice to get out of that stiff clothing...), dricker bärs, pillar navelludd och försöker släppa dagen och bara slappna av.

Jag har varit lite för dålig på det den senaste tiden, att bara släppa och slappna av. Magen har lekt jojo och huvudet har varit rätt tungt på kvällarna. Behöver reda ut och ordna upp de där bitarna lite igen.

Afraid to shoot strangers!
Kanske ett av de absolut härligaste gitarr-riffen som hårdrockshitorien har skådat.

Oups... Jag kanske inte skall sjunga med i låtarna. Nog för att mina grannar kan vara förstående, men jag behöver inte riktigt utsätta dem för mental tortyr...

Har fått ett par lägenhetserbjudanden från den lokala kommunala hyresvärden nu också. Det damp ner två stycken den här veckan. Disco!
Inte centralt, men alltid något. Centralt kommer jag inte få tag på en hyresrätt på den här sidan nästa millenieskifte iaf.
Ute i östra delen av stadens utkant ligger båda lägenheterna, och jag har skickat in papper som säger att jag tackar ja om ingen före mig gör det.
Bättre med ett eget boende lite off än andrahand. Jag börjar bli rätt trött på att inte ha ett riktigt hem nu. Det känns hela tiden som om man bor i någon annans hem, även om det är mina möbler och "min skit" så att säga.

Och här sitter jag och spyr ur mig meningslösheter, navelskåderier och saker som är ungefär lika intressanta om vilken färg hudflagorna under tånaglarna har...
Sjukt.

Get a freaking life...

---

Var bara tvungen att göra en uppdatering av postningen för att glädja er med denna lilla fina bildserie på en gris.

Jamendetvardå...

"Öh. Alla feeds har uppdaterats utom din!"

Men... Du sitter ju bredvid mig i soffan, tokfrans!

Polare som "klagare" på att jag inte skrivit någon blog, när han alltså var här och hälsade på...

Nåväl.
Det har varit lite tyst, och det kommer nog att vara det en stund till.
Livet trillar på. Det är jobb, jobb, jobb och lite mer jobb.
Jag vill helst bara mögla bort någonstans.

När jag inte vill mögla bort sitter jag och funderar på om jag skall skicka ekivoka MMS till folk - bara för att se hur de reagerar...

När jag inte funderar på sådant så beställer jag konsertbiljetter - det är dags för Depeche den 7:e juli...igen ja. Tänkte släpa med syrran till "extraspelningen" på Stadion (ok, jag var lite förvirrad och skrev Globen där först... Jag skyller på att jag satt och leta andra biljetter ungefär samtidigt.). Den här gången blir det ståplats.

När jag inte gör något av det ovanstående så... Ptja... Fan vet.