Fear of the dark

Hoppas mina grannar står ut med mig...

Det är fredag.
Jobbdagen har varit helt fantastiskt stressig och jag behöver släppa den.
Jag har vridit upp volymen på stereon från "Sissy!" till "Are you nuts?!?!" (aka "Metal! \m/").
I spellistan ligger Iron Maiden, Dio och Judas Priest.

Sunkar runt i slitna kläder (God! It's nice to get out of that stiff clothing...), dricker bärs, pillar navelludd och försöker släppa dagen och bara slappna av.

Jag har varit lite för dålig på det den senaste tiden, att bara släppa och slappna av. Magen har lekt jojo och huvudet har varit rätt tungt på kvällarna. Behöver reda ut och ordna upp de där bitarna lite igen.

Afraid to shoot strangers!
Kanske ett av de absolut härligaste gitarr-riffen som hårdrockshitorien har skådat.

Oups... Jag kanske inte skall sjunga med i låtarna. Nog för att mina grannar kan vara förstående, men jag behöver inte riktigt utsätta dem för mental tortyr...

Har fått ett par lägenhetserbjudanden från den lokala kommunala hyresvärden nu också. Det damp ner två stycken den här veckan. Disco!
Inte centralt, men alltid något. Centralt kommer jag inte få tag på en hyresrätt på den här sidan nästa millenieskifte iaf.
Ute i östra delen av stadens utkant ligger båda lägenheterna, och jag har skickat in papper som säger att jag tackar ja om ingen före mig gör det.
Bättre med ett eget boende lite off än andrahand. Jag börjar bli rätt trött på att inte ha ett riktigt hem nu. Det känns hela tiden som om man bor i någon annans hem, även om det är mina möbler och "min skit" så att säga.

Och här sitter jag och spyr ur mig meningslösheter, navelskåderier och saker som är ungefär lika intressanta om vilken färg hudflagorna under tånaglarna har...
Sjukt.

Get a freaking life...

---

Var bara tvungen att göra en uppdatering av postningen för att glädja er med denna lilla fina bildserie på en gris.