Fegis!

Igår tackade jag nej till en högre chefsposition.

Jag tror jag fegade ur...

Eller. Njae. Inte riktigt bara det.
Jag vill vara hyfsat säker på att göra ett bra jobb. Jag vill känna att "kostymen passar", att jag har vad som krävs av mig själv innan jag kliver in och leder så många andra.

Det saknas lite i min grund för att jag skall känna att jag kan axla det ansvaret just nu.
Mina chefer tycks ha förtroendet för mig och min kompetens, men jag har det inte helt själv. Och om jag inte kan se mig i spegeln och säga "Jag fixar det här" så spelar inte allt förtroende i världen någon roll.

Jag behöver få andas en stund. Jag behöver en kort transportsträcka nu. Den får inte vara för lång, den får inte vara för slät, men jag behöver känna stabilitet innan jag går vidare.
Jag behöver helt enkelt få tänka lite på mig själv ett tag, förankra planerna och sätta upp en strategi.

Men oroa er inte - jag har siktet inställt på "upper management" och jag tänker hora mig hela vägen dit som en duktig liten kostym. ;-P
Det får bara ta lite längre tid än vad cheferna tycks tycka att det skall ta...

Och visst är det smickrande att få frågan.
Visst känner man sig lite mer "vuxen" än tidigare. Det är svårt att hävda att man är "ung, oansvarig och rotlös" när man erbjuds sådana tjänster.

Dags att ta tag i städning. Det är inte skoj men det måste göras.

They drive an ice cream van.