Tankar kring...

Jag vill bara klargöra lite kring mina noijor om pengar...

Jag har inga som helst problem med att låna ut eller ge pengar till bättre behövande.
Det är (i min lilla mentala bubbla) skillnad på att hjälpa någon annan och att "göra onödiga saker för mig själv".

Och ja, jag har insett att det inte bara gäller pengar.
Det gäller det mesta.

Att unna mig själv något är svårt. Att unna någon annan något är lätt.

Jag är "hård" mot mig själv. Lite "du skall inte tro att du är något" kring det. Att jag skall veta min plats, inte sticka ut, inte glänsa, inte riskera att trampa andra på tårna med mitt leverne. Medmänsklighet med den lilla twisten att jag glömt (förträngt?) att även jag är någon annans "medmänniska"...

Samtidigt vill jag så gärna njuta av det faktum att jag har en god ekonomi. Låta inte bara kroppen njuta, utan även sinnena.

Antar att det enda sättet att få bukt med min avoga inställning till mitt eget njutande är att tvinga mig själv till att njuta. Hur skevt det än kan låta. För när jag väl har köpt/gjort det där som jag noijat mig över så länge så njuter jag verkligen av det...

Så med tvång menar jag då att faktiskt köpa mig den där lampan, TV'n, surround-anläggningen, den där massagen, eller vad det nu kan tänkas vara som jag funderar på, och sedan tänka.

För jag kommer ju alltid (nåja... Även jag gör dåliga inköp.) fram till att det var en bra sak att göra/köpa och att det var värt det.

Som fösta steg i min nya terapi (högst ovetenskaplig sådan) har jag nu köpt mig en bok som jag länge velat ha, men som jag alltid tyckt varit för dyr - The Merck Index.
Den dyker upp om en vecka ungefär. Kom till pappa!