Jawohl mein Führer!

Idag har jag Rensat Upp.

Med en fast hand, ett övertygande tonläge och rejält med "Jag vet vad jag gör, gör som jag säger eller försvinn" har jag lett min Taskforce mot dess mål.

Vi har effektivt spitt uppgifterna till de som är bäst lämpade för respektive.
Vi har med svindlande fart fått många av problemen lösta.
Vi har en action plan för alla utestående problem.
Vi har målet i sikte och det ser ut att gå vägen.

Tänk vad snabbt man kan få saker gjorda om man bara sätter igång...
Om man istället för att släpa fötterna efter sig, skylla på varandra och försöka rädda sitt eget ansikte bara sammarbetar så Händer Det Saker.

Varför kunde de inte bara gjort så från början?
Varför har folk så svårt för att erkänna sina brister och be om hjälp?

Om det inte vore för missriktad envishet/stolthet så hade jag kunnat gå min kurs som det var tänkt.

När jag blir envåldshärskare över universum så skall jag sparka alla som inte kan svälja sin stolthet!
*muttrar lite och går ut i köket för att koka en kopp te*