We are... The members of Mayday.

Argh!
2008 är det inget snack om saken. Då ska jag stå på ett gigantiskt dansgolv tillsammans med tusentals andra människor och dansa mig trött, svettig och lycklig till Westbam m.fl. på ett Mayday i Tyskland.

Jag har inte varit på ett Mayday sedan det legendariska två-dagars The Raving Society (med anthem låten "We Are Different" för de som minns så gamla godingar) i Berlin i slutet av 94. Numera verkar de anordnas i Dortmund av alla ställen...

Anledningen till detta plötsliga utrop av rave-önskan är att jag snubblade över en samling med "ten years of rave anthems" (bootleg, inte utgiven. Skulle nog kallats "blandband" på den gamla onda tiden). Tre låtar in på denna sköna samling dundrade "We Are Different" loss och fick mig nästan att få flashbacks...

Visst. De gamla goda låtarna är inte så lite cheesy idag om man jämför med mullrande dark-psy eller minimalistisk techno. Men de har en skön känsla, och med tanke på hur många timmar jag tillbringat med musiken så är det naturligtvis genom ett nostalgiskt varmt och fluffigt skimmer som jag lyssnar på dem idag.
Jag kan inte påstå att de gamla låtarna blir bättre med åren, men jag kan fortfarande hitta i musiken vad jag sökte (och fann) då det begav sig.

Hm.
Kanske skall jag ta ett rave-nostalgi-år nästa år?
Jag har ju i nostalgins tecken avverkat en hel del gamla band de senaste två-tre åren, så varför inte fortsätta trenden under nästa år...
Kanske man till och med skulle snöra på sig kängorna och kasta sig ner till Holland för att leta upp ett klassiskt gabber-rave också (kan ni säga "Welcome to Thunderdome! Mouhahahahahahahahaha..."? ;-D ). Eller kanske inte. Jag skulle antagligen få nog av den nostalgitrippen redan efter en timme.

Nåja. Enough reminiscense, dags att laga kvällsmat.
...medan jag lyssnar på lite cheesy Marusha, Mark 'Oh, Sunbeam, Members of Mayday, mfl från tidigt nittiotal...