Cheesy-tunes!

Aaah...

Ibland måste man släppa allt pretentiöst skit och bara glida på vågen av mainstream.

Trancemaster.
Ho ho ho.
Detta under av samling-skivor.
Sedan början av 90-talet har de spottat ut samlings-skivor med trancemusik. Det är nu över 50st i serien. De har under resans gång givit upp både det där med löpnummer och årsnumrering och byter numera lite när det passar dem. "Trancemaster 5007" är de på nu.

I början var det Goa som gällde, numera är det så nära eurotrance man kommer utan att kliva i tuggummi vid entrén...

Uppbyggnaden är skön. Det tar lite tid, men den sitter så där som den skall göra på ett stort dansgolv. Det är meningen att man skall komma i stämning, och det gör man. Det är svårt att inte le när musiken sköljer över en.

Stänger jag ögonen kan jag nästan se lasrarna i mörkret, vimlet av människor som rör sig till musiken, drinkar och vattenflaskor som tas med ut på dansgolvet. Stämningen av tusen människor på E...

Tyvärr mixar de inte längre skivorna, det är bara en upprapning av spår, vilket gör att den där klubbkänslan inte riktigt sätter sig. Avbrott och fade-out. Cheesy som sagt.

Men ett och annat guldkorn lyckas de slänga in fortfarande. Mike Foyle och Armin Van Buuren är ju aldrig fel på en lördagförmiddag (tidigt en söndagmorgon efter en natt på dansgolvet funkar det minst lika bra).