Breathing in the fresh air
...and radioactive waste...
Det har gått ganska precis en månad sedan jag kom hem igen efter allt runtfarande över jul och nyår. En månad som försvunnit rätt snabbt när man ser den så här i backspegeln.
Men det var inte alls det jag tänkte på när jag satte fingrarna mot tangentbordet här i kväll...
Det jag tänkte på var följande lilla snippet* som jag fick skickad till mig idag på jobbet av en kollega:
My colleague who switched from program management to programming has this to say about unintended consequences:My take on this is that I developed through the needs of my job as a lead program manager the ability to talk to anyone at any time to get a particular issue dealt with,
- My wife says that I am much more pleasant to be around.
- My social skills appear to have become a lot better, which is really counter-intuitive to the standard image of a developer.
but that I didn't necessarily want to do this or enjoy the process.
After work or on the weekends, my wife was hard pressed to get me to see other people.
Now, there is no such issue.
The reduction in forced human interaction is such that I am no longer overstretching my ability to interact with people, thus rendering me able to undertake those interactions and actually enjoy it.
Undrar om kollegan ville ha sagt något med det?.. (Då jag ju bytt åt andra hållet än citatet ovan.)
Och det var lite det som jag tänkte på när jag satte mig ned med fingrarna mot tangentbordet här i kväll... Att jag klippt av ganska mycket av mitt sociala liv på sistonde.
Jag orkar helt enkelt inte lägga energi på så många andra människor. Det tär otroligt mycket på mina reserver just nu.
Ibland händer det att någon jag möter fyller på mina reserver, men det är mer undantag än regel att så sker för tillfället.
Samtidigt tär det på reserverna att _inte_ umgås med andra under mer socialt avslappnade former än på arbetet. Det känns som det bara är medgångar och utmaningar på jobbet som driver mig nu, att det inte finns så mycket mer att fokusera på och få glädje av.
De tankarna är inte bra... Jag vet vad som händer om jag klipper det sociala livet under en längre period, och jag vet att jag inte vill dit igen.
Samtidigt är det svårt att försöka hålla igång ett avslappnat socialt liv när vänkretsen inte är särdeles stor i den här delen av världen. För att skapa nya relationer tär på energin, och det var ju något jag ville motverka (inte nya relationer i sig, utan uttömmandet av energi).
Spiral...
Nåja. Det var mest en reflektion över mitt icke-existerande sociala liv.
Så för att slå ett antal flugor i en och samma smäll skall jag imorgon ta mig över sundet, "umgås" med ett tusental människor, fylla på energilagret med skruvad psytrance och inte komma hem till lådan jag bor i förrän dagen sedan länge grytt.
On a happier note:
Nästa fredag kommer det en MISSE!!!** och bosätter sig i min lägenhet i en dryg vecka.
*piper som en hamster av förtjusning*
Katter är bra för världen. Ibland önskar jag att världen var mer kattig. Mindre mänsklig, mer kattig...
*)Länken till orginal-posten.
**) "Multiple exclamation marks are a sure sign of a diseased mind." -- Terry Pratchett
1 comment:
Känner igen det där lite grann.
Ett sätt är att hålla liv i de sociala kontakterna via nätet och följa upp dem med ett litet besök eller telefonsamtal. Att blogga kan också hjälpa en bit. Tack vare att du bloggar kan jag på ett sätt hålla kontakt med dig.
Post a Comment