Uråldrig

Så här uttalade sig en person i en artikel i DN (om fildelning):

"Jag har köpt enormt mycket skivor sedan jag gick med i Oink för snart tre år sedan eftersom jag hittat så mycket musik som jag aldrig skulle ha hittat annars. Själv köper jag nämligen de skivor jag verkligen gillar. Men då tillhör jag förstås den gamla skolan som vuxit upp med cd-skivor, säger Klas Svensson som börjar närma sig 30."

Well...
Vad säger man?
Jag minns helgerna då man stod i den lokala skivbutiken och bläddrade bland LP-skivor.
Jag kommer ihåg när CD-skivorna började dyka upp i svenska butiker...

Jag kommer ihåg diskusionerna om att CD inte höll mer än tio år, att LP var överlägset i ljudbild och att CD snarare sågs som en ersättare till kassettband än till LP (ooh, olika magnet-typer på banden, kvalité, etc. Bara kassettband gick att diskutera för sig själv i en evighet).
Jag kommer också ihåg den andra sidan av de diskussionerna, om hur mycket smidigare CD var, hur den hade korrektion för att inte påverkas (nämnvärt) av repor, hur mycket mer "framtid" det var och att både kassett- och LP-folket snart skulle vara utdöda.
(LP-folket lever fortfarande, men det verkar som kassett-folket trots allt lyckats dö ut nu?)

Så hur uråldrig måste inte jag vara i hans ögon?
Dags att plocka fram rullatorn tror jag...