När jag blir Shougun av USA...

så skall jag asfaltera Indien...

Fy fan.
Jag tror inte jag varit så nära döden någonsin tidigare... Eller... Well... Det var säkert inte så farligt, men det kändes som jag skulle dö.

Jag har, om ni inte redan gissat det varit i Indien igen. Åter igen i Bangalore. En kort visit, tre dagar, och bara jobb. Jag såg otroligt nog ännu mindre av Bangalore den här gången. Hotell och kundkontoret. Och så vägen mellan dessa två punkter. Den här gången körde taxichaffisen samma väg varje morgon och kväll, så det blev inte ens lite sightseeing där...

Förra gången lyckades jag ju klara mig från magsjukehelvetet™. No such luck this time...

Sista dagen blev jag febrig och lite orolig i magen. Kul i kvadrat när man sedan skall sitta på flyg i 12h. Jag spenderade en halvtimme sittandes på golvet på en flygplanstoalett, oförmögen att göra annat än tänka "det här är inte ett skoj sätt att dö på" medan kallsvetten rann över mig som om någon vridit på en dusch (varenda bit av mina kläder var genomblöta när jag väl lyckades ta mig ut igen) och allt snurrade som en torktumlare på 900RPM...

Jag överlevde. Men det var nog den värsta sjukdomsupplevelsen jag varit med om som jag kan minnas. Det är inte roligt att vara sjuk på ett flyg. Det är så jefvla långt till läkare om man nu skulle behöva dem... Resten av det dygnet var det svettningar, huvudvärk och magoroligheter om vart annat.
I går lyckades jag nog (*ta i trä*) bli av med magoroligheten, men febern (lättare nu dock) och mattheten kvarstår.

Mattheten kan ju även bero på att jag knappt lyckats äta något sedan i fredags eftermiddag. Men det verkar repa sig nu.

Bläurgh!
Så jag måste nog lägga till Indien till listan över Länder Som Skall Asfalteras när jag blir Shogun av USA...

Nu skall jag försöka kurera mig resten av den här dagen också, och hoppas på att jag kan ta mig till jobbet imorgon igen.