Kanelbullar

Det är tydligen kanelbullens dag idag.

Jag har varken bakat eller köpt några kanelbullar.
Däremot har jag gjort årets sista utomhusrunda på cykeln. Det är på tok för kallt och för mycket blåst för att det skall vara skoj, och är det inte skoj så pysslar jag inte med det. I'm a sunshine rider and I admit it.

Tanken på kanelbullar får mig dock alltid att minnas när jag var liten och min mor och moster gjorde storbak hemma. Det bakades så mycket bullar att hela arbetsbänken i köket blev överfull, och den var lååååååång (så här med vuxna ögon och mer sansad måttkänsla så var det nog en yta på 120x50cm. Så det är en del trots allt, och de låg ju på hög också. Mycket bullar blev det.). Och så länge de bakade så fick man äta så många bullar man orkade. Ja, ni läste rätt - man fick äta så många bullar man orkade. Det var en drömtillvaro. Att sitta vid bordet med nybakade bullar, ett stort glas o'boy och en bok, medan hela huset luktade nybakta kanelbullar. Mmmm. Blundar jag kan jag fortfarande känna doften och det är på håret att jag även känner smaken.

Men även om man fick äta precis hur många bullar som helst så tog det ju stopp efter ett tag. Det spelar ingen roll hur sugen man är på bullar som liten parvel, det finns inte ett oändligt utrymme i magen. Men med nostalgins skimmer över det hela så kändes det som man åt hur många som helst! (Mer realistiskt var det säkert inte fler än 5-10st.)

Men nej. Jag är inte sugen på kanelbullar nu, hur underbara minnen tanken på dem än väcker.
Däremot är jag ruskigt sugen på pannkakor med vaniljglass och skogsbärssylt. Hmmm. Weird.