Konsten att tysta tonåringar...

Jag jobbade i kostym idag.
Detta hör till undantagen, men vi skulle leka lunch och möte med engelsmännen och de är lite striktare på nivån "gruppchef" och uppåt.

Anyway...
Tar bussen hem.
Sätter mig på det där sätet näst längst bak i bussen som är fyra platser (två och två som är riktade mot varandra så att säga), eftersom det var mest ledigt där, och plockar fram min bok.

På stationen efter så kliver det på tre killar i 18-19årsåldern, allihop "svart-goth-syth-rockare" med tillhörande klädsel.
De var ganska pratiga och om en läkare sett dem där och då hade han nog skrivit ut Ritalin till dem utan att blinka...

Så plötsligt mitt i en mening börjar den ena:
Badgerbadgerbadgerbadgerbadgerbadgerbadgerbadgerbadgerbadgerbadgerbadgerbadgerbadgerbadgerbadgerbadgerbadgerbadgerbadgerbadger...
De andra faller in i "sången".
Jag sneglar upp lite från min bok och efter en halvminuts konstant "badgerbadger..." så fyller jag i med "mushroom mushroom" utan att släppa blicken från boken.

Det blir tyst.
Det är tyst riktigt länge.
Så stannar bussen vid en hållplats, killarna reser sig upp och går mot utgången.
Och när den siste skall kliva av vänder han sig om, reser ena armen i vädret med knuten hand och ropar "RESPEKT, KOSTYMEN!" och går av.

Utanför bussen ser jag hur de vrider sig av skratt.
Inne i bussen är det knäpptyst.

Jag bara ler och åker vidare.