One of those days...

Dagen har präglats av "men-varför-i-hela-friden-glömde-jag-bort-det?!".
Den började i morse med att jag glömde ta på mig ringarna för att jag hade så bråttom till jobbet (för att fixa en sak jag glömde göra igår och som var tvungen att vara fixad innan andra började använda systemet. Se! Redan igår började alltså glömskan!).

Och det har ju inte alls varit en källa till irritation idag? Neeeejdå. Inte alls...
(Mina ringar är som en extra del av min kropp, jag blir knäpp av att inte ha dem där. Går hela tiden och tycker att jag känner mig naken, att något saknas och blir konstant påmind om att jag inte har dem på mig då tummen letar sig dit för att snurra lite på den ena eller den andra.)

Sedan glömde jag helt bort att det var dags för lunch... Vid 13 undrade jag varför jag kände mig lite hungrig. Hm. Go figure! Jag var på jobbet vid strax efter sju, klart som fasen att jag var hungrig vid ett.

Sedan glömde jag bort ett möte, och kom därför för sent, för att jag satt och åt lunch.

Och så glömde jag att ringa möbelfirman innan 18 för att fråga om min soffa kanske är på gång snart. Och så glömde jag att handla på vägen hem.

Alzheimers?
Antagligen, jag börjar ju komma upp i åren. ;-P

Och för att verkligen göra min dag komplett så har Radiotjänst lämnat hit ett brev och tyckt att "Hörru!? Du har säkert TV - betala! Alla, precis ALLA har TV. Så det så! Betala nu!".
Jag har ingen TV! Go away! Försvinn! Sluta tracka mig!
Jag skall nog fasen anmäla dem för trackaserier... Fast det är ju en statlig organisation, så det är klart att de får bedriva sin verksamhet med precis vilka medel de vill. *gnnnnh*

Tur att man är så lugn och snäll som man är...

Nu skall jag stänga av hjärnan helt med lite dålig film. Det är inte värt att försöka använda den i alla fall, det är uppenbarligen inte en bra dag för det...