Inatt jag drömde...

konstigheter...

1. Jag var i London.
I sig inget konstigt nej.
Men jag skulle ta mig tvärs över Trafalgar Sq. och det var strax innan midnatt. Hela torget var ersatt av små gångar och gångarna var fyllda med uteliggare, horse-pundare och horor. Jag kryssade mellan dem i försök att undkomma dem. Det gick si så där. Jag kom fram till andra sidan torget utan plånbok och med en sko mindre än jag började med (konstigt nog hade jag skor på båda fötterna, men var förbannad över att en sko hade blivit sliten av mig under gatloppet genom denna missär). En rätt meningslös drömepisod måste jag nog säga...

2. Jag satt hemma i min soffa.
I sig inget konstigt nej.
Men för varje gång jag zappade på TV'n så klev någon ur min vänskapskrets ut ur den och kom och satte sig bredvid eller nedanför mig. De lade sina huvuden mot mina axlar, knän, lår, bröstkorg. Som om de sökte tröst och/eller närhet. Ingen sa något. Hela situationen kändes dock fullkomligt normal - som om det där var det mest naturliga i hela världen.

Tur att jag inte tror att drömmar är det undermedvetnas sätt att försöka säga oss något. Det är bara skräp som bubblar fram när hjärnan befinner sig i det skeva tillstånd som drömmandet innebär.

---

Tänk att en röst kan få så många minnen att välla fram...
Inte bara minnen som i "tankar om förr", utan verkligen _känslan_.
En rysning längs ryggraden av välbehag. Minnen av situationer och det underbara med dem.
Att plötsligt känna både doft, smak och beröring - av ett par meningar över telefon...

Kroppen är skum...