Att lämna sin post

Idag skickades det ut information till "alla" om att jag byter tjänst.
De vanliga "synd för oss, roligt för dig - grattis"-mailen trillar in, etc etc.

Men så gick jag till köket för att ta mig en kaffe (automaten ute i korridoren levererade en dryck som ens en amerikan hade kallat för kaffe):

K1: X! Vi pratade just om dig.
Jag: Eh? Ok. Skall jag bli orolig?
K2: Nejdå. Grattis till nya tjänsten!
Jag: Tack.
K1: Fan ta dig X! Lämna oss så där...
Jag: Mjo, det är naturligtvis blandade känslor kring det hela.
K2: Vi kommer sakna dig.
Jag: Äh. Det är ju inte så att jag lämnar landet...
K1: Hur kan du leva med dig själv? Du har just drivit två kvinnor till gränsen av tårar i köket... *flinar*
Jag: *skrattar* Det är ju inte varje dag jag får höra att kvinnor gråter över att jag lämnar jobbet nej...
K1/K2: Du skrattar åt våra känslor!
Jag: *host* Tant i ugnen... Måste gå...

Ibland blir jag inte riktigt klok på de där två.
Jag tror att de bara jävlades med mig. Men de glansiga ögonen gör mig liiiite osäker, och så var det ju det där med att det alltid är lite sanning bakom skämten... Men nu har jag blivit lovad en avskedsfest iaf. Sweet!

Anyways.
Visst är det blandade känslor kring det hela. Det är trist att lämna "gänget". Det är trist att inte springa på varandra i korridoren och snacka skit vid fikat.
Jag kommer sakna en del saker som jag även känner är sköna att lämna...

Samtidigt ser jag verkligen fram mot att byta tjänst nu. Det kliar i fingrarna. Jag vill springa igång direkt. NU! September känns så långt borta, men när vi väl är där kommer tiden antagligen att ha försvunnit alldeles för fort...

Nu är det helg. Helg, juste väder, laptopen i knät och kvälls-sol på balkongen. Life is good.