"May I have the pleasure of..."

*djupt andetag*
Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah...
*nöjd suck*

Så var man tillbaka i kalla Sverige igen då.
Just arrived. Har hällt upp en kopp kaffe, kastat av mig reskläderna och skriver nu blogg innan jag glömmer bort det...
Från +30° till ±0° utan att passera gå. Hua. Not my cup of tea. Jag hade lätt kunnat stanna där nere för all framtid, om det bara var för klimatet jag valde min plats att leva på. Men nu finns det ju lite fler anledningar än klimatet till varför man befinner sig där man gör.

Anyway... Här är delar av storyn.

- May I have the pleasure of carrying your bags, sir?
Det där var det första jag hörde en mauritier säga. Och den trenden höll i sig. Allt var "May I have the pleasure of" — ...showing you to your room, ...driving you to the store, ...showing you the facilities, ...cleaning your sun glasses.

Ja. Det gick runt en person (anställd på hotellet) på stranden och torkade av solglasögon... Ehm. Ok. Det är ju ett sätt att skapa jobbtillfällen om inte annat, kanske något för Reinfeldt &co att fundera över. Man kan väl lugnt säga att serviceandan var i toppklass, det enda som gjorde att det inte blev max på skalan var att det blev lite för "in your face" efter ett tag. Det gick knappt att hitta en plats där man inte blev uppassad, och ibland behöver man få vara i fred med sina tankar.

Kanske skulle jag försöka vara lite mer kronologisk i det här reseinlägget? Ehm. Well. Försöka går ju.

Resande: Tidigt som f*n på morgonen släpade jag min lekamen ur sängen och in i en taxi, över till ett tåg, till ett flyg, till ett annat flyg... Hopp via CDG för att nå Mauritius. CDG är nog en av världens absolut tråkigaste, rörigaste och minst resenärvänliga flygplatser. Bläurk. Tycker inte om. Under nedresan fick jag fördriva ca 3 timmar på denna gudsförgätna plats, hemresan hann jag knappt jogga från ankomsthallen till avgångshallen så det kändes bättre.
Jag är inte en person som kan sova på flyg. Så 23 timmar "in transit" sätter sina spår. Jag satt mest som en zombie i skuggan första dagen.
Hemresan gick snabbare, dels för att jag inte tog till några marginaler vid avresan och dels inte hade mycket tid mellan flygen - vipps kapades "in transit"-tiden till futtiga 14 timmar. Klart hanterbart.

Inte blev hemresan sämre av att jag blev uppgraderad heller... Bara så där, ja. Kvinnan i check-in-disken sa inte ens något, bara "Window or aisle seat, sir?". Så jag såg nog lite förvånad ut när jag slussades in i BC. Benutrymme! Benutrymme! Armbågsutrymme! Sweet.

Det där med uppgradering var något som hände mig även på plats på Mauritius. Hotellet jag bokat visade sig efter ett par dagar vara överbokat. Så de ville hemskt gärna flytta på lite personer för att få plats med de nya. Klart förståligt, de förlorar mindre på att flytta någon som bara har fem dagar kvar av sin vistelse än att skeppa iväg någon som skall vara där 14dagar.
Jag skrattade åt formuleringen "We are offering some of our VIP guests to transer to a four-star hotell" — VIP my ass... It's all about the money.
Nåväl, jag har inga problem med att flytta lite på mig så det var ju enkelt ordnat.
Och som sagt... Hotell nummer två var klart värt sina fyra stjärnor (det var där killen som torkade solglasögon fanns ja). Dock fanns det en besvikelse med det annars paradisiska boendet — gymmet.

Ja. Ni läste rätt — gymmet. Jag tränade i stort sett varje kväll och gymmet på första hotellet var helt ok. På det andra var det minst sagt sunkigt. Två träningscyklar (utan några som helst mätare, bara inställning för motstånd) ett löpband, lite fria vikter, ett "multigym" och en situps-bänk. Allt inklämt på kanske 30m². Inte några fyra stjärnor där inte...

...Så på tal om gym och träning — det är nästan så man kan tro att jag varit på avgiftningsklinik... Träning, avslappning, ingen alkohol, inget nikotin (nope, cold turkey när jag klev på första flyget vid avresan, och det funkar fint ja), bara en kopp kaffe på morgonen, frukost varje dag (de som känner mig vet hur otroligt det där uttalandet är), massor av färsk frukt och vatten, tre mål mat om dagen. Nyttig som få med andra ord. Och jag måste nog erkänna att det är en trend jag tänker försöka hålla efter till viss del i alla fall. Det är skönt att må bra.

Så vad har jag gjort, vad har jag upplevt, hur har jag fått tiden att gå, hur var det!?!

Man kan nästan sammanfatta hela min resa med "avlsappnande" och platsen jag varit på "på stranden". Det är inte helt och hållet sant. Men nästan.
Jag tog en sväng med en chaufför (de kör ju på vänster sida, och trafiken var inte direkt anpassad för mina semesternerver kan man nog lugnt säga) runt en del av ön en av dagarna. Det är fantastiskt vackert. Grönt, grönt, grönt. Fast det känns inte så skoj när man kommer till samhällen och städer. Det känns så slitet, smutsigt och miserabelt. Fast jag vet att det inte är frågan om fattigdom, så _känns_ det som om det vore misär och den känslan vill inte riktigt lämna en hur mycket man än försöker tala om för sig själv att det bara inte är samma standard som hemma (Men kom igen! Folk sprang runt i bra kläder pratandes i mobiltelefoner, det är internetuppkoppling nästan överallt, 3G, brett utbud av kvalitetsvaror. Folk sitter inte nedsupna på trottoaren direkt - det är högre standard än en svensk bonnhåla god damn it! Skillnaden är att det inte _ser_ut_ som hemma och det gör att man triggar misär-känslan. Kanske är det dammet, diselröken och smutsen som gör det...). Men annars är som sagt Mauritius en mycket vacker ö.

I övrigt befann jag mig mest på vita stränder, i azurblått hav eller på det i en kanot. Målet med semestern var inte att "hinna se och göra", målet var att slappna av och varva ner. Och målet nåddes helt klart.
Min utsikt har i stort sett varit variationer på det här:


Jag glömde bort det där med kamera, jag fick inte MMS att fungera med något av mina SIM-kort — jag har helt enkelt slappnat av "för mycket" för att orka greppa efter kameran i tid och otid. Det kommer säket fler tillfällen att använda kameran på Mauritius. För ja, det var en ö som jag gärna upplever igen.

Just ja — för er som, liksom jag, undrade innan jag åkte:
Ja det finns en "underground"-scen även på Mauritus. :-)
Det tog lite efterforskning och hjälp av en lokalinvånare (som frågade "en polare" som frågade "en polare" som...) innan jag hittade den, men nu har jag iaf upplevt ett "lagerlokalsrave" på en paradisö — Ibiza can kiss my ass.

Så "all in all" — avslappning, sol, värme, nöje, hav, sköna nätter i en mycket lyckad mix. Jag hade gärna stannat längre...

Semester är inte riktigt slut än, har några dagar här hemma också. Skall bli skönt. Ser verkligen fram mot dessa dagar.