The coming of the end of times

[det sista inlägget i en blöt upphittad anteckningsbok]
Syndafloden börjat. Himlen har öppnat sig för att skölja rent skapelsen. En konstant ridå av vatten täcker utsikten och vi flyr mot skyddsrummen.

Nödprovianten är knapp och vi vet att det bara är en tidsfråga innan vi kommer att dra lott om vem som skall offras för att hålla de andra vid liv.
Misstänksamma blickar byts där vi sitter hopkurade i skenet från en ensam lysdiod. Trötta, blöta och kalla söker vi tröst och trygghet från ljudet av hjärtslagen och andningen hos personen bredvid.

Hjälpen tycks avlägsen. "Radion" fungerar inte, vi har inte längre någon internetkoppling. Täckningen på mobiltelefonerna har sedan länge upphört och det batteriet i nödsändaren håller på att dra sin sista suck.

Vi böjer våra huvuden och kan inte annat än hoppas. Hoppas att räddningen kommer innan mörkret blir totalt...
[...]

Nåja.
Riktigt så illa är det inte. Men huj vad det är oskoj väder ute. Regnet är verkligen som en konstant ridå och det blåser hårt. Jag känner för att kura ihop mig i ett hörn av en soffa, med en stor kopp te och en bra bok. Istället sitter jag här och skriver presentationer för strategier och produkter. Jag har i alla fall fördelen av att vara hemma nu. Tog mig hem efter dagens sista inplanerade möte för att spendera några timmar i ostördhet, ett av få sätt att verkligen få tid att jobba med presentationerna.

En mindre upplyftande insikt: jag har ingen frukostmat hemma, så jag måste ut i skräpvädret en gång till innan jag kan sluta filten om mig... Doh!