Att vara chef

Är inte alltid så lätt.

Idag hade vi en kanske lite väl hetsk diskussion i min grupp.
Det var inte personligt och det sades eller vinklades inte till något personligt.
Det gällde olika syn på vad som bör göras.
Men av den enes attityd resten av dagen att dömma så verkar han ha tagit något på fel sätt.

Jag försökte prata med honom efteråt.
Men han verkade varken vilja säga något eller lyssna på vad jag hade att säga.
"Det är inget. Det är lugnt." var enda responsen.
Jag antar att allt jag kan göra är att låta det bero en stund, och ta upp det om det håller i sig.
Men det känns inte bra när det blir en sådan typ av tystnad som den här.

Som vanligt är det väl något som plötsligt gått över.
Vi har haft våra teknikduster tidigare, då vi alla "var tekniker", så jag vet att vi har ganska skilda infallsvinklar på sakerna och att hans inåtvända attityd plötsligt går över som om inget har hänt.
Alla hanterar vi motsättningar olika antar jag.

Vi har diskussioner om vårt verktygs framtid...
Det råder rätt delade meningar om i vilken ände vi skall börja och hur långt vi skall gå i varje steg.

Jag försöker se slutanvändarnyttan, den som är kritisk för att vi skall få pengar/resurser att göra något. Mina tekniker vill helst göra saker som "är rätt" eller "sexigt".
(Jag förstår deras syn också, men tyvärr är det svårt att få tid att göra "sexiga" saker om de som skall använda sakerna vill ha saker som mer är "nyttiga". Lite som att önska sig en Ferrari i julklapp men få ett sticknings-kit med beskrivning på hur du gör ett par strumpor istället..)
Samtidigt har jag mina chefers önskemål, beslut och restriktioner att ta hänsyn till också, vilket i vissa fall är en tredje linje mitt i allt.

Och restriktionerna är ofta i form av tid, det är inte lätt att göra allt enligt teknikens "rätt" när man bara har tid nog att göra det "tillräckligt", det är något som skär i mitt teknikerhjärta att behöva vara med om att besluta sådant ja.
Och ibland är det inte helt uppenbart hur man förmedlar till gruppen att "ja jag vet att 'rätt' är FOO, men vi har bara _tid_ till BAR!" utan att det tas som någon slags sell-out eller nedvärdering av deras åsikter och input.

Det blir lite klinch ibland då...

Jag tror iofs att lite av den lättantändliga stämningen just nu är att vi blivit utflyttade i "obyggden" på jobbet, hamnat avskilt från resten av avdelningen i ett konferensrum som temporärt får leka kontor, och att alla känner sig lite åsidosatta och undanskuffade. Att vi skulle fått besked igår om hur flyttplanerna ser ut, men att vi fortfarande sitter lite på undantag i limbo och ingen har någon information om hur länge det kommer att vara så.
Men det är sådant man får räkna med som konsultgäng.

Naturligtvis sitter jag därför en ganska stor del av kvällen och rannsakar mig själv.
Hur jag hanterar gruppen, hur jag hanterar informationsflödet, hur jag hanterar individerna, hur jag... Allt kan vridas och vändas, granskas nära och på håll.
Jag ser inte att jag gör några direkta fel, eller att jag behandlar någon ofördelaktigt, men det kan ju vara svårt att se sina egna brister också.
Jag tror att jag behöver någon slags "mentor" att vända mig till när sådana här funderingar bubblar upp. Jag har ingen sådan i min närhet just nu - frågan är var jag hittar en...

Lurigt det där.
Det är en helt ny värld.
Att leda andra är inte som att bygga LEGO direkt. ;-)